Och så blir det hemresa.
Fullt på tåget.
Jag kämpar med Kvällspostens söndagskryss och i trakten av Ängelholm har jag lyckats med de allra sista rutorna.
Konstruktören heter Lena Roswall och det är precis ett sådant korsord som jag tycker om .., där många av orden är tvetydiga.
"En har fyra föräldrar .."? Jaha, det blir
a d o p t e r a d."Stammar från Sydamerika ...?" Okej.
Balsaträ."Rakdon" ... får
mig att tänka på hyvel. Helt fel! Det ska bli
linjal."Gjorde förlåten" - får mig att tänka på ordet förlåt .., så där som "förlåt mig".
Det visar sig att ordet ska vara d o l d e.
Ahaaa ...., den
förlåten!
Att sitta med ett korsord i knäet, det är
nästan det bästa jag vet.
Från börjar satt jag själv .., nu har jag allt som oftast sällskap av pensionatsvärden och vi kompletterar varandra alldeles utsökt bra, ja, i alla fall när det gäller korsord.
Och så är vi framme i Malmö.
Pågatåget till Ystad vimlar av passagerare.
Då tar min hosta fart igen och jag försöker att hosta i kapuschongen eller i halsduken eller i armvecket och jag rotar efter Extra Starka halstabletter i ryggsäcken och dricker kranvattnet från Halland i en plastflaska från Grekland och tårarna rinner när man försöker hålla igen.
Mitt emot mig sitter en ung man med svart, lockigt hår.
I hans knä en vit laptop.
Han har outsägligt vackra händer.Seniga.
Och det skånska landskapet susar förbi.
Genom fönstret ser jag kossor på bete .., där är hästar .., några enstaka röda vallmo i en åker .., och där är skir grön höstsådd.
Och Ystad.
Cykeln hemåt, soffan Ektorp och en trave med DN.
Det är söndagkväll i mitten av oktober.
