Trettondagen ..

Kaffe .., saffransbulle ..., och tre olika fjärrkontroller på bordet.

Kylan håller i sig.

Liten visit ...


Om man inte har annat för sig en sån här dag ..,

så kan man ju alltid titta in hos Astrid.

Det är precis vad jag har gjort.

Och när man har hälsat på hos den härliga madamen,

ja, då är det kanske dags att avlägga visit hos min namne?

Har sonen min lärt sig alla Europas flaggor och huvudstäder ...,

då kan ju mamman börja öva på den danska kungalängden.

Gorm den Gamle .., honom kände jag inte till.

Och inte heller Magnus den Gode.

Men det gör jag nu.

Faktiskt.

Trettondagsfönstret ....

Åååå, ett sådant vackert fönster har kommit susande från Portugal ..., och tänk .., klarat kylan norröver och slutligen - vilket ju är ett mirakel i sig -, hittat alldeles rätt och slunkit in i ett grönt hus i landet Uppland!

Och det är onsdagmorgon och i det gröna huset har familjen redan varit uppe i ett par timmar.

Det är fotbollscuper hit och fotbollscuper dit och det är rena logistikavdelningen när det gäller transporter .., en ska till Tyresö, någon annan till Stuvsta!

Och bloggmadamen har vridit och vänt sig minst tio tusen gånger under natten och när klockan visade på halv 3 .., hade sömnen ännu inte infunnit sig.

Nu är det morgon och nittion grader kallt ute.

På bordet står en kopp med kaffe och från den platta tv:n hörs kommisarie Columbo fundera över något mord.

Så kan också en onsdagmorgon börja.

Just nu ....


Pensionatsvärden har givit sig ut på träningsrunda nummer 2.

Ett par mil ytterligare, således.

Och dottern har lånat Fina Bilen och susat iväg söder om stan, till Stuvsta, där Kapten Lintott har fotbollsmatch.

Bloggmadamen då, vad gör hon?

Jo, hon ska lägga sig på soffan och vårda sitt våldsamt ömma högerknä.

Nåja, enbart lättjefull har madamen inte varit .., middagen har hon förberett .., det blir "Gräsänkans heta chiliräkor" .., den där gratinerade räkgrytan som vi hade på bloggfesten).

Och så ett litet tips på de allra mest underbara bilder: härifrån.

Efteråt ...

... ser det ut så här.

Väldigt njutbart.

Insikt nr 185 ...


"Men guuuud, vad du är skäggig!!"utbrister pensionatsvärden så där helt apropå, ja, det är när bloggmadamen råkar stå så det skarpa dagsljuset faller rakt mot haka och överläpp.

Jamen, ååå, så underbart!

Vilka ljufvliga ord att lyssna till så här i början av året.

Men ..., nu vet jag ju inte om jag tycker att han är så mycket tjusigare själv.

Faktiskt.

Insikt nr 184 ...


Mitt minne är verkligen inte vad det borde vara, men dofter kommer jag ihåg.

När jag i kassan har en dam framför mig som doftar himmelskt, säger jag just det.

"Men åååå, vad du doftar gott!"

Då ler kvinnan och säger att ..."ja, det sa du för ett par år sedan också, då, när jag tittade in i lilla kvartersbutiken där du arbetade, jag hade samma parfym då som nu".

Ja, man är i alla fall konsekvent.

Igårkväll var det dags för ett möte med en för mig ny doft .., en som var övermåttan ljufvlig.

Britney Spears - nånting.

Mjuk och sinnlig.

Wonderful! helt enkelt.

Och så kom tomten också ...

... med en så fin julklapp till bloggmamman.

Alla tre barnen och ett barnbarn samlade på ett örngott!

Det kan man kalla för lycka det.

Och under bordet ...

...ligger lilla Nelly på mage, med bakbenen utsträääckta.

Tisdagsfönstret ...

... finns på Tidlösavägen i Upplands Väsby.

Det är tidig förmiddag.

I soffan Ektorp sitter en pensionatsvärd och tar sats inför dagens skidtur.

Utetemperaturen visar på minus femton.

På tur med Astrid ...

Hos AP, Micke och Nelly på lilla Essingen.


Vid sextiden på aftonen tar vi bilen och tar sikte mot Hufvudstaden.

I mitt knä har jag den lånade GPS:en och det visar sig vara en mansröst som nästan bryter på tyska, men bara nästan.

Galant går det förstås att hitta till lilla Essingen och vi parkerar kanske 100 meter från porten, så alldeles rätt har inte Rösten som säger att målet är nått.

Och så blir det jättegod middag hos AP och hennes Micke, allt medan lilla Nelly springer och omkring och viftar så glatt på svansen och efteråt vankas kaffe och bilder från den senaste semesterresan och vi diskuterar huruvida det finns babianer i Thailand eller inte (den diskussionen utmynnar omedelbart i ett googlande där det första som kommer upp är "menar du bebisar i Thailand?") .., och prostitutionen i Pattaya hinns också med ..., (då blir det livliga diskussioner igen ...) och sonen, den blivande Konstapeln, han berättar smajlande att han med hjälp av ledig tid på bussen eller t-banan och med sin i-phone, har lärt sig alla Europas huvudstäder och flaggor och genast börjar Magister Göransson att förhöra.

"Få se ... vad heter Moldaviens huvudstad nu?" säger han och till magisterns förvåning blir svaret alldeles rätt (Chişinău) och så där fortsätter det ännu en stund.

Ja, det blir en alltigenom trivsam kväll och när vi, flera timmar senare, åker hemåt, har vi programmerat om GPS:en .., nu är det en kvinnoröst vid namn Astrid som guidar oss, men nu kan vi redan vägen, så Astrid, hon får ta ledigt.

Väl i Väsby berättar äldsta dottern att ugnspannkakan som pv gjorde smeten till innan färden till stan, åååå, den blev helt underbart god och Kapten Lintott säger .., på min fråga om den verkligen var så god .., att ..."ja, den blev i alla fall mycket godare än mammas" och så ler han lite filurigt.

Äldsta Dottern förklarar att pannkakan såg ut som en puckelpist.

"Äsch, det beror på att han fuskar med bakpulver!" säger jag.

Och nu är klockan snart elva och utanför fönstret råder förstås mörker och på min vänstra sida sitter en pensionatsvärd och väntar på att få kommentera på sin blogg.

Så .., ajöken, sa fröken.

I landet Uppland ...

... bakas det gifflar (bloggmadamen) ...., vilas på soffan Ektorp (annan färg än den halländska varianten ..) och så blir det kulturell eftermiddag med Soldat Bom.

Den skidåkande pensionatsvärden inväntar varmvatten till duschen, ty här har varmvattenberedaren behagat avlida (men återuppväckts ..) allt medan äldsta dottern surfar runt och kollar på hyrbilspriser i Florida.

Jaaa, det är ungefär vad man önskar sig av en måndag i början av januari.

Och ....


... nu har det skett.

Förresten ....


... besökte jag idag en Ica-butik där det planerats så smart,

så frysdiskarna var placerade närmast kassalinjen.

Äntligen, någon som har tänkt till!

Tänkte jag.

På agendan ...

Besök i Väsby Centrum och Sparbanken med låååång kö och låååång väntan.

Bloggmadamen ägnar sig åt skyltspaning.

Det är obegripligt att det här med skyltutformning tycks få gå lite hött om bött.

I vissa städer blir det tidningsskriverier som varar i åratal när det gäller färgen på en dörr i centrum .., men se skyltar .., det är inte så noga det.


Papperskorgsutsmyckning.


Helt annorlunda är ett besök i Väsby Centrum mot för hemma i Ystad.

I Ystad är allt så homogent .., här är blandningen total och det är bara underbart!

Inne i Sparbankens lokaler trängs människor från världens alla hörn, eller i alla fall från några av hörnen .., och inte en kotte reagerar över att en haltande madame talar västerbottniska.



Med nya pjäxor i stor påse, kör vi hemåt, ja, till det gröna huset på Tidlösavägen.

"Titta, där är ju Obelix!" hojtar pv när vi passerar en stor snögubbe.

Och nu har han, pv, givit sig iväg för fyra mil på skidor och lycklig som ett barn på julaftonen tycktes han.

Från barn och .....

När Emma och Emil börjar i 4:e klass, ber deras fröken dem att beskriva sina föräldrar.

Vid första föräldramötet läser sedan fröken upp lapparna och så ska man försöka lista ut vem det hela handlar om.

Den övre lappen är skriven av Emma när hon började i fyran.
(Dom har haft samma fröken).

("gillar sin mormor ..." .., "hon älskar ägg" .., läser bloggmadamen och ler).



Och så var det Emils tur i höstas.

Ni kan ju gissa vilket jubel som utbröt bland de övriga föräldrarna när fröken läste upp detta.

"Pappa: lat och kollar på sport ...".

På uppresan ...


... är pensionatsvärden så lycklig, så lycklig, ja, som ett barn på julafton.

Nu ska han ägna dagarna i landet Uppland till skidträning.

Längdskidåkning.

Ni vet, inför Vasaloppet.

Prick alla dagarna i landet Uppland ska det åkas skidor.

Fyra mil första dagen, absolut.

Säger han.

I trakten av Norrköping hör jag plötsligt honom skrika "Madre, Madre!"

Det är då ..., just då, som han kommer på att pjäxorna ligger kvar hemma i landet Halland.

Resa med förhinder ...

Ett annat "ååå, framme!"
Det var i Jämtland, på Kvarnsjöns camping.


Resan från landet Halland till landet Uppland, den kunde ha börjat bättre.

Där är vindrutetorkare som inte fungerar och har fastnat i halvvägs neråtläge .., en handbroms som har avlidit och vänster framlyse som tackat för sig.

Nåja.

Pensionatsvärden fixar säkringsbyte (halleluja!) och plötsligt lägger sig vindrutetorkarna i rätt läge och vattnet som inte har velat sprida sig över rutan, det fixas med hjälp av en synål som rensar i sprutkanalerna ..., handbromsen får åtgärdas på måndag då bilfirman ska ta hand om det som inte fungerar, ja, innan besiktningen på tisdag, så det löser sig.

Och den gamla glödlampan (läs: glödlampehelvetet ...) vägrar att låta sig ruckas på, så det får ordnas senare, i rejält dagsljus och med verktyg.

Borde det inte vara lag på att glödlampefästen i bilar skulle vara oerhört, oerhört lättåtkomliga och även utan verktyg skulle man kunna byta en trasig lampa i mörker?

Jo, det tycker jag verkligen.

Och så var det sigge nilsson, ja.

Lille Sigge, denne buskatt, han v ä g r a r i sten att åka i kattbur .., alldeles heltokig-galen blir han och klöser och river, allt medan farbror pElle ligger och sover vid bloggmadamens fötter.

Till slut får sigge komma ut i friheten och sitter i mitt knä, - rejält fasthållen -, men det är inte mycket bättre det.

Det blir så att sigge, i stället för pElle, får stanna i landet Småland där han träffar en förvånad kattmadame vid namn Suna (fräs-fräs ... men det bryr sig inte sigge så mycket om ..) och pElle åker med oss till hufvudstaden.

Vid trakten av Norrköping ringer pv:s storebror och meddelar att sigge nilsson är en kaxig liten typ som minsann inte är det minsta skraj för vallhunden Sverker (uttalas: sväääker ..., på småländska) och han, sigge alltså, har gått på lådan och allt är okej.

Och pElle är UNDERBAR!

När vi tar rast vid Östgötaporten, tar pv fram kattlådan och ställer den i baksätet .., då går pElle dit och gör sina behov och krafs-krafs ..., och sedan ligger han och sover där nere vid bloggmadamens fötter resten av vägen.
(Ja, alltså ..., kattlådan töms och förflyttas till bagageluckan ..)

Att sedan, utan GPS, hitta till sonens boende på något som heter Nordenflychtsvägen (som visar sig vara avstängd), det är en historia för sig (men pv fixar det .. han har kört buss i Sthlm en gång i världen har någorlunda hum om var man är ...) och sedan blir det raka spåret längs E4:an norrut och sicken lycka att stiga in i huset på Tidlösavägen och få sträääcka ut och högerknäet är svullet och ömt och citodonpillren blir till en välsignelse och vi sitter i soffan och äldsta dottern bjuder på varma scones med ost och marmelad och det tittas på Wallanderfilm från Ystad och utanför vardagsrumsfönstret är det snöigt och vitt och medan Emma berättar om dagens cupmatcher i fotboll, känner man alldeles tydligt att ååå, nu är vi framme!

Så var det.

Har intresseföreningen noterat?

Precis som i fjol ...

.... den här tiden, så åker vi idag upp till Stockholm, till barn och barnbarn.

Oj, så spännande det ska bli för lille sigge nilsson, som under några dagar ska få bo hos den blivande konstapeln och hans kamrater.

Och pElle .., han ska lämnas av i landet Småland .., i Fallnaveka, ute på landet.

Där, i ett rött hus med vita knutar, ska han tillbringa ett par dagar tillsammans med pv:s storebror, hans fru och så katten Suna.

Henne, Suna, kanske ni minns?

Men nu är hon ingen liten kattunge längre, utan en Vuxen Fröken Katt.

Måtte nu detta avlöpa väl, det säger jag bara.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Och mångubben är som en bygglampa där över havet.

Bilden togs kl.08.05.

Ute är det femton minusgrader.