Så här blev det.
I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.
I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är
mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.
Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från
pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.
Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde
tänka sig att agera bollplank och det kunde han!
Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.
Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var
ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.
Inte en chans.
Och chefen var
vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.
Nu har jag anmält mig
till vilket arbete som helst i butiken,
utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att
absolut!
Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.
Men det känns bra.
Nu vet jag att
jodå, man kan visst få ett arbete
fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!
Jag log mest hela vägen hem.