torsdag 30 december 2010
På jobbet ...
I Ystad.
Natten till idag har jag arbetat hårt i lilla hemköpsaffären.
Första gången var det.
Jag tilldelades kassa 2 och kunde inte ett endaste plu-nummer.
Underbart var det att vakna!
Ps. Igår fick jag schemat, som var det bästa jag någonsin haft! Ledig varje måndag och varannan helg. Arbetshelgen, då är jag ledig fredag före. Arbetstider från 9 - 14, eller 14 - 19 .., ibland 8.45 - 12.00. På helgerna är det vanliga pass .., vilket ju är som bäst, då är lönen också högst. Nu kanske inte det här schemat varar i all oändlighet - och för övrigt är man väl bara provanställd till en början - men så länge det varar ..., är det ju underbart! Ds.
Torsdagsfönstret ...
... kommer långt-bortifrån.
Fönsterfångerska var madamen som kände olust inför att författa fyra brev.
Fyra avgörande brev .., brev som påverkar människors liv.
Här finns hon.
onsdag 29 december 2010
I sjuksalen ...
Bilden visar pv som snart ska opereras.
En sak är säker: en snällare och mer omtänksam vårdare än pensionatsvärden, det kan inte finnas på vår jord.
Emedan jag ligger på soffan Ektorp; insvept i tjockaste täcket .., huttrande, nysande och med feberheta kinder, servar pv bäst han kan.
Bestämt tror jag att denne man är släkt med á Florence.
Och ack, att jag själv vore likadan!
(Trots att pv säger att så är fallet - "du är ju så snäll när jag är sjuk !" - så är jag verkligen inte det, jag raljerar ofta och tycker att han är sjåpig, usch, vad jag skäms!)
Ja, jag ska gå en omtänksamhetskurs hos honom.
(pv ska för övrigt själv gå en kurs nästa vecka; en tvådagars, där man lär sig att inte ställa uteskorna just framför ytterdörren. Praktiska övningar ingår i kursen.)
Brott & Straff ....
I min barndom, när kamraterna och jag själv var si-så-där tio, elva år, ägnade vi oss ofta åt att busringa på grannarnas ytterdörrar.
Mörka höstkvällar var som gjorda för den sortens bus och vi ringde inte bara en gång, utan gång-på gång-på gång-på gång.
Himmel, så spännande det var, men naturligtvis måttligt roligt för den drabbade.
Det hände sig att jag inte hann undan .., farbror Hilding tog då ett rejält grepp om min arm, läxade upp mig enligt noter och gick tvärs över gatan hem till mamma och pappa och sa att "varsågod och ta hand om den ungen!"
Jag kan lova att på den dörren (eller någon annans) busringde jag inte fler gånger.
I Varberg har en man tröttnat på det eviga på-dörren-ringandet och till slut hinner han ikapp ringar-gossen .,. tar med honom i sin lägenhet och håller honom där tills pojkens mamma kommer.
För detta har mannen nu dömts till skyddstillsyn.
Jag tycker att det straffet är fullkomligt vanvettigt och jag skulle - lätt som en plätt - ha reagerat på samma sätt.
I min barndom, när kamraterna och jag själv var si-så-där tio, elva år, ägnade vi oss ofta åt att busringa på grannarnas ytterdörrar.
Mörka höstkvällar var som gjorda för den sortens bus och vi ringde inte bara en gång, utan gång-på gång-på gång-på gång.
Himmel, så spännande det var, men naturligtvis måttligt roligt för den drabbade.
Det hände sig att jag inte hann undan .., farbror Hilding tog då ett rejält grepp om min arm, läxade upp mig enligt noter och gick tvärs över gatan hem till mamma och pappa och sa att "varsågod och ta hand om den ungen!"
Jag kan lova att på den dörren (eller någon annans) busringde jag inte fler gånger.
I Varberg har en man tröttnat på det eviga på-dörren-ringandet och till slut hinner han ikapp ringar-gossen .,. tar med honom i sin lägenhet och håller honom där tills pojkens mamma kommer.
För detta har mannen nu dömts till skyddstillsyn.
Jag tycker att det straffet är fullkomligt vanvettigt och jag skulle - lätt som en plätt - ha reagerat på samma sätt.
Tillbakablick ....
Bildtext:
"Vid den gröna oasen Aitelnas intill Vindelälven möts konstnären Lars Matson, Sorsele, och fjällbonden Seth Strömgren, Ammarnäs.
Seth är där för att se till sina ängar och Lars för att finna motiv för sin konst.
Fjällbonden och konstnären trivs med varandra."
Försöker hitta bilder och sätta ihop alltsammans, så där som en tillbakablick över 2010.
Hittar så mycket som har gjort mig glad.
Det här, till exempel.
Och det var er förtjänst.
För att inte tala om detta!
Onsdagsfönstret ...
tisdag 28 december 2010
Om man är "göralös" ....
Det vill säga, inte har nånting att göra .., då kan man hyra den här så otroligt vackra filmen.
Såväl pv som jag själv tyckte att den var helt u n d e r b a r.
Ja, det var ett litet tips i all välmening och jo, det är "favorit i repris".
Att det lönar sig att jämföra priser, märks tydligt i det här fallet.
Hos Ginza kostar den här filmen 169 kr.
Här däremot, endast 49 kr.
Prisjämförelsen gjordes här.
Litet möte med Lilla Gubben ...
... ja, och hans kamrater, förstås.
Det är på väg till Slöinge för att hämta ut fågelmaten, den från den danska firman som har särskilt rödhakefoder, som jag stannar till vid hästhagen.
På andra sidan vägen står åtta hästar och gnägghälsar när jag går ut ur bilen.
Och det ska jag säga er, att när man äntligen börjar hitta i omgivningarna, då först .., börjar åtminstone jag själv, att känna mig hemma.
Postpaket - så där som rödhakefoder - hämtas ut i mataffären i Slöinge.
(Det är för övrigt i Slöinge som SIA-glassen tillverkas).
Vägen dit är såå vacker, med som en dal med ängar på höger sida och där är hur många hästhagar som helst och där är bondgårdar och en smal och slingrig väg som går tvärs över dalgången.
Det gula huset på kullen, ligger i Stensjö och från Stensjö är det nästan exakt lika långt vare sig man åker till Halmstad eller Falkenberg.
Överraskning ...
Surfar runt så där lite på måfå .., googlar på ett ord ... hamnar där jag inte alls hade tänkt mig!
I Frankrike!
Blir sittande framför datorskärmen och susar iväg på ett äventyr!
Sugna på att följa med?
Klicka här!
Ps. Bilderna på den sidan är sannerligen värda att klickas på! Ds.
Surfar runt så där lite på måfå .., googlar på ett ord ... hamnar där jag inte alls hade tänkt mig!
I Frankrike!
Blir sittande framför datorskärmen och susar iväg på ett äventyr!
Sugna på att följa med?
Klicka här!
Ps. Bilderna på den sidan är sannerligen värda att klickas på! Ds.
måndag 27 december 2010
Glädje ...
.... kan vara ... mörk choklad (endorfinframkallande ...., mums!) från en resglad madame (och vilken härlig värmländska hon talar!) ..., och en bli-glad-i-hjärtat-bild från en sprallglad Lurvig och hans rara matte och sist av allt .., ett julkort från Tora och Arne i Lainejaur utanför Malå.
Tora, 77 år, och Arne, 82 - kunder på Nilahallen hemma - och inte ens nära vänner!
Tänk, i sjutton år har jag troget fått ett julkort från dem!
Glädje rakt av!
Idag ...
Klicka gärna ..
Ack, hur skönt att få lämna det gula huset på kullen och slippa tänka på fruset avloppsrör och i stället få promenera nere vid havet.
Väl hemkommen lyssnar jag till f.d. SVT-journalisten K-G Bergström.
Han "vinterpratar" i P1.
Ytterst intressant, till en början.
Sen ..., blir det lite väl magsurt.
Fy skäms SVT som inte till fullo har uppskattat denne fantastiske journalist, tycks herr Bergström mena.
Självförtroendet är det i alla fall inte något fel på.
// Det blev bra på slutet igen.
Om kärlek ...
Från vännen Eva på Frösön kom innan jul ett litet paket.
Det paketet har fått ligga här hemma i det gula huset och vänta ..., men igårkväll, då tog jag fram det och titta, så finurligt!
Med hjälp av bilder från vår resa norröver - där övernattning i Eva och Mats sommarstuga ingick - har denna kreativa madame förfärdigat ett litet-litet-litet album.
Och mellan varven, då pv (allt mer kallsvettig ...) ägnar sig åt ett krånglande värmesystem, samt fruset avlopp, tittar han i det lilla häftet.
"Nog var det verkligen fint det här ...", säger han leende.
Den där morgonen när ovan nämnde pv satt ute på verandan.
Eva stod inne i sommarstugan och fångade ögonblicket.
Och solen var stark och jag gömde mig under linnejackan för att alls kunna se bildskärmen.
Ja, här handlar det sannerligen om acceptans.
T a c k snälla, rara, goa Eva!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)