Elisabet

Tisdag i Malå ...

Och Maria ligger nerbäddad och är krasslig och jag håller tummar och tår att jag ska klara mig. Minns med fasa tågresan upp hit förra året, då, när jag blev så dålig. 

Å andra sidan blir det ju den här gången en betydligt kortare tågresa, endast fyra timmar, så det är ju en bagatell i sammanhanget.

Vaknade till snöfall! Den kom på tvären, tycktes det. 

Pv tog hundarna på första rundan, allt medan jag fixade frukosten. Adventsljuset tändes. Åt upp det sista av det mjuka tunnbrödet (mer som mjukkakor) som M:s f.d. klasskompis Linda hade bakat, eftersom hon visste att jag älskar detta bröd. Så enormt vänligt!

På agendan idag står "Sing along!" klockan halv elva  i församlingshemmet. Vem som helst kan komma dit och sjunga tillsammans och jag ska i alla fall testa. I 1.5 timme pågår det, men det är kanske kaffe i mellanakten, eller ..? I församlingshemmet finns en helt underbar stor tavla, mer som en altartavla i förgrunden av lokalen. Det är för mig fullständigt obegripligt att den tavlan liksom står i skugga! Tänk, om dom hade haft en mjuk spotlight, så mycket mer levande hade då tavlan blivit! Ska försöka få till en bild, så ska ni få se. 

Det händer ofta att jag berättar om hur vänliga människor är här uppe. Kanske är det enbart genom mina ögon .., ja, varför skulle människor norröver vara extra snälla? Eller lättillgängliga.

Ja, det kan man fundera över, men igår kom samma tanke över mig. 

Det hade snöat och dessutom under natten rasat från taken; stenhårda snövallar blev det - helt omöjliga att rubba med  vanlig snöskyffel -. 

Jag gjorde ett tappert, men ack, så lönlöst försök att forsla undan snövallen, men ..., så kom en annan av Marias f.d. klasskompisar; - den underbare Jocke Broberg - och med sin traktor var det ju skottat och fint i ett huj!

Här sitter han och gör tummen upp , då, när jag frågade om jag fick ta en bild av denne gårdagens hjälte!

Pratade häromdagen med den peruanska familjen som bor på våningen ovanför. Dom hade allltså flyttat hit från Lund, mest för att dom ville testa något nytt och sade sig älska snö och kyla. Ibland om kvällarna hör jag småbarnsspring från lägenheten ovanför (två barn finns i familjen) och får då en sån våldsam längtan efter småttingarna i Skåne. 

Ungefär så är det här i landet Lappland. Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på ett nyhetsinslag om Donald Trump. Jag kan för mitt liv inte begripa hur en president kan vara så oförskämd mot särskilt kvinnliga journalister, ja, det finns liksom ingen hejd på alla negativa omdömen vad gäller dem. Min avsky för den amerikanske presidenten, den har nu vuxit sig till oanade höjder.