Idag ...

... tog jag in den allra första syrénbuketten.

Den står på rumsbordet och ska skänka glädje när jag - trött och slut på - kommer hem ikväll.

Och då vet ..., att jag är ledig i morgon.

(Men sedan är det rally lördag och söndag och 25-årsjubileum på affären. Halleluja.)

Idag fyller Ulrika år !!

Idag - och inte i morgon som jag trodde - fyller världmästarinnan i koft, - och sjalstickning år.

F y r t i o härliga år! (snart är hon ikapp ...-)

Flera gånger har Ulrika hälsat på i Skåne .., vi har åkt "jorden runt" och fikat på stranden i Sandhammaren .., sett en tjurfäktare på toppen av Ales Stenar .., vi har varit i Danmark .., i Helsingborg ., vi har blivit uppläxade av en ilsken busschaufför i Landskrona, - det var den chauffören om missade kursen i "hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt - och Ulrika har hälsat på i landet Halland och vi har också åkt färja till Ven, ja, det är därifrån den här bilden kommer och det är inte första gången den visas på den här sidan.

Men jag ä l s k a r den!

Ulrika hade - just vid färjeläget i Landskrona - ramlat pladask och väldigt icke-graciöst och stukat foten och på detta följde en för henne skräckinjagande upplevelse över vattnet .., och så skulle hon dessutom ta sig på och av pv:s segelbåt som inte har något namn.

Det var då hon stod och t v e k a d e och pv lockade och lovade att ta emot.

Det var en alldeles underbar dag!

I sommar kommer hon nog hit igen.

Jättegrattis från oss i det gula huset!

Klockan 05:34 ...


... börjar sängen skaka.

Det mullrar från marken.

Precis samma känsla - fast svagare - som när det var jordbävning i Skåne för ett par år sedan.

Dagens fönster ...

... finns i Hjärup, i Skåne.

Där, ute på slätten, finns som ett eget litet "land" med just såna här hus, som - åtminstone förr - var hyresrätter.

Helt ljuvligt var där .., men .., det kändes lite som att vandra omkring i en kuliss till en filminspelning .., där var knappt några träd .., och knappt några människor.

Om skolkande elever ...

Upprörda röster hörs från radions P1 om detta att elevers skolk ska synas i betyget.

"Fast inte i gymnasiebetyget", säger Jan Björklund.

Tänk, det är just där jag tycker att det ska synas.

Att hålla tider må vara gammalmodigt, men personligen anser jag att det är hur viktigt som helst.

Under en period i lilla närbutiken i Ystad, hade jag en arbetskamrat som konsekvent kom för sent.

Oron över att man skulle bli ensam i butiken en söndagförmiddag hängde som ett moln över en .., och så fick man ringa och väcka arbetskamraten som hade varit på fest kvällen innan och nu sov gott och kom insläntrande någon timme senare och då inledde med att ta sig några bloss och en kopp kaffe.

Hon var ju så trött.

Så .., med risk för att bli kallad för störtreaktionär .., jepp, jag tycker att skolk ska skrivas in i slutbetyget .., det säger ändå en hel del om en människa, tycker jag.

(Idag hade pv mattelektion där sex av fjorton elever dök upp.)

Lågvatten ...

Aldrig har jag sett vattenståndet vara sååå lågt, som just idag.

Och ikväll lär det ska bli åska och regn, sägs det.

Badkaret ...

Härifrån går jag i.
I det grunda vattnet är det ljummet ..., längre ut, här vid klipphällen, kallt.


Först klippa gräsmattan i en timmes tid.

Sen blir det dopp i havet.

Iiiiiiiiskallt.

Ack, om där hade funnits en stege .., nu halkar man omkring på algklädda stenar.

Jag räknade till fem .., sen försvann jag under vattnet.

Satt sedan på en häll och soltorkade .., såg fisktärnor ta igen sig på en liten sten i vattnet .., för att därefter flyga upp .., som små projektiler var dom .., så ofattbart eleganta där dom störtdök rakt ner i havet och så upp igen!

En bit bort på stranden stod ett ungt par med sin lille son som lyckligt plaskade omkring i vattenbrynet.

"Kom genast tillbaka .., gå inte dit .., där är det kallt!" ropade pappan.

Jag tänkte för mig själv .., att om lillkillen går i det evighetslånggrunda vattnet .., och det blir en grad kallare .., vad spelar det för roll?

Och hela tiden .... - om och om igen - ...."kom hit, ajaj, inte dit!"

Varför går man alls till stranden med en liten badsugen kille, om man hela tiden lyfter honom från vattnet?

Förmodligen har jag glömt hur det var att vara förälder med små barn?

Var vi verkligen så pjåskiga?

Nästan som en förlossning ..

Idag kom så äntligen Anna och Mickes hus på plats.

Som Lego är det och jag tycker nästan att det är som ett mirakel!

Aldrig någonsin har jag som vuxen bott i ett sprillans nytt hus ..., det måste vara en härlig känsla att vara den första ., att själv på påverka hur man vill ha det och inte behöva renovera och ändra hela tiden.

Lycka till nu, ni nyblivna husägare!

Lite senare:



"Snart är förlossningen avklarad ...!"

Kanske nåt för IAEA ...?


Klockan 7.00 går grannens trädgårdstrimmer i gång.

Klockan 9.00 gräsklipparen.

I den sympatiske grannens spänstiga kropp finns lika mycket energi som i ett kärnkraftverk.

Och drömmen lever vidare ....

Somliga är bara "cirka 50 år".
Själv är jag "cirka 45".


Ungdomlig och charmig är han.
Och "stil" har han också.
Vilket fynd!


Ja, detta kommer väl att locka horder av damer, eller inte.
Det låter som när Hemköp rear ut ett restparti gammal frukt.

Godmorgon världen!

Bildinsändare i DN.


Tycker jag sånt här är roligt?

Svar: ja!

Jag går för mig själv och smajlar en bra stund efter att jag sett bilden.

Onsdagsfönstret ...

... gömmer sig i det fagra landskapet Ångermanland.

Ulrika var där och viftade med håven.

När tiden är knapp ...

Vid den rosa pilen hasar jag mig ner.

Tre timmar kvar tills det är dags att köra till jobbet .., då tar jag solstol och vattenflaska med mig och går ner till stranden.

Idag är det lågvatten, inte alls som på bilden!
Från den lilafärgade pilen och ut till själva hällarna, är det sandstrand.

Och jag slår mig ner och himlen är blå och bakom mig har jag herr och fru Svan och hela tiden hör jag ooooohooandet från ett sällskap ejdrar.

Sädesärlor vippar omkring i strandbrynet .., små myror kryper förbi mina barfotafötter.

Alldeles ensam är jag ..., och efter en timme i solskenet lämnar jag solstolen och går barfota i sanden ut till klipporna och flera gånger vänder jag mig om .., kollar lite .., jo, långt där borta ser jag en kvinna som sitter på krönet av en kulle, men nu bryr jag mig inte längre .., jag tar av mig kläderna och hasar mig ner för alg-slibbiga stenar och ner i vattnet som är ..., inte varmt, men inte iskallt heller .., och jag simmar kanske fem meter under ytan och när jag kliver upp, tänker jag på min vita rumpa som kanske har skymtat, men inte ens det bryr jag mig om.

Jag vrider ur håret .., tar på mig den vita blusen som når över stjärten ..., sträcker på mig .., och tänker att lyckligare än så här .., det blir jag aldrig.

Det är den tionde maj år 2011 .., och jag har tagit årets första dopp.

Så här kändes det.

ojdå ...

om man har ont i benen och fötterna

och tidvis svårt att gå

- särskilt på morgonen -

då känns det aningen bakvänt

att få remiss till ögonmottagningen

För övrigt ....

... håller jag på att v - a - c - k - l - a i mitt inte-färga-håret-mera-beslut.

Det är inte snyggt just nu.

Faktiskt är det på gränsen till förfärligt.

Klockan 10.35 ...

Dammsuger grannens fru garagegolvet.

Henne make putsar båten.

Själv ligger jag och solar.

Gomorron-tv just nu ...

Där sitter Anders Lago, (s)-mannen från Södertälje som nu slutar med kommunalpolitik.

Mannen som läxade upp den amerikanska kongressen.

Jag undrar om inte han hade varit väl så lyckad som partiledare, som herr Mustaschmannen.

Finurligt ...

Nånting som jag tycker är så himla roligt, det är när någon har tänkt till.

Så där .., ett varv extra.



På anslagstavlan nere vid raden av postlådor, där finns ett expempel på just detta.

Villaföreningen söker ny ordförande .., och så dinglar ordförandeklubban där och lockar.

Dagens fönster...

... finns i ett litet, litet gult hus nedanför en kulle i landet Halland.

Ägaren till huset kallas "Ecke" och är en äldre herre som kommer från Ystad.

Var gång jag hör honom prata riktigt ystadmål .., blir jag varm i hjärtat.

I fönstret speglar sig ett annat gult hus - det som ligger på en kulle -.

Just idag ...

... för trettiofem år sedan, blev jag tvåbarnsmamma.

Den lilla tösen - som inte var så liten -, kom till världen på KS i Stockholm och efter några dagar på BB hämtades vi hem av pappan och hon som hade blivit storasyster.

"Ska hon va hos oss leeenge ...?" frågade fyraåringen aningen .., tveksamt.

Lilltösen fick namnet Anna och så småningom blev även hon storasyster, till en lillebror.

Precis som sina syskon är hon förstås världens finaste.

Och när jag, för några år sedan tog den här bilden, hade Anna leriga stövlar och ridbyxor nertill.

En typisk hästttjej, är hon.

Här kommer ett jättegrattis från oss i landet Halland!!

Hurra, hurra, hurra, hurra!


Så här såg hon ut för 32 år sedan.
En liten knubbig 3-åring med lugg som hon klippt själv.

Ps. Och här kommer en vals .., inte till Mona, men till Anna ..., här är den!


I min mobil-telefonbok står Anna som "Anna-lill-anngerd".
Bilden här ovanför visar just lill-ann-gerd.
Födelsedagsbarnets mormor, som för övrigt var Oxe.

Och denna sjöng Annas morfar ofta ... Ds.