Nu har hon slagit upp dörrarna ..:!

Ja, den där lillpigan från Skåne som höll så hårt i sin docka .,. nu har hon kommit igång på riktigt!

Här kan man titta in hos henne.

Ja, här.

Heja dig, Ann!

Nutidstestet v.35.

Elisabet: 4 rätt av 10 möjliga.

Av de 4612 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 1029 (22%)

Och jag ska erkänna att jag gissade på några av de få jag hade rätt på.

Nu går jag och ställer mig i skamvrån.

Någon som vågar sig på eländet ...?

Klicka här då.

Nutidstestet v.35.

Pv: 5 rätt av 10 möjliga.

Av de 6979 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2833 (40%)

Guy sa...

Jag kunde tre och gissade på resten. Resultatet blev 8 rätt. I morgon köper jag en lott.

// Det var skönt Guy att du klådde min för dagen något näbbiga systerdotter ,-)

Ledig dag ...

Fem minuter senare är jag framme i Slöinge, vid lilla bageriet.

Sen hemåt.

I backspegeln ser jag dimslöjor över bergen .. där är hästar och får i hagarna .., och en buss på väg till Falkenberg.

Tjugofyra minuter och trettiosju sekunder ...

... av liv.

Av drömmar.

Och eftertanke.

Stort tack till Sven (Promenader och Utflykter) som tipsade om detta.

Jag har nu suttit här i nattsärken, med två tända ljus på bordet och harry på soffan .., och så har jag tittat på den lilla filmen.

Och jag tänkte ..., att det är ungefär så här mitt arbete är - en ständig ström av människoöden som står där framför kassan - och ibland har man tur och hinner småprata lite.

Precis så.



Om ett annat sorts liv, långt från hissen i London, kan man läsa här.

Om Gunnars sommar i bilder.

Man blir sååå glad bara!

Lediga-dags-fönstret ...

Foto: jag själv.

Året är 2008.

Jag är på besök ute på Drottningholm och står med näsan mot fönstret och tittar in i en av byggnaderna.

Åååå, så vackert där är!

Ja, verkligen vackert .., men inte ett rum man vill ligga och slappa i.

Ingen soffan Ektorp.

Ingen Harry, ingen sigge nilsson och ingen pElle.

Men gott om fönster är där och det är väl just då det viktigaste.



Efteråt ...., vände jag blicken mot himlen.

Då såg det ut så här.

Kväller ...

Femtiosexåringen.


Och jag är hysteriskt trött, efter en kämpig dag på jobbet.

Mängder med kunder var det och efter klockan fem var det bara Alexandra och jag själv i kassorna och hon kämpade med posten (som hon är outstanding på .., hon är sååå duktig på den biten!) medan jag hade kassan och kön växte och en man sa ..."hallå där, kan du inte ropa på en kassörska till och öppna den andra kassan?" och jag svarade att nä, tyvärr .. hon är upptagen med postärenden och jag försökte verkligen lägga in racerväxeln ..., och där var någon som hade glömt att köpa frimärken och som ville gå förbi kön och någon annan hade köpt fel varor och ville byta och någon tredje suckade och jag kände att det var inte långt ifrån armsvett.

Men det gick förstås ändå.

Allt går.

Och torsdagstidningarna kom och det var sju, åtta buntar som skulle plockas in och övrigt returneras, pakteteras och redovisas via datorn och inte det minsta hann jag med att fylla på Fisherman´s Friend, nej, dom paketen står fortfarande och väntar och hela tiden nya kunder.

Körde hem vid tjugo över sju.

Nu är det n ä s t a n skymning när jag moppar iväg och jag tänker att det nog inte är riktigt lika roligt att köra i mörker.

Inte långt hemifrån upptäckte jag en katt som sprang över vägen.
Det visade sig vara den grå som i början av sommaren kom hit och tiggde mat.

På det viset ..., ja, hon tyckte pigg och alert i alla fall.

Kom hem till ett födelsedagsbarn och förärade honom presenten (första säsongen av tv-serien Bläckfisken som hör till hans favoriter) och nu har vi ätit middag och kalasat på tårta.

I morgon är jag f r i.

Och halva lördag.

H a l l e l u j a.

Ett eftermiddagsfönster från ...

"Hej Elisabet!

Hälsning från Ystad.

Stolt över mina blommor i köksfönstret - hortensia och porslinsblomma.

Gammal regementsbyggnad skymtar i bakgrunden

Kram från fru Grå."

Tröstebild ...

Efter den senaste tidens rent av omåttliga regnande och gråväder, känns den här bilden som .., ja, mer än lovligt ljuvlig!

Och sommarkänslan kommer susande rakt in i kroppen och själen .., ljudet av en promenad på en grusväg .., det där torra, när det är varmt och soligt ute!

Och doften av havet intill .., och kanske syrsor som spelar och kanske lärkor och svalor?

Och man vill slå sig ner där borta till höger på bilden och ta fram kaffetermos och mackor och sitta där med uppdragna knän och bara titta ut över allt det blå!

Hade det inte varit nåt ..., så säg?

Bilden är från Jordhamn, just på Öland.

Man kanske skulle boka en stuga?

Och hur glad blir man inte när man, som här, ser texten "husdjur är välkomna"?

Micke från Örnsköldsvik tog bilden - det glömde jag kanske att säga -?

Och mer om Jordhamn hittar ni här.

(Ja, egentligen var det ju tänkt som en fönsterbild .., men det glömde jag bort i glädjen över allt som bilden gav mig. Nåja, ett vackert fönster finns där också, men det har ni förstås redan upptäckt ..).

Kl. 08.59.

En kvinna intervjuas i SVT:s gomorronstudio.

Kvinnan pratar om studien som gäller män och kvinnors "obetalda hushållsarbete".

Dialekten är bekant.

"Hon måste ju vara från Sorsele, möjligen Gargnäs?" tänker jag.

Sen är det slut med tänkandet.

Dagens fönster ...

... finns i det lilla gula huset nere vid vägen.

Jo, ni har sett det förut, men omgivningen förändras allt eftersom månaderna kommer och går och jag tycker så alldeles oerhört mycket om det här lilla huset.

Och idag må ni tro att det är högtidsdag här på kullen.

En seglingsglad pensionatsvärd - tillika Jungfru - fyller 56 år.

Och en rödvitrandig storasyster blir - just idag - 70!!

Grattis pv och grattis Rigmor!

(Ja, Rigmor läser aldrig någon blogg och lär inte se detta, men jag skriver ändå hennes namn här ,-)

Skvalmusikens högborg ...

I nästan alla brittiska tv-program översköljs man som tittare av kletig bakgrundsmusik!

Nu tittar jag på ett himla intressant program som visar hur tandpetare tillverkas (ja, sånt tycker jag är hur kul som helst!), men så är det där eländiga skvalet i bakgrunden!

Hör bara ..., det låter som musik till ett dataspel!

Tror verkligen producenten att vi tittare inte klarar av att se programmet som det är?

Det är precis som alla tidningar för barn och ungdomar; där finns numera alltid någon inplastad leksak .., eller mascara, ögonskugga eller en t-shirt!

Varan i sig själv tycks inte vara tillräcklig?

Här och Nu .., avsnitt 952.

Några timmar i frihet innan det är dags att åka till affären.

Det blir som vanligt lång promenad med harry.

("Hundägare håller sig friskare!" läste jag på någon löpsedel igår. Jag håller det inte helt otroligt, för oj, så mycket mera utomhusliv det blir och oj, så mycket mera motion!)


Det är som den allra bästa av höstdagar när vi ger oss av.

Knallblå himmel.

Ulliga moln.

Molntussar.

Inte en endaste svala eller tornseglare hör jag .., ingen lärka.


De senaste dagarnas ihärdiga regnande har gjort marken vattensank!

Så här ser det ut på en av åkrarna.


I drygt sex veckor har harry varit hos oss .., nu vet han precis vägen!

Och ännu .., har han inte givit upp hoppet om att kunna fånga en liten fjäril.


"Det kommer att bli svårt att få till bra skidspår här i vinter, halmstubben är så pass hög ...", konstaterade pv för en tid sedan.

För det är här, ute på stora åkern, som han har sitt inför-vasaloppet-träningsspår.


På väg ner till inhägnade området (som är jättelikt) träffar vi ett äldre par som är ute och rastar sin boarder-terrier.

Det visar sig att mannen har arbetat som jurist åt ett skogsbolag i Sundsvall ("jo, vi trivdes jättebra, men jag är ju från Göteborg och min fru från Falkenberg, så det kändes bra att flytta hit, till Halland, vi bor nere i det röda huset nära havet", säger han) och kvinnan har varit allt från sekreterare till hushållslärare.

Aldrig har jag pratat sååå mycket med grannar och sommarboende som sedan harry kom i huset!


Och nästan hemma möter jag ännu ett par och mannen böjer sig ner och klappar den ivrigt svansviftande valpen och säger ..., "men så fin han är, vad är det för ras ..? å, vet du inte riktigt .., haha .., men han kommer att bli så vacker!" och då blir jag förstås alldeles till mig av nån slags stolthet som inte är det minsta befogad.

Men säg ..., glädje då?

Och överallt syns ljung och här och var hittar jag några kvarglömda björnbär som är syrliga och ljuvligt goda och nu är himlen gråmulen och vänta bara .., det ska nog hinna regna rejält innan jag ger mig av på min Hooper!

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Skåne, från ett litet vitt hus ute på landet.

Där ska, inom en inte alltför avlägsen framtid, Kerstin bosätta sig.

Hedgrenskan, ni vet.

Det kommer att bli jättebra.

Kerstin tog bilden.

I postlådan ...

Men en sak förstår jag inte .., varför låter man inte en vitklädd bagare hålla i brödet?
Då skulle kontrasten kläderna/det vackra brödet ha blivit så mycket sinnligare!

Tänk, så glad man blir över Vanlig Post.

Och igår var det nästan bingo när jag öppnade locket till postlådan!

Där fanns ett vykort från min hufvudstadssemestrande storasyster och med hennes omisskännliga handstil som berättar om en båttur runt Brunnsviken och "fantastiskt väder och trevligt sällskap" och promenader i Humlegården.

Och där är ett litet, litet kort som får mig att smajla.

Ååå, från Ystad och fru Grå och med bild från bageriet Söderberg & Sara!



Och där är ännu en hälsning från Ystad, nu förpackat i ett litet större kuvert och med uppmaning att jag ska öppna brevet försiktigt.



Ahaaaa ..., en bild på naturens finurlighet! tänker jag smajlande.

Och jag tänker att Vanlig Post = glädje!

Och så ett kvällsfönster ...

... från vännen Eva på Frösön.

Så här skriver hon:

"Hej på dig!

Sover i stan ikväll och då är det lättare att skicka bilder.

Skickar dig ett fönster från vår stuga.

Taget en dag för några veckor sedan, just när luktärtorna slagit ut.

Jag plockade några av dem och satte på köksbordet, i det ögonblicket letade sig kvällssolen in genom fönstret.

Kan du känna doften?

Värmen från solen?

Det var en vacker sommarkväll.

Denna bild kommer jag att ta fram i vinter.

Drömma mig bort till en stuga vid skogsbrynet, en augustikväll när livet var enkelt och gott att leva.

Kram Eva"


Ps. Kvällen är just nu mörk.
Jag sover i stan i natt men bor fortfarande kvar i skogsbrynet. Får se för hur länge.
Det börjar bli kallt och väldigt mörkt där nu, men så skönt att vakna till tystnaden och bara kunna gå ut i nattlinnet.
Det saknar jag i stan. Ds.

Mellan skurarna ...

... skyndar jag mig ut med harry.

Hela morgonen har regnet piskat mot fönsterrutorna och det blåser nåt hemskt!

Men så ..., plötsligt .., kommer solen fram!

Fort ut och ner mot havet och stranden och nu är det nästan som ebb och flod, ja, fast det senare förstås .., och sträckan från stranden till lilla "ön" där vi kliver i och badar, är helt översvämmad, ja, finns inte just idag!



Och så här låter det ....


Harry springer som galen runt på ängen .., noooosar efter kaniner och hämtar pinnar!

På ett ställe finns en rund fläck i gräset .., med annorlunda färg och titta, hur stråna ligger!

Så underligt!


Och ännu finns små sällskap av blåklockor, trift, gula små blommor och så mängder med såna här bestånd.



Och harry, han leker i sanden ...

Dagens fönster ...

Hej!

Här kommer två fönster från Halmens Hus i Bengtsfors.

Förr-förra helgen när vi hade släktträff i landskapet Dalsland så hälsade vi på där.

Verkligen värt ett besök!



Vacker utsikt, en härlig butik där man får svårt att motstå att köpa både det ena och andra.

En fin utställning om halm och dess historia.

Ett fint café och vackra Gammelgården några trappsteg högre upp på Majberget.

Ett utflyktsmål om något och värt många omvägar om jag får föreslå.

Där fångade jag de här fönsterbilderna.

Här kommer de!

Från mig :-))

Och så några kvällsfönster ...

... från Västmanland.

Vilka vackra färger tillsammans!

Det är verkligen något jag beundrar hos människor, detta att kunna få ihop det färg, - och formmässigt, ja, särskilt när det gäller utsidan av hus.

Om något eller några år borde huset på kullen målas om och då funderar man ibland på vilken färg man ska välja?

Gult, igen?

Jag är ingen större fantast av gula hus, allra helst som jag tycker om rosafärgade pelargonior .., ja, ni kan ju tänka er själva.

Nåväl.

Det var Ulrika som agerade fönsterfångerska i alla fall.

Vilket himla trevligt program!!!

Ja, jag menar Maestro.

En film till Mian ...

En actionfilm som handlar om den lille bärfisen som spatserade på min mage.

Ett roligt inlägg om bärfisen, det hittade jag här.

(Nu har jag klickat så det kom fram en annan film, en pojke som spelar gitarr och det är minsann ingen bärfis det. Om det blir likadant för er, så klicka här - ja - om ni är insektsintresserade, vill säga ...).



Så här såg den ut när den spankulerade omkring.

Min lilla kamera får duga så länge.