Också en slags glädje ...



Filmen togs av pv mellan Bankeryd och Hjo.
Efter två timmar av cyklande i närapå hällregn, börjar det klarna upp och Anders tar av sig "regnskyddet".
Notera kroppsspråket på filmen här ovan och den undre bilden.
På den övre .., där är det  t u n g t.
Pv har långt över tvåhundra mil i bagaget inför det här loppet - Anders har tjugo -.

I Jönköping bytte Anders till torrare kläder och så blev dom kvar där i femtio minuter och väntade på bättre väder .., vilket också infann sig och på slutet visade sig solen och det var svag medvind.
I Karlsborg, där Anders gjort lumpen som jägarsoldat, kändes det bekant, sa han.
Lite nostalgiskt.

Bilden togs, tror pv, vid första eller andra kontrollen.
Innan regnet kom.



Och så idag ute på altanen.
Mycket prat blir det om cyklingen.

Anders konstaterar leende att ingen logik alls fungerar när det gäller dom tävlande.
Där kan komma en tung, överviktig man med jättekagge som susar iväg som ingenting .., och spensliga kvinnor på kanske 45 kg passerar honom och pv likt projektiler!

"Ja .., och så blir man ju nästan knäckt när man tar i så man nästan svimmar och så kommer nån och cyklar förbi och   s j u n g e r   för sig själv!" säger pv smajlande..

Nu stundar Vansbrosimmet om exakt tre veckor.
Anders siktar på Klassikern och pv tänker genomföra den för andra gången.
Dags för anmälan!
Hur blir det AP .., ska du med och simma?

Och sen, några timmar efter att vi har skjutsat Anders till stationen i Halmstad, börjar pv att klyva rönnveden som vi fick av Eva och Ulf från Tyresö.

Ja, energi finns det tydligen gott om hos vissa människor.

Och så berättar Jessica i Västerås ...

Hej Elisabet!

Tänke att jag skulle berätta vad som var mitt bästa i veckan som gick.

Det var då min mamma och min ”bonuspappa” Bosse kom ner hit till oss i Västerås med sin husbil. 

Dom bor i Ström, 2 mil norr om Tänaby, och har sedan en tid tillbaka även ett hus på Svanö utanför Kramfors.  

Det innebär att vi träffas oftare då det inte är så långt längre.

Vi pratade, grillade, åt, promenerade och bara var tillsammans.

Jag och mamma kan verkligen prata hur länge och hur mycket som helst  med varandra, det tar liksom aldrig slut på samtalsämnena.

Kram, Jessica.

Guy i Arvidsjaur om sin glädje ...

Fredagen var utan tvekan en glädjens dag.

Jag har nu äntligen, efter sex och en halv månad sålt huset.
Köpebrevet undertecknades på banken på eftermiddagen och jag slipper våndas över detta.

 

För att jag skall kunna leva bra i Thailand har jag beslutat att försöka hyra ut min lägenhet, möblerad, under tiden jag är borta. 

 

Det har också gått trögt, men på fredagen ringde en ung man frågade om den fortfarande var ledig. Jippi! När jag idag träffade honom visade det sig vara en mycket trevlig, och ordningsam herre, och vi fattade nog tycke för varann. 

 

Dessutom klarnar det med boendet i Wang Khanai, alltså i Thailand. 

 

Saker faller på plats.

 

Guy.

Leina berättar om sin glädje ...

(Leina, f.d. granne under tiden i Malå, numera arbetar hon som omtyckt bildlärare i Uddevalla).

Lycka ...

Att få skicka ut åk 9 eleverna ut i världen...
Att känna att man har gjort sitt yttersta för att de skall lyckas och känna sig lyckade...
Gråten som är av saknad blandad med stolthet och glädje... Lika jobbig varje år men som fyller mig med en lyckokänsla...

Kortet, eget planerat arbete av en flicka i åk 9...
Ämnesövergripande arbete i  bild och teknik...
Kolla in detaljerna...
Lycka...

Hälsningar Leina.

Och nu är det Eva på Frösöns tur ....

Veckans glädje, den var svår den här veckan. Jag minns knappt vad jag har gjort.
En snurrig och surrig vecka där jag bara har flutit med utan reflektion.
Det bästa var kanske sjukgymnastbesöket, då jag märkte att kroppen har fler muskler än vad jag visste om.

Rent bildmässigt finns några guldkorn:

 Affischen till vår kommande utställning blev klar och uppsatt på många ställen.

 Buketten med liljekonvaljer.

Lugnet i vårt kära skogsbryn.

Kram Eva.

Malin berättar om sin glädje ....

(Malin heter Mårtensson och är min arbetskamrat i den lilla affären. Jag undrar hur många varma kramar man kan få under en dag om man arbetar med henne? Eller hur många klappar på ryggen? Den tösen har oceaner av värme inombords! Så här skriver hon:)

Det bästa med denna veckan och lite av förra veckan var att åka till Paris!
Åka till en barndomsvän som jag inte träffat på fem månader!

Det var så roligt att se hennes leende när jag klev av bussen och hennes glädje när hon skulle visa upp sitt Paris! Sina smultronställen i Paris!

Vi shoppade, umgicks, skrattade, såg alla viktiga saker, åt gott bara hon och jag!
Det var det bästa!!
Stor kram till dig Bettan!!!
/Malin

Kerstin berättar om sin glädje ...

Elisabet säger: ja, jag pytsar in lite glädje pö om pö den här gången.
För en gångs skull kan man ju testa att inte vara så enjängd ,-)

Kerstin är först ut och så här skriver hon:

Största glädjen är att sonen klarade sig väldigt lindrigt när han blev nerslagen och sparkad natten på lördag på stan. 

Han kom hem skärrad och med en fläskläpp, allt bara för att han inte hade någon cigg... 

Jag är glad att hans kompisar var alldeles i närheten så det slutade så bra som det gjorde.

En annan glädje är mina hibiskusar som blommar för fullt. 

Tyvärr blommar varje blomma bara 1-2 dar, men det finns många knoppar kvar och fler blir det :-).

Katten heter Picasso

Glädjande nog är kattherren på bättringsvägen också. 

Han har haft varbölder i nacken och fram på bröstkorgen, som är fixade nu. 

På måndag är det återbesök för att ta bort dränagen. 

Han klagar högljutt efterson han inte får gå ut än. Stackarn...

Det var en del av min glädje den här veckan.

Dagens fönster ...

Vännen Ulrika i Västmanland, hon slår nog alla tiders rekord som fönsterleverantör!

Här är ännu ett!
Tack du flitiga, fagra, finurliga fönsterfångerska!

Slippers ...

I ett inlägg på FB skriver jag om "slippers".

Mamma hade såna; dom stod i köksgarderoben, där hon även hängde sin kappa.

Och Mian frågar om det är samma sak som "pissetofflor"?

Inte en susning, har jag.

Sen googlar jag på bilder av slippers och då kommer vanliga filttofflor upp och det är absolut inte såna jag menar, nej, jag menar hällösa skor av läder eller då kanske dom var tillverkade av plast .., inte badtofflor, utan .., ja, på mammas slippers var där alltid en klack, men ingen spetsig sådan.

En del slippers hade små, små, små hål på ovansidan av lädret.

Förstår ni vad jag menar?

Den där glädjen ...

Vill ni vara med och dela med er av det som gjorde er mest glada i veckan som gick?

Ja, den är ju inte tillända ännu, men .., ja, ni vet.

Mejla då glädjen (och om ni har bild), till bisse151@gmail.com, så ska jag ta mig an alltsammans nu när jag är ledig i helgen.

Så här berättade till exempel Ann i Göteborg om vad som gjorde henne glad förra veckan.


Det roligaste som hänt i veckan var när min julklapp kom.
Jag fick en prenumeration på tidningen SPRÅK av mellansonen Johan och det är en jättebra tidskrift tycker jag. Ja, jag skriver tidskrift, för den är fylld av artiklar och reportage om språk ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
Det kan vara allt från hejaramsor i fotboll till runstenar och kroppsspråk.

Dessutom följer det alltid med en bilaga "Klurigt" med ordsudokus, korsord och frågetävlingar. 

Den varar länge, länge och jag bara njuuuuter hela tiden jag läser i den.
"Var vänlig mottag uttrycket för mina distingerade känslor" (ur atikeln om artiga brev i Europa)

Hälsningar Ann.

En timme kvar ...

Alldeles nyss passerade nr 17501 Medevi.

Beräknad målgång: 15:48

Åååå, vilken känsla det ska vara att närma sig målet!

Kl. 16.02. 
Nu är dom i mål!

Grattis till er båda, såväl Anders som PV!
Så bra gjort av er!

Glädjeämnen en lördag i juni ...

Äntligen lite uppehåll i regnandet!
Fönstret här till vänster om datorn står öppet.
Gransångaren sjunger på sitt ejängda vis .., den fågeln passar bra här hos mig.
Och harry funderar var husse håller hus ..?

I julas köpte jag en liten julgrupp, där bland annat den här blomman fanns med.
Då var den jätteliten och en kväll när jag kom hem från jobbet, upptäckte jag att harry varit och grejat i korgen och den lilla blomman låg bakom soffan och deppade.

I flera månader har den fått husera i ett fat som jag vattnat lite sporadiskt.
Ingen jord, bara rotklumpen.
Å, sicken ångest jag har haft över den stackars blomman och nu ÄNTLIGEN tog jag mig samman och planterade den i en alldeles egen kruka och den får näringslösning och jag pysslar om den efter konstens alla regler, om där nu finns några såna.

Känslan är precis densamma som när jag ger harry och katterna mat .., eller som när barnen var små och fick kvällsfika, eller när jag släpper ut flugor/getingar/humlor som kämpar mot fönsterglaset.

I dagens morgontidning.

"Tack för en härlig tid!"

Tänk, om alla finge känna det så.

Mannen som hade en härlig tid på jorden hette Pelle Helander.

 Och AP:s häst Fieri hälsar:

"Äntligen!
Nu har jag äntligen fått byta box.
Nu får jag stå med min bästa kompis Iris! Kan inte ta in huvudet, vill stå nära nära.

Fieri."

Den uppmärksamme läsaren kanske ser en liten Nelly där längst borta i bilden.
Hon håller Ordning & Reda bland hästarna och nåde om dom stökar i boxen, då skäller Nelly.

Och så med posten: en hälsning från en före detta kund i Ystad.
Från Solbritt.
Det lilla brevet hittade jag idag och tala om att dom bokstäverna och den bilden av mina före detta arbetskamrater spred glädje!
Längst fram chefen och hans fru med sina tre små töser.

 

Solbritts vackra handstil.

Om att vara lärare ...

Under vår tid i Malå, minns jag hur glada döttrarna (jag minns inte om båda två hade henne) var i grannen Leina - hon som var bildlärare på skolan -.

Men jag minns absolut hur en av dem sa att .."hon är den bästa lärare jag har haft!"

Det är hon inte ensam om.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Det är en lite ovanlig lördagmorgon; jag är ensam hemma med harry och katterna och gick vid halv åtta på promenad med den förstnämnde - med sigge som jaaaamande sällskap -.

Nere vid parkeringen - där tre tyska husbilar står parkerade - möter vi den strävhårige taxen Frasse.
Det är Frasses mattes hand som ni ser på bilden.
Hon är Våg och har höger tumme upp.

Tidigare på morgonen ringde pv från Jönköping.
Första timmen hade han och Anders hakat på en klunga som körde i racerfart, mer än 40 km/timmen, då hade det förstås räntat bra, men den farten orkade dom inte hänga med i hela tiden.

Och nu var Anders absolut dyngsur av allt regnande!

"Han står här och vrider ur tröjan .., det ser ut som om han just har tagit ut den från tvättmaskinen och skippat centrifugeringen ..., och här kommer en dam och vrider ur sina handskar, det är likadant där ...", sa pv, som är van att cykla och hade regnkläder på sig.

Däremot hade han glömt sina kortbyxor här hemma.

För en halvtimme sedan kanske, var dom i Bankeryd.
Tretton mil avverkade - sjutton kvar -.

sigge spanar bakåt .., jo, där kommer ju det där paret med sin tax!

Själv ska jag läsa DN.

Medan harry låg på gräsmattan och roade sig med ett jättelikt ben, ögnade jag igenom dagens tidning och såg att fotbollsteamet hos SVT - Daniel Nannskog och Johanna Frändén - får toppbetyg av herr Croneman i just DN.

Jag håller med, helt och hållet!
Vilket härligt par i studion .., och med hästlängder slår dom TV 4:s Henrik Larsson och Caroline Seger.

Ja, enligt mitt sätt att se det.

Dagens fönster ..

Ja, nu ser jag att det har blivit två fönster, men jag har varit så uppspelt av Vätternrundan att jag knappt har kunnat sova och då blev det så här.

Och så här blå är inte himlen i Halland.

Inte här i alla fall.

Till er alla .., var ni än kommer ifrån! 

I love You!

Nu ser jag ju att jag inte är ensam på den här sidan.

Sov gott allesammans, nu kryper harry och jag i säng!

Också en insikt ....

Jag säger som mamma ...

"Men det är ju bara på lek, Eliza!"

Ja, då när Sverige förlorade någon viktig match.

(Oftast mot Sovjet .., då var det hockey).

Och hade hon varit i livet nu, hade hon säkert tillagt: "och tänk, så roligt för dom engelska spelarnas föräldrar, nu är dom nog glada!"

Jaha, där var nån från Borås och en från Uddevalla

Den som är uppmärksam ser att jag har lagt in sån här mackapär så man ser varifrån besökarna kommer.

Det var inte den verkliga anledningen; just varifrån. 

Den verkliga anledningen var att jag funderade på att ta lång bloggpaus, jag trodde helt enkelt inte att här fanns en enda besökare, förutom möjligen dom trogna som brukar kommentera.

Stationsvakt skrev en dag på sin blogg .."finns det öht nån här som läser vad jag skriver?"

Precis så kände jag också.

Nu ser jag ju i alla fall att det finns besökare, trots allt.

Ni som tittar in kan ju säga "hej", så man ser att ni lever och har hälsan ,-)

Vid fyratiden ...

... hörde jag en välbekant stämma från någon som stod i kassakön och rösten sa ..."å, finaste kassörskan i stan ...".

Jag förstod ju direkt vem det var och att han skojade, men ändå .., vet ni hur glad och lycklig en mamma blir av att få höra nåt sånt!!

Ååå, så fina dom var, han och pv, i likadana cykeltröjor ("ja, vi är ju Team Taurus!" sa pv och log) och sen blev det bara en varm kram och så iväg mot Motala.

Och nu är dom förhoppningsvis på något ställe i just Motala och tittar på matchen mellan Sverige - England och kvart i tre i natt bär det av.

Jo, jag vet.
Jag har berättat det förut, men jag gör det ändå.

Och jag är ensam hemma med en hund och två katter och luften var ljummen när jag moppade hemåt .., och nu stundar ledig helg!

L y c k a! kallas det.

"Du har väl inte blivit sjuk ..?" säger grannen.

Så vi sitter där ute på altanen och pv har cyklat till Slöinge och hämtat ett rekommenderat brev och samtidigt tittat in på lilla bageriet Solhaga och så, efteråt, blir det kaffe och det goda som han har med sig.
En kardemummabulle till mig och en sockerbulle till honom.
Javisst, ni har helt rätt .,. inte är det underligt att knäna dignar under tyngden!

Och pv hämtar papper och penna och skriver upp viktigheter.
Cykelbelysning, för trettiomilcyklingavseddabyxor (till Anders), Iprén (min idé, tänk om Anders får ont i sin långa rygg!), Idominsalva för ömmande rumpor .., och lite annat.

Sen hämtar han det ännu inte bevittnade/signerade testamentspapperet och går över till grannarna.

Harry följer efter .., glatt svansviftande.

Och jag sitter där och ser en häger flyga förbi högt ovanför huset ... och jag tänker att få sitta så här i solskenet och dricka kaffe och titta på en häger .., och för stunden inte ha minsta lilla ont i någon led .., det är inget annat än ren och skär nåd.