En längtansmorot som dinglar framför näsan ...

Tre gånger har Emma rest med sin mormor utomlands.

Kreta, Kefalonia och London.

En gång har Emil gjort samma sak; det var till Samos och då var snälle Kent från Småland med, men bodde på ett annat (superhett, han höll på att försmäkta) hotell.

Har man - under årens lopp - lagt alla sina besparingar på resor, så blir det sällan nånting över till annat.

Och nu är vi där igen.

För några minuter sedan klickade vi på "betala anmälningsavgift" för sommarens resa.

Emil, pv och jag själv .., till Gerani på Kreta.

En vecka i slutet av juni .., vi bor då i ett litet lägenhetshotell.

Och tänk, i den här poolen ska vi bada, om allt går som det är tänkt.

L y c k a!

Från sjukstugan ...

Idag är det bloggmadamen som får hämta in ved och elda och fixa, ty herr pensionatsvärden har drabbats av influensa och ligger totalt däckad under täcket.

Jag har aldrig träffat en människa som blir så till den milda grad dålig när han blir sjuk - på riktigt dålig -, det nästan  å n g a r   om honom!

Om två timmar bär det av till affären för jobb till åtta ikväll .., alltså måste jag nu sätta fart och hämta in ved .., jag ska ta harry på en längre runda och göra mig själv presentabel.

Från köket hörs Sverker "Plus" Olofsson som gästprogramledare i Ring-så-spelar-vi.
Så jättebra han är!! 

Dagens fönster ...

.... kommer från Frankrike.

Just det.

Det var Monet som hivade upp håven!

Vid kvart över fyra ...

Solen på väg ner bakom horisonten.

Doppar sig i havet.

(Apropå hav och längtan .., var morgon sköljer jag ansiktet i iiiiisande kallt vatten. Länge. Det är nästan som att simma under ytan.)

Nån slags insikt ...

Idag slog jag personbästa på frågequizzen.

Tretton rätt av sexton möjliga.

Kanske skulle man tacka för sig med flaggan i topp?

(Och nästa match blev katastrofal .., bara en massa nöje/media eller frågor om dataspel.)

Nu inväntar jag pensionatsvärden.

Rårakor Entrecôcte blir den fantastiska fredagmiddagen.

Här och Nu ...

Eurosport-prat från vardagsrummet .., och min anorak och sticketröja hafsigt slängda på fåtöljen.

Som synes har dom korsettfärgade lampskärmarna ännu inte bytts ut.
Kanske att man vänjer sig?
Valv är inte heller min melodi, men man vänjer sig vid det också.

Och tidigare, bara för någon timme sedan .., promenad med harry nere vid havet.
Istäcket har krympt - säkert halverats -!
Där nere där bäcken mynnar ut i havet är isen tjock och skarp.
Jag ser inte en endaste svan.

Småfåglar kvittrar.
Pjuter.

Överallt syns spår i snön.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Ekollonet och larven.

 

Ekollonet växer och lyser upp  i köket-en utmärkt idé att göra varja år.

Hitta ekollonet när du krattar under eken på hösten. Det ska ligga i fukten och ha börjat växa lite lite.

Sedan fyller du flaskan med vatten och sätter ekollonet överst. Med grodden neråt.

Det har en härlig växtkraft.

 

Larven kan krypa och är från nationalmuseums affär. Den roar alla.

Inget batterI .

 

Ja de två sakerna  i mitt kök kan glädja den tröttaste både barn och vuxna.

Kram från Eva.

Så här blev det ...

Frimärken från Västmanland, tejp från Portugal.

Såja, nu är vinsterna i Uppmuntringslotteriet färdiga att ge sig av från det gula huset på kullen.
Förstapriset - "Nostalgiboken om godis & glass" -, går till Göteborg, till den storartade madamen Ann.
Ann vittnade om glädjen över bilder som hon fått av Cicki som syr upp läckra linneväskor till STORARTAT.
Här kan man se dem!

Evighetstejpen från annannan i Portugal, hon som i ett inlägg skriver så här vackert:

"Sedan utmattningen, men den är välkommen. Med den i handen gör jag avslappningen i slutet av yogapasset som jag nästan aldrig har ro till på egen hand. Sedan sitter jag vid köksbordet med en mugg te som jag dricker för smakens och själens skull snarare än teinkickens. Jag ser ut över de andra bakgårdarna, ser det bli sol först och regn sedan. Jag tänker. Jag ser hur vacker buketten som städhjälpen haft med sig från sin trädgård är, hur fin nysilvervasen är tillsammans med mina dopljusstakar i tenn på bordduken från mitt föräldrahem."

Andrapriset går till Eva på Frösön.

När jag förra veckan beställde hem postens vårliga förbetalda påsar, anar jag att chefen muttrade. 

Dom där påsarna är inga direkta storsäljare, men åååå, så vackra!! 

Just ovanför Eva Grelsson, ser ni blomma nr 8 - Kung Karls Spira -. 

Det är - om ni inte redan visste det - Västerbottens landskapsblomma och den växte nere vid sjön vid mitt barndomshem i Malå. 

Oftast hittade man den bland sälgbuskarna .., där stod den, liten oanselig och inte tyckte jag att den var särskilt vacker heller. 

Nu .., långt senare, tycker jag om den.

Eva, hon berättade om sin mans brorsdotter Emma som hade haft keramikutställning.

Här är den.

Grattis till båda vinnarna och tack alla ni andra som delade med er av glädjen!

Nu är det dags att återigen fundera över vad som gladde er den HÄR veckan!
Jo, jag vet .., det blir lite hipp som happ sedan vi ändrade till DBIFV .., men det gäller alltså vad som gjorde er alldeles extravarma i hjärtat den här veckan.

Varmt välkomna med era bidrag och ni kan väl adressen vid det här laget?

bisse151@gmail.com

I dagens DN ...

Vilken ljuvlig färg på ett hus!

Och ja, jag är omåttligt förtjust i liggande panel och inte förstår jag varför heller.

(Och tänk, vad det här soptunneskyddet gör mycket för proportionerna!)

Tack Eva i Tyresö!

Det finns böcker som man aldrig glömmer.
Böcker som tar ett skutt in i ens hjärta och sedan blir kvar där för evig tid.
En sån bok är "Barnen i Vernette" av Bodil Hagbrink.

Jag köpte den någon gång mellan 1975 - 1978 i en liten bokhandel belägen i det som också var ett kommunalhus och där fanns en bank och lite annat - allt i Tibble, Kungsängen - några mil från Stockholm.

Där bodde jag då med två små töser, en nybliven polis till äkta man och en gul labrador som hette Labbe.

Och jag kom att  ä l s k a  den här boken!

På kvällarna läste jag för en då liten och ljuslockig "dr Böhlander". och helt ärligt var nog mamman mer fascinerad av livet i Frankrike, än den lilla tösen.

 Så här står det på bokens baksida: 

"Sabine och hennes hund Dick har fått syn på en målarinna, som kommit till Vernette för att måla av ett olivträd. Hon stannade sedan många år i Vernette, eftersom det fanns så mycket att måla där. 
Snart målade barnen tillsammans med henne, och det var också för dem som de här akvarellerna kom till till. Det blev stora detaljrika bilder om deras liv och lekar, i skolan, på marknaden, i vinskörden, i olivlundar och på blomsterfält.
Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och Sabine, som vi möter i boken, hjälpte till att skriva texten, så att allt skulle bli precis som det är hos dem i Provence i södra Frankrike."

Ååå, så jag tyckte om alla detaljerna!

På besök hos Eva i Tyresö - hon som har nästan som ett eget barnbibliotek på övervåningen - berättade jag om den här boken och Eva sa att .., å, den hade hon haft i sin ägo en gång!, men nu hittade hon den inte.

"Jag kan försöka få fatt i den till dig!" sa hon smajlande och jag tänkte att det går nog aldrig.

Vet  ni vad som låg i postlådan idag?

Just det.

Vet ni hur lycklig man blir?

Precis!!

Och jag säger det om igen: tack du snälla, rara Eva i Tyresö!

Och så blev det dragning ...

Här tar sig Notarius Publicus en titt på förstapriset; Nostalgiboken om godis och glass.

Och andrapriset; adressboken - tack Eva i Tyresö -!

Min Iphone ligger på bordet med den här funktionen där man ser sig själv (en förfärlig historia, man ser sig ofta underifrån och är man inte deprimerad innan man upptäckt vem som är på skärmen, så blir man det .....) ..., och då är detta det som speglar sig.



Nu blir det dragning!
Gösta sköter sig med den äran och börjar känna igen namnen på deltagarna.

Stort grattis till er som vann och tack till alla er som bidrog med er glädje!

"Men åååå, sicken fin ...."

.... klösbräda! tänkte sigge nilsson när han såg den nya mattan.

Dagens fönster ...

I fönstermappen ligger många olika fönster och småpratar tillsammans.

"Nu är det faktiskt min tur .., jag har legat här tillräckligt länge!" hojtar två fönster från Sahlströmsgården i Torsby. I Värmland.

Titta, vilken vacker keramik!!

Turtlan höll i kameran.

Det bästa för Tankevågor i Stockholm ...

"På livets stora ocean kan allting hända.  Bilden togs här i Halland."

Vet inte om det är för sent att hänga med och hamna i skålen men jag måste i alla fall skriva vad som var det bästa i veckan för mig….
En vecka som var fruktansvärd då jag gick och oroade mig och ständigt bar gråten med mig.
Vännen Sabina hade hastigt blivit intagen på sjukhus då en stor hjärntumör upptäckts hos henne.
På onsdagen när hon skulle opereras  var jag nog en ganska vimsig och disträ fröken på mitt jobb. Gick som i en bubbla och tankarna var såklart hos henne. Skulle det gå bra? Tänkte så mycket också på hennes familj och barn…..
Operationen gick bra och även om det är långt kvar så var DET i alla fall en stor lättnad och glädje.
…..och en glädjefnatt till som blev måste absolut nämnas i huller om buller-livet. Det var när det kom ett jättegulligt kort till mina barn i klassen från dig Elisabet. Åh vad vi blev glad för det! Såååå fint och tänk att man kan få post när man går i skolan! :-) TACK underbara du!

Lisbeth.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa,sent omsider är de blommande mimosaträden nära Nice som vi besökte idag. 

(Elisabet säger: ja, ja, det går bra med den här veckans bästa också .., det här ju ett låtsaslotteri och det är den där glädjen som är det viktiga ...).

På vägen dit såg vi också mängder med blommande mandelträd längs den oerhört vackra motorvägen. Det ser ut som när man kommer till Körsbärsdalen i Nangijala!

Monet.

Dagens fönster ...

... flera stycken, finns i Nora och ja, skulle man byta bostadsord bara för att få möjligheten att införskaffa ett vackert hus, då tror jag att Nora ligger bra till.

Ulrika höll i håven, just det.

Klockan 14.00

Vittjar postlådan.

Mitt namn har ramlat bort, men det fixar sig ändå.

För övrigt är brevbäraren ett under av vänlighet.

Min vänstra hand ...

Det syns att den har varit med länge.

I femtionio år.

Huden är torr.

Den här handen har föst undan varor på ett kassaband i mer än fyrtio år .., den har hållit i ratten olika bilar .., den har varit med och lyft upp katter och hundvalpar .., skvalpat runt i olika diskhoar .., hållit fast tjockt hår som ska krånglas in i ett hårspänne .., hållit tre småttingar i handen .., burit väskor och bärkassar .., torkat tårar .., fingrarna har knattrat på tangenter - säkert hundra miljoner gånger -, den har deltagit i applåder .., ja, allt möjligt har den gjort.

Till skillnad från den högra, har den hållit hela vägen.

Sällan burit smycken; på ringfingret satt i tjugosju år en vigselring - en slät och enkel ring - och efter skeppsbrottet hamnade en slät silverring på samma finger.

Fingrarna är korta och inte det minsta vackra.

Knöliga och lite värkbrutna.

Men det spelar ingen roll .., den har varit bra och varit tjänstvillig.

Och den är min.

DBIFVVDH  -  Det Bästa I Förra Veckan Var Det Här.

I alla fall för min del.

Det var i söndags när solen sken så där härligt och värmde kinden.

Livsandarna väcktes plötsligt till liv, det kändes som om det var lite, lite vår i luften.
(men i dag, onsdag, är det bara snöflurigt och trist ute).

Gunnar i Vaplan.

Alla skuttar ju inte omkring på Facebook ...

Lite glädje så här en kulen onsdag i februari.

Och ännu mera glädje.

Tänk, så underbart att det finns snällingar!