Nu är dom på plats ...!

Först visade det sig att pv glömt bort att sängkammarfönstret är högre än dom nya fönsterna, så det blev lite krumbuktigt .., , men löste sig ju ändå.

Här står herr hantverkaren och funderar hur det hela ska bli.

Tanken - pv:s tanke - var att jag skulle stå inne i sängkammaren, hålla i fönstret .., hjälpa till att vinkla ut det och så skulle pv - balanserandes på den rostiga stegen och med foppatofflor på fötterna - - hänga fast fönstret.

Å, hjälp!
För min inre syn såg jag hur jag liksom lyfte ut fönstret, sedan råkar tappa det och så dråsar fönstret rakt på pv som faller i backen. Nej, det blev snälle grannen Göran som agerade assistent och gjorde det med den äran!

Vad skulle man ta sig till utan vänliga grannar?

Nåja, man kan ju assitera på olika sätt.
Kan man inte det ena, får man göra det andra.
Måla kullisterna, t.ex.
Fortsättning följer.
I morgon. 

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det har hänt så mycket den senaste veckan så jag har svårt att välja ut en sak. Stockholmsresan till vår äldsta var naturligtvis en höjdare.

En underbar sommarstad, men ack så långt att gå till allt. Bara promenaden till och från T-banan höll på att ta knäcken på mig, då det bor längst upp i en brant backe.

 Kvällarna och dagarna vid sjön har varit underbara. Minns inte när det senast var en sån fantastisk sommar som i år.

Gårdagens besök på Fäviken Game & Fair, en jakt och friluftsmässa belägen vid baksidan av Åreskutan. Vi jobbade som funktionärer vid en hundtävling. Hann även gå runt och kika lite.

Kram från ett hett och soligt Jämtland (som behöver regn).

Fyra händer på en vit duk ...

Armbandet som Lena bär, är en present från hennes barnbarn Daisy. Hennes finaste armband .., det fick mormor.

Två jungfrur, ett lejon och en stenbock.

Längst uppe till höger ser ni Mats vänstra hand; det är han som är lejonet.
Mats är mellanbarn, född på Malå BB (han berättar att han var en av dom allra sista som föddes på BB hemma, och jämte barnmorskan, den legendariska Aina Theolin, fanns där en praktikant som skulle agera vid sin första förlossning och det ville sig inte bättre än att praktikanten svimmade, föll i golvet och spräckte ögonbrynet!) , han älskar att fiska (har arbetat i Italien med att marknadsföra sportfiske) , tycker mycket om att läsa och har höger tumme upp.
Under en period i livet råkade han bli kommunalråd på halvtid.

Det lite vinklade lillfingret är skadat i något fiskesammanhang.

Längst nere till höger, ser ni Lenas vänstra hand.
Lena är jungfru, född i Norsjö, mellanbarn, arbetar som kock på Källans Spa i Åmliden (inte långt från Malå), men var under många år världens finaste arbetskamrat på Ica Nilahallen i Malå!
Det var helt enkelt en fröjd att arbeta tillsammans med den madamen!

När jag frågar vad som intresserar henne - mer än matlagning -, säger hon att .., tja, trädgårdsarbete, familjen förstås .., det här med barn och barnbarn .., hon har testat på det här med pilates och hon tycker om att vara ute och promenera.

Just nu är hon sjukskriven i väntan på operation av sin högra hand.
Jo, jo .., det kan vara farligt att alltför våldsamt skotta snö.

Om Lena kan man också säga att hon har ett alldeles underbart skratt och det varmaste av leenden!


Dom två andra händerna tillhör pv och mig själv och om oss vet ni ju nästan allting.

Plötsligt händer det ....

På förmiddan ringer telefonen och jag hör en bekant röst i andra änden; precis inom loppet av en sekund vet jag vem det är - henne har jag pratat med i evigheter när vi en gång var arbetskamrater -, det är Lena från Malå.

Det visar sig att hon och sambon är på besök hos Lenas dotter som bor söder om Halmstad och nu undrar dom ...?
Åååå, så roligt! säger jag.

Och så moppar jag iväg i världens fart till affären och handlar fikabröd och lika raskt hemåt igen och jag undrar om dom har hunnit komma, men så ser jag en bil med tre extraljus och då vet man, att då är det nån hemifrån!
Jo, där är dom!

Det var Lena och hennes Mats som vi mötte på Storgatan hemma i Malå!
Nu är hon alltså här, i landet Halland!

Och vi sitter ute på altanen och pratar om allt och inget; om vad som hänt i Malå och om vad som hänt med före detta gemensamma arbetskamrater .., jag kommer ihåg historien om underbara Gerda som skulle på semester till Tunisien och hur vi bantade i två veckor och hur hon - dagen innan semestern - bjöd på wienerbröd och sa - på sitt stillsamma sätt - att "hä ä ingen idé, hä löns int!".

Och vi pratar också om barn och barnbarn och om Lenas fina mamma Hillevi som alltid var så rar och Mats skrattar gott och berättar om tavlan som fanns i Hillevis hem, den där det stod att man inte skulle oroa sig för morgondagen, ty var dag har nog av sin egen plåga och hur hemsk han tyckte att den tavlan var .., så icke-positiv ..,  och det blir så många goda skratt och så mycket värme.

Innan dom åker vidare till Ullared (första gången för Lena!) åker händerna fram, men det blir ett eget inlägg.

Tack som kom, goa, rara människor!

Grönt är skönt ..., och gott.

Inte långt från det gula huset, lite mera norrut bara, ett par hundra meter, finns en stor åker och där har i sommar odlats ärtor.

Häromdagen var det dags för skörd, men längs vid kanterna kom tydligen inte maskinen åt det hela, så där kan man norpa sig kvarblivna gottigheter.

Gissa, om vi åt ärtor igårkväll!!
Och idag på morgonen.
Fem till sju ärtor i varje skida är det; det beror förstås på skidans storlek.

Dagens fönster ...

På självaste midsommaraftonen besökte Ulrika Hallstahammar.
Och hamnade här.

Håven hade hon förstås med sig.

Mikas vänstra hand ...

Från Ulrika i Närke kommer en vänsterhand susande genom rymden och så här berättar hon om handens ägare:

Detta är min vän Mikas vänstra hand.

Han är 38 år.
Vattuman.
Jobbar i en verkstad/butik och reparerar diverse maskiner och säljer/packar arbetsljus och fordonsljus m.m.
På frågan hur bra han trivs med sitt jobb svarar han 8.
Och på hur bra han trivs med livet just nu: 8.
Han är flugfiskare och fd rallyförare.
Yngst av två syskon (bröder).
Höger tumme upp.

Och (säger jag) världens snällaste och en äkta vän. Rolig som f-n! :-) :-)

Det bästa för Anne i Mantorp ....

ÄNTLIGEN!

 

... har jag fått hoppa i böljan den blå. 

Ja, så värst blå var den ju inte och några böljor var där inte heller,

men en stilla flytande å var som himmelriket att få simma i.

 

Premiären skedde på hundbadet i Öjebro och vi var ett helt gäng badande och plaskande djur och

människor. Jag plaskade minst, simmade bara lugnt och värdigt omkring med glasögonen på näsan.

Ser förmodligen inte klokt ut med ett glasögonprytt huvud som guppar omkring i ån, men vad gör

man om man inte har kvar sin goda syn.

 

Efter badandet var det saft och bullar uppe på strandbrinken och det var mysigt det med.

 

Nu längtar jag till nästa bad, var det nu blir.

 

Varma kramar till er i det fina gula huset. (PS. Jag tycker också den blekgula färgen är snygg)

 

Anne i Mantorp

När åskan slog ner ....

Ack, om man bara hade kunnat gipsa datorn!

Så avled vår dator så där på en gång .., det lät som en missil hade träffat huset, berättade pv.
Det är därför jag inte lagt in ett enda inlägg idag och Monet undrar när det blir dragning .., ja, det har vi inte bestämt riktigt ännu, fyra bidrag har kommit in, men jag ska skyndsamt pytsa in anne i mantorps, jo, det ska jag göra nu.

Men vi kan väl säga att det blir dragning på ..., torsdag?

Nu har jag installerat det här på nästan egen hand och det känns bra.
Stora bildskärmen behöll vi .., och har nu en likadan dator som du har Guy.
Huuuu!
Tur att vi är två om kostnaden!

Nu vet ni.

Dagens fönster ....

"Här får du ett foto av mitt hotellfönster från Sekelgården i underbara Ystad.
Ystad är min barndomsstad eftersom min mor föddes här.
Hon hette som barn Iris Marceau och visst var det ett vackert namn?
Lev väl i värmen!

Christel."

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Pv och självaste Friherrinnan på väg till havet ...

Det bästa den här gången, det var onsdagmorgonen med frukost tillsammans med Bettan och pv nere på hällarna vid havet.

Efter ett dopp i det kristallklara  vattnet blev det kokta ägg, mackor, kaffe och som efterrätt en melonbit och sedan njöt Bettan och jag av sol och ännu mera bad, medan pv åkte hem och jobbade med sina fönster.

Så här såg det ut efter någon timme .., fler och fler anslöt.

Elisabet säger: Lena är den sortens människa (min störstasyster är exakt likadan) som alltid har pappersnäsdukar i sin handväska.
Och ett litet sy-kit.
Och Xylocain om någon blir bränd av en manet och ett kort att liksom dra längs det brända området med, ja, då minskar smärtan, säger hon.
Plåster har hon garanterat och säkert nånting annat också.
Eftersom jag är precis tvärtom, så tycker jag så oerhört bra om såna människor .., dom känns på något sätt så trygga.

På vår väg hem igen och innan vi kommit ut ur kohagen, pekar Friherrinan på stenröset, det som syns på bilden.

"Det var dit jag tog min tillflykt den där gången när tjuren hela tiden kom närmare ....!" säger hon skrattande.

Akuten 1 och 2 och 3 ...

Den som läser här vet ju hur mycket jag tycker om den brittiska
programserien "Akuten".

Och så finns ju förstås Doktor Groda på Mottagningen.
Så här skriver hon bland annat om sitt arbete på en vårdcentral i .. ja, det många kallar Norrland.

"Jag signerar journaler. Provsvar, remissvar, röntgensvar och journalanteckningar.  När jag läser den här anteckningen om en 85-årig man blir jag påmind om att befolkning här ligger mig så varmt om hjärtat.  Hårt arbetande, tyst stolta över att klara sig i livet utan inblandning från storstan. Man ber inte om ursäkt för sig, men krusar definitivt inte." 

Eller läs detta och förundras eller gläds eller bådadera! 

Och så har vi ju - inte att förglömma -,  den eminente Doktor Bert i Norrbotten.

Har jag sagt hur mycket jag tycker om blogglivet?

Tänk, så mycket man får ta del av!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Var så klart när Noelle ritat en teckning till oss.
Snart får vi rå om henne en vecka.

Som jag längtar.Babsan

Ann i Göteborg skriver i sin kommentar och undrar om Noelles morfar har mohikanfrisyr?
Det är väl det som är så underbart med ungar .., att dom beskriver den bild dom har inom sig.
Så här ser lilla Noelles morfar ut i alla fall.
Bilden har jag norpat från Noelles mormors sida på Instagram.
Utan lov och allt.

Och så en lista från doktor Groda ...

Här en bild på vår inköpslista.
Vi är helt digitaliserade sedan några år och hela familjen kan fylla på från sin telefon.
Den som handlar bockar av och tar bort.

 

Kanske inte så mkt information om oss som våra handstilar skulle ha givit, 

men kanske säger det ngt om oss ändå. 

 

Det kan komma väldigt påträngande önskningar på listan som t.ex" en tidning med glansigt omslag och mycket skvaller till din allra allra bästa dotter". 

 

Inte ens den här stränga mamman står emot sånt.

Lördag i juli ...

Det är en välsignelse att vi har snälla grannar, ty pv är igång tidigt,
allt för att undvika den allra värsta hettan.
Panel spikas .., ibland hör jag hur det osar eder där ute och då vet man,
jaha .., nu blev nånting inte som det var tänkt.
Men han är duktig, denne idoge smålänning som inte är utbildad snickare.
På något sätt så fixar han det.
Heja pv!

Harry håller sig alltid nära, nära husse.
Mellan varven ropar jag på honom.
"Kom harry så får du duscha!"
Då kommer harry lullande och går in i växthuset - han tror nog att det är vårt nya badrum -.
Där står han sedan och låter sig översköljas av iskallt vatten från trädgårdsslangen.
Efteråt rullar han sig på gräsmattan och tycks nöjd och belåten.
Så här gör vi säkert femton gånger per dag när det är riktigt hett.
Matte duschar också.

Det tar sig, panelandet och fönsterbytet.
Brädorna är grundmålade och jag tycker att färgen är så fin .., nästan så att jag
skulle tänka mig att byta, men så blir det inte.
Såklart hade det bästa varit att måla brädorna i ordinarie färg innan dom kom upp,
men pv ville skynda sig att få dem på plats innan eventuellt regn skulle komma.

Någon gång i våras fick vi av goda vänner i Skåne två små, små pyttiga aubergine-
plantor. Plantorna var rangliga och såg inte mycket ut för världen och jag tänkte att ..,
det där blir nog inget av det.
Så fel man kan ha!
Nu har vi mängder med auberginefrukter på gång!

I rabatten vid ytterdörren, den rabatt som vi gjorde dubbelt så stor,
satte jag nästan enbart lavendel och isop och sedan förut finns där ju
klematis, blåregn och en stor, röd ros.
Om ni bara visste hur många fjärilar som flyger omkring bland allt det blåa!!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Från en radio hörs Ring-så-spelar-vi-prat .., Esko från Bygdeå har ringt upp .,  pv är redan igång och hamrar (bäva månde grannarna) ..., sniglar är plockade (inte många ...) .., jag ska göra frukost, läsa DN och GP och tänka på att snart stundar två veckors semester för min del.

Riktig Semester.
Ingen sjukskrivning.

Härligt.

En lista från Jessica ...

 Kan man gissa att det är Jessicas egen lista, tro ...?

Mitt eget bästa ...

Den som har haft krånglande leder, förstår precis.
Tänk, att i säkert ett års tid så hade jag jätteproblem att ta mig nerför trappan ute på lastbryggan.
På jobbet, alltså.
Ibland fick jag be att någon hjälpte mig med kassen om jag hade handlat och så tog jag ett-och-ett-steg och haltade iväg till bilen.
På väg hem rann tårarna längs kinderna .., åååå, det kändes som om benet skulle sprängas!

Nu .., är det annorlunda.
I tre timmar arbetar jag - sitter i kassan hela tiden - och har inte ont en enda sekund!
Jag kan gå nerför trappan utan att tveka .., och kommer hem och mår bra!

Att den gamla protesen i högerknäet krånglar, det visste jag sen förut, men ortopedläkaren ville börja med det vänstra benet. Igår efter bad från klipphällar och lite krångel att ta sig upp, kunde jag knappt gå när jag kom hem .., men det var helt och hållet högerprotesens fel.

Den kommer med största säkerhet att bytas ut, men så länge .., så tänker jag bara njuta av detta ljuvliga .., att inte ha minsta lilla ont i det nyligen (ja, sedan i april) åtgärdade knäet!

Om jag säger att det som ett nytt liv, så är det ingen överdrift.

Tack svensk sjukvård!

Och detta blir mitt eget bästa.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan är utan någon som helst konkurrens att jag mår så bra – och nu har jag dessutom papper på det också.

Mitt besök hos diabetessköterskan var för första gången ganska så trevligt. Hon var väldigt nöjd med mina resultat, men inte på det viset jag uppnått dem.

Dvs hon anser att LCHF är “trams” och att såna som jag ska äta mer kolhydrater och mindre fett. Nu gör jag ju precis tvärtom, därav mina goda resultat.

Jag förstår inte varför hon vill att jag ska äta mer kolhydrater när det är det jag inte tål.

Nåja, mitt blodsocker håller sig på en låg och jämn nivå, mitt blodtryck är lägre än på många år och jag har blivit både mindre till omfånget och lättare.

Så kort sagt – jag mår bra och äter gott

Bilden är på min namnsdagstårta! jo, jag äter sådana också

Kram
Ann

// Elisabet skriver: här kan man läsa mer om Anns resa ...

Det bästa för Monet i .... Sverige, just nu.

Det bästa i veckan är att ha en ganska värmeokänslig man som oförtrutet tar sig an att röja en rufsig skogstomt. Och sköter de flesta göromål som i går i det ganska robusta husbilslivet.
"Du gillar campinglivet" säger jag.
"Ja, jag ska inte förneka det", svarar han leende efter att ha fixat den pastelliga disken.
Tur för mig som bara sitter framför fläkt och pustar!


Hälsningar Monet.