Dagens fönster ....

Det tjugonionde (det närmar sig slutet ...).

Från Göteborg kommer här ett fönster och det är den STORARTADE madamen Ann (titta gärna in hos henne och se vilka underbara julkransar hon har gjort!!) som höll i håven. Så här skriver hon.

"Idag var jag  till biblioteket, som är beläget i “Kåken” kulturhusets tillbyggnad till f.d. Härlanda fängelse (som nu är administrativa lokaler.

I ena änden av byggnaden ligger Öppna Förskolan och i fönstret hänger den här textila skapelsen.

Matapparaten, med förklarande text:”Från macka till bajskorv”.

Jag såg inte förrän efteråt att f.d Härlandafängelsets alla fönster speglade sig i förskolans fönster. Tyvärr blev det suddigt och jag misstänker att orsaken är att det är dubbla fönsterrutor."

Nån glömde hårborsten hemma ....

Alla tre barnen, inklusive deras mamma som ju är jag, har fått självlockigt hår.
I tonåren hade jag nog kunnat begå brott om plattänger hade funnits och jag inte fått tillgång till en dylik. Som jag kämpade med tejp och dammsugare och strykjärn, allt för att få rakt hår.

Sonens hår, ja, det tackade för sig för flera år sedan, men vi andra, vi kämpar på för att få ordning på lockarna; det vill säga, att dom inte ska finnas.

Ikväll kom den här bilden.

I Orsa upptäckte nån nämligen att hårborsten - och förmodligen även plattången - blev kvar hemma.

Och tänk, att när andra har lockigt hår, tycker jag att det är så fint, men inte på mig själv!

Litet brev från Nelly .....

Godmorgon Elisabeth! 

Nu ska vi snart åka hem från Orsa. Thomas säger Ossa - det tycker Anna och Micke låter lustigt. Det tycker inte jag. 

Det har varit väldigt mysigt för matte och husse att få fira jul med mig. Jag har gjort matte glad var natt genom att ligga nära, nära, nära henne. Men nu börjar jag iaf längta hem. Längtar efter Harrys sällskap, dig och efter min sköna plats i soffan. 

Jag hoppas sannerligen inte det är snö hemma, för det tycker jag då verkligen inte om längre. Darrar bara jag ser en snöflinga. Fy. Matte var en djurplågare en dag och tog mig på en prommis i snön, men hon återfick vettet och bar mig till slut. 

Imorgon ses vi igen. Matte sa att du också är min matte. Hon sa att jag har en modern så kallad stjärnfamilj. Det är bra, då får många chansen att tycka om fina mig. 

Voff voff Nelly!

Och medan jag plockar bort lite ....

... lyssnar jag till detta. 

Programmet heter "Min bror och jag" och handlar om Anton som får en väldigt efterlängtad lillebror som visar sig ha en extra kromosom.
Klart hörvärt!


Och när jag körde hem från Malmö, lyssnade jag till Vinterprataren Olof Wretling. 
Log ofta. 
Kände en slags ömhet inuti över det han berättade om. 

Så många pärlor det finns hos Sveriges Radio!

Om Ingrid ....

Det var väl någon gång i vintras som pv, hans moster Sonja och jag själv gick på biografen Röda Kvar inne i Halmstad och tittade på dokumentären om Ingrid Bergman.

Sonja - som är en bra bit över åttio och hade passat tvillingbarnbarnen tidigare på dagen - hon må vara förlåten, men pv ...., ty båda två somnade innan filmen ens kommit till hälften och jag hade allt sjå i världen att se till så dom inte började att snarka!

Kanske var det därför jag var så splittrad .., att jag liksom inte fullt ut kunde koncentrera mig på vad som hände? Igårkväll satt jag i soffan Ektorp och såg filmen om igen, nu i lugn och ro.

Redan i tonåren fascinerades jag av Ingrid Bergman.
Det var kanske hennes annorlunda liv .., skilsmässorna ..., och barnen som var så vackra.
Och sonen som förknippades med prinsessan Caroline av Monaco och ena tvillingsystern som drabbades av skolios!

Och så alla filmerna!



Gasljus, till exempel, som nästan skrämde vettet ur mig!
Den lede Charles Boyer som försökte driva Ingrid B. till vansinnets brant!
Huuuu, så hemsk film och så fantastiskt bra spelat!

Missade någon gårdagkvällens dokumentär, så finns den att se här.

Och lite om mannen bakom det hela - Stig Björkman -, finns här.

Dagens fönster ....

Det tjugoåttonde ....

Monica i Lysekil är en av alla bloggare som jag har haft förmånen att träffa. Monica tillbringade nämligen en vecka i Steninge där hon deltog i en kurs i akvarellmålning och så kom hon då hit till oss och hälsade på och det var verkligen så trivsamt.

Vi badade i havet ..., fikade på altanen och  .., ja, det var som att träffa en gammal bekant!

Så här skrev hon om bilden:

Hej!

"Här kommer fönster i fönster från uterummet.

Vinrankan börjar att ta sig nu - fantastiskt! - då fungerar det med vår och sommar i år också!

Vårhälsningar från Monica i Lysekil."

Guldkorn .....

Anna i Porto, hon har ju sin adventskalander.
Nu har hon kommit till bokstaven N.

Åååå, jag tycker verkligen att ni ska klicka på hennes länk. 
Tänka sig, Nils Holgerssons underbara resa, men på  f r a n s k a!

Tisdag ....

Dricker kaffe och tittar på Gomorron Sverige i SVT och när den här bilden tas, har det diskuterats beroendet av nikotin. Eller egentligen är det den inbjudne mannen i mitten som pratar och pratar och pratar. Först får kvinnan säga nånting i ungefär 24 sekunder, därefter tar mannen vid och surrar i fem minuter (!), men så måste ju kvinnan få lite plats - det börjar bli pinsamt det här -, jo, i 26 sekunder kan hon få berätta om hjälplinjer för den som vill sluta röka, sen avbryts hon bryskt.
Då är det slut på det hela. Hon hade lika gärna kunnat resa sig upp och lämna bordet.

Så här ser det ut nere i lilla hamnen i dag.
Tre båtar ligger ännu i vattnet och en av dem har en smålänning som kapten.
Lite längre bort - i själva gattet mellan hamnen och öppet vatten - slår meterhöga vågor upp mot piren eller mot klipphällarna.
Där det blåser som mest, syns stora flockar av fiskmåsar som åker hit och dit i vinden!
Kanske grumlas vattnet upp av bottenslam och kanske finns där då extra mycket godis till frukost till hungriga fåglar?

På väg hem stannar jag till vid hästhagen och ropar på den där raggiga krabaten som just då står dold inne i vindskjulet.

"Kom får du smaka på äppelbitar!" säger jag.

Jodå, då kommer han genast lullande och där blir vi stående en stund och han tar så försiktigt äppelbitarna från min öppna hand och jag tänker att detta med en varm mule mot ens hud .., det är ändå så ljuvligt sinnligt.

Och så har jag pratat med arbetskamraten Gunilla.
Oj, så glad hon var!
Om man inte är frisk och kry, då kan ren och skär lycka vara detta att få hjälp med att duscha!

"Å, Bettan, det var så underbart!" säger hon och jag hör leendet genom luren.

Två gånger per vecka får hon njuta av en dusch.

Det kan man tänka på, när man själv gör precis som man vill.

Tisdagsfönstret ....

"Kvistbro ligger strax utanför Fjugesta och kyrkan tillhör Knista församling där jag gör praktik.
En av de finaste kyrkor jag varit in i. Den invigdes 1662."

Så skriver Ulrika och jag måste säga att åååå, så fin den ser ut att vara!
Och en moraklocka i kyrkan!

Resumé ....

Så är det mesta av julen över och det känns som alltid  s k ö n t.
Ändå har det varit så himla trevligt!

Först tog jag harry med mig och körde till Malmö (ära vare gps när man ska hitta rätt) och hos Anders och Maja blev det så julaftonsfirande, tillsammans med mina barns pappa, hans fru Karin och så Majas föräldrar Claes och Monica som kommit dagen innan från Vetlanda.
Massor av god mat, mycket prat och skratt och så trivsamt julklappsspelande.
Det här var första gången vi träffade Majas föräldrar och liiite spännande var det allt. 

Värdparet bor i en hyreslägenhet i ett - vad jag tror - kanske 50-talsområde; det kan vara byggt tidigare också, i en lugn del av Malmö. Och tänk, vad det betyder när någon har ställt ut en stor keramikkruka fylld med granris utanför porten!  En jättestor hundrastgård med säkert tjugo träd att lyfta benet på finns i närheten. Sicken lycka för hanhundar!

På kvällen när jag låg under täcket hörde jag klockringning och på morgonkvisten rödhakesång!
Åååå, så underbart!

Steg upp i ottan och gick ut med harry.
Alldeles ensamma var vi, förutom sopkörarna som var igång.

Lägenheten känns stor och rymlig och där finns en öppen spis - som inte går att använda - men att ha levande ljus i den, ja, det blir ju hur hemtrevligt som helst!

Tanken var att jag skulle svänga förbi Hörby för att hälsa på min rödvitrandiga syster och hennes familj, men jag lyckades med konststycket att ideligen köra fel i en korsning (gps:en skickade mig fram och tillbaka hela tiden), så jag gav upp och tog E 6:an raka spåret hem.
Ja, fast lite utanför Ängelholm svängde jag av mot Åkersholm och Antik & Design där jag fyndat så mycket fint.

"Nu har jag en tavla som jag tror att du kommer att tycka om .., men den är i bilen, vänta lite ..!" sa innehavaren och återvände efter en stund med den tavlan som han håller i handen.
Det är ett minne från en liten flickas 1-årsdag, det var den 1:a oktober 1867 och så fint målad. Ramen är av glas med nån slags emalj på och jag måste skaffa ett rejält förstoringsglas så jag kan se vad som står i rutorna längst ner.

Dom här raderna har jag i alla fall kunnat utläsa: "Jag önskar dig blifva en blomstrande gren i Jesu trädgård den dyra. Håll dig från alla odygder sen, Ditt hjärta ej willas av yra."

Flickan hette Anna Andersdotter, bodde då i Tormatorp i Skåne.
Är det inte fantastiskt, så säg?

Ännu en äggkopp från Arabia hittade jag; den till vänster.
Nu har den högra en kamrat i köksskåpet, det känns säkert bra.

Och en gammal luggstliten nalle fick också följa med hem.
Man undrar just vem som har lekt med den nallen och kanske haft den nära sig, i sängen?

Kom hem igår mitt på dagen .., åt rester från lillejulafton .., gosade med sigge nilsson och tittade på en gammal svartvit långfilm med James Stewart (Livet är underbart) - riktigt bra - även om jag sett den tidigare. James Stewart är en av mina (var en av mina) favoriter, men Donna Reed som spelar hans hustru är minst lika bra! Fortsatte sedan med underbara Judy Dench i "Philomenia" - vilken film -, vilken skådespelerska!!

Idag är det oro i luften.
Jag har bytt pass för att få vara hemma ikväll, då jag - helt ärligt - är orolig för vad som komma skall i stormväg.
Nu har jag plockat undan allt som kan blåsa iväg .., stegarna har tagits ner och jag ska parkera bilen nere vid vägen, så inte grannens lutande björk - om den blåser omkull - spärrar vägen för mig; då tar jag mig inte ut.

Samma tid i fjol var det också storm - eller sviterna av den -, det var skrämmande hur upprört havet var! Den här bilden togs då.

Och det var då som omkullblåsta träd spärrade vägen när jag vid åttatiden åkte hem från jobbet.
Nu slängde jag ut en fråga till arbetskamraterna och det hela löste sig.
Inte roligt att tappa en dag då man har hundra procents påslag på lönen, men det får gå ändå.

Nu är det bara att hålla tummarna!

Annat som är trevligare: idag fyller svärsonen Micke fyrtiofem år.
Om man får barn tidigt, hinner dom nästan ikapp - så känns det -.

Micke är den snällaste av snälla .., han är lojal, gladlynt och skulle aldrig i livet komma på att fuska med att skejta på stafettvasan, ty "då kan man ju inte leva med sig själv", som han uttryckte det för några år sedan. Om detta har vi skojat hur mycket som helst och pv skrev några sångverser om det hela. Grattis du fina Micke! 

Det har åkts många mil skidor uppe i Orsa för Anna, Micke och pv. 
Igår blev det hjärtflimmer för den senare av dem, men det redde upp sig av sig själv, så nu är det full fart igen. Den här bilden kom på familjechatten. "Tjugo kilometer senare. Fikapaus.", skriver Anna. Det är väl förstås äggmackor som det kalasas på och jag anar att Nelly önskar få sig en smakbit. 

Så har det varit. 
Till er som eventuellt tittar in här säger jag: God Fortsättning på julen! Håll i hatten om ni bor i södra Sverige och tack för fina julkort som verkligen värmt hjärtat! 

Dagens fönster ....

Det tjugosjunde (av trettioen).

S o m   jag log när den här bilden kom susande genom rymden .., ty det är så typiskt avsändaren att upptäckta det här och snabbt som sjutton fånga ögonblicket!

Vem var det nu som passade på? Jo, vännen Torun i Svedala (från Umeå ursprungligen).
Så här skrev hon:

"Hej kära Elisabet!

Det är inte utan att jag ser de flesta fönster som potentiella gäster på din sida! Fönstren på bilden håller på att målas om och de återfinns i centrala Lund. Fin masseffekt med så många öppna fönster på samma gång!"

Dagens fönster ....

Det tjugofemte ....

Från mossfolk kom den här bilden - det var för tre år sedan - och så här skrev hon:

"Här kommer fönster från dagens promenad.
Vi begav oss till Oset, ett naturreservat där vi trodde att det inte skulle vara så mycket folk.
Det visade sig vara jättefel.
Just idag vallfärdade fågelskådare dit eftersom en svarthuvad trut hade setts.
Den här stugan, med solen på väg ner som speglas i fönstret, stor en liten bit ifrån själva tumultet.

Hälsningar mossfolk."

Julaftonsfönstret ....

Det tjugofjärde fönstret (av trettioen).

Ååå, så väl jag minns när det här fönstret fångades!
Det var under min tid som ensamseglare i Ystad och nu hade äldsta dottern med familj kommit körande till Skåne och så fick Emma övernatta hos mormor i lilla ettan på Regementsgatan.

Att skilja sig innebär att man får en hel drös med fakturor - den med högsta beloppet är den att man inte längre är en hel familj och att besök delas upp av förklarliga skäl -.

Men tänk, det gick det med!

Och bilden visar en morgon i december när jag just har varit och handlat frukostbröd på Möllers konditori och i fönstret stod då Emma och tittade ut.

Nu är Emma nitton år och Emil sjutton (och extrajobbar som kollega till sin mormor .., vi kan diskutera plu-nummer .) och hela familjen firar jul i USA tillsammans med goda vänner.

Själv ska jag ta Harry med mig och köra till Anders och Maja i Malmö!

En riktigt fin julafton önskar jag er alla!

Idag ....

Just sånt här blått ljus var det i morse när harry och jag själv gick ner till havet.
Inte en människa syntes till.
Nere till vänster på bilden låg ett sällskap sjöfåglar på rad .., det var allt.
Det blåste friska vindar, men det var inte kallt.

Och Nelly är ju på utflykt och har nu på morgonen fått träffa mattes häst Gabbe.
Så här skrev AP: "Upprörd Gabbe vågar inte äta när Nelly satt sig mitt i maten och blir därför galet glad när Nelly behagar gå därifrån. Dom har dålig självbild mina djur."

Innan det är dags att arbeta - denna det sista passet innan jul - dammsuger jag lite här nere.
Eller mycket.
I Gunnars Rum ligger pv:s mjukisbyxor och ur fickorna ramlar det ut batterier!
Det finns inte en enda ficka i hans ägo där det  I N T E  bor ett antal batterier.
Nej, jag begriper det inte!
Vad gör han med dem?

Tänk .., i flera års tid, just den här dagen, kommer ett blomsterbud och lämnar en sån här övermåttan ljuvlig julbukett. Det står Elisabet Nilsson som mottagare.
När vi ett år firade jul i Upplands Väsby hos äldsta dottern och en bukett kom dit, då trodde nog pv att jag hade någon hemlig älskare som var så till sig och att "Åsa" var ett påhittat namn.
Måhända hette blomstergivaren Åke?

Denna Åse hade - och har fortfarande - en lillebror som hette Lasse och vi var lekkamrater när jag var liten. Det är han som är på bilden. Nu ser jag nånting! Min rödvitrandiga syster sa en gång att hon visste ingen som har så lång överläpp som jag själv och jag förstod ingenting. Hon sa det snällt. Men nu, när jag ser på bilden, ser jag ju just det. Eller så har Lasse världens minsta?

(Jag tror att bilden togs av en man som arbetade tillfälligt åt Domänverket och hette Eskil Mattsson. Eskil hade en strävhårig tax och jag är nästan hundra på att det är den vi tittar på. I mitt album fanns en liknande bild då jag står intill taxen. När pappa och mamma en gång var bortbjudna och jag var ensam hemma, körde en långtradare ner i diket utanför vårt hus. Alldeles skräckslagen blev jag av bullret och ringde då till denne Eskil och sa att han genast måste komma, "för en ratombomb har smällt!" En ratombomb med r.)

Nåväl, Lasses storasyster Åsa, hon hade börjat läsa här på bloggen för flera år sedan och i somras kom hon på överraskningsbesök - det var nog minst fyrtiofem år sedan vi sågs - och jag kände igen henne på en gång!

Det är alltså hon som skickar den fina julbuketten vart år.
Jag tycker att det är helt otroligt.

Tack goa, rara Åsa!

Gåshud .....

Jo, det fick jag igårkväll när jag hade gått i säng och låg där med harry vid min sida och så
lyssnade jag till reprisen av Nordegren & Epstein, det som sänts tidigare på dagen.

Nu är herr Nordegren på semester, så förre utrikeskorrespondenten Daniel Alling vikarierar och gör det med den äran.

Igår bjöd han på skönsång, tillsammans med goda vänner.
 Lyssna! (Bente, du kommer att älska det!)
Nåt så underbart vackert! 
Klicka er in på 3:30 ungefär .... så ska ni få höra!

Mer om denne Daniel Alling som vuxit upp inte långt härifrån, kan man läsa här. 

Dagens fönster ....

Det tjugotredje (av trettioen).

I fjol, i slutet av januari när vi låg däckade i influensa pv och jag själv, då kom det här som ett uppmuntringsfönster; ett fönster från Sandbyborg på östra delen av Öland.

Den var Eva (bloggen hette Benved) som var så omtänksam.

Min förste make ....

Så här ser min allra förste man ut, ja, om ni nu inte visste det.
Han heter Eilert, var storebror till två yngre bröder och bodde i ett gult trähus - bara ett hus ifrån mitt barndomshem -.

Eilerts mamma var en ängel och hette Sylvia.
Hon kokade mormorssaft och spelade kort och liksom skrattpratade; det var som om hon alltid var glad. Jag tror verkligen att Sylvia och Sigfrid var ett himla lyckligt par.

Sylvia och Sigfrid ....

Och det var den familjen som först av alla av våra grannar skaffade tv.
Eilerts pappa var gruvarbetare och hette Sigfrid.
I ett av deras rum stod ett couronne-spel och dom hade skjutdörrar i köket, ni vet, där man tog glas och tallrikar. Hur spännande och annorlunda som helst var det.

Eilert och jag gifte oss hos jägmästar-magnussons, ja, dom bodde grannar med Sigrid och Sylvia.
Kanske var jag sex år och Eilert - sommartid alltid iklädd khakishorts - två år äldre.

Så småningom flyttade denne min förste make till Värmland, gifte sig med en ny Elisabeth - men med h -, ja, vi ägnade oss uppenbarligen båda åt månggifte!

Och denna hans hustru googlar på nånting som har med Malå eller svärföräldrarna att göra och hamnar på min blogg och allt rullas upp. Är det inte fantastiskt!

Dan före dan före dan och ett recept ...

Magnus och "Madde" ....

Igår var det lillejulafton här i det gula huset; sex personer var vi - friherrinnan insjuknade - och det var trivsamt och mycket mat (hälften veganskt) och mycket prat och heta diskussioner (bensinpris och miljötänk), hackiga rim och fina julklappar.

Och sen ny dag och förmiddagspass på jobbet.
Det är det vanliga som jag berättat om ungefär 1 miljon gånger.
Roligt att arbeta förmiddag.
Vänliga kunder - ömsinta kunder -, kunder som tackar för året som gått och önskar god jul.
Det finns inte ord för hur mycket jag älskar det här jobbet, men det finns inte heller ord för hur mycket jag tycker om att vara ledig.

Skjutsade pv och nelly till tåget i Falkenberg och sedan blev det MTR-tåget från Göteborg till Stockholm (400:- t o r!!!) och nu är dom framme på Färingsö (så heter det, inte Ekerö som jag alltid skriver) och nelly hade blivit så glad av att träffa riktiga matte och husse och visste precis på pricken var godislådan håller hus och lite sånt.

På väg hem från Falkenberg körde jag till affären, i akt och mening att beskåda dagens postleverans.
Det ni ser på bilden är det egentliga utrymmet för paketen. Det är fem längsgående hyllor bakom ryggen på min chef och hans dotter, sen tre korta hyllor rakt fram och så får vi stapla längs väggen till höger och på golvet under dom vänstra hyllorna.
Men idag var det fullt redan när dom tre burarna kom .., så ni ser .., massor med paket får staplas på varandra och så får man försöka gallra och leta bäst man kan, när kunden kommer med sitt nummer.

Tänk, om alla företag ville ha sån här tejp som paketet i förgrunden; så mycket enklare det då skulle bli att hitta rätt på en gång, ja, om kunden nu vet vem som är avsändare och det är inte alltid att så är fallet.

Och så var det det här receptet.
När vi för några dagar sedan blev bjudna på middag hos Ecke och Britt, fick vi en helt underbar grönkålssallad som vi föll pladask för. Igår gjorde jag den, men fick slänga den första satsen, då vår olivolja inte alls var god. Jag köpte helt enkelt en ny - med lite nötaktig smak - och vilken skillnad det blev!

Så här gjorde jag:

Först rev jag så det blev ungefär sex dl grönkål (stjälken ska inte med) och hackade den fint och så fick den komma i en skål. Där tillsatte jag små bitar av några syrliga äpplen, valnötter i mindre bitar .., samt russin, allt efter egen smak.

Sen gjorde jag en dressing, ungefär så här var den.

Jag tog en ekologisk jättefin olivolja, knappt en halv dl, kanske liiite mer, som blandades med saften från en pressad citron och så duttade jag i lite flytande honung.
(I receptet står det 1.5 dl olivolja, men jag tycker att det blir väl mastigt).
Rörde om noga .., och så hälldes detta över kålen.

Nåt så vansinnigt gott blev det och helst om den fick en dra en stund.
Britt hade örtsalt till och det var gott, man får väl krydda efter tycke och smak.

Nu vet ni.

Dagens fönster ...

Det tjugoandra.

Vilken härlig bild från Frankrike!
Den här kommer från min namne, Elisabeth med h - dubbelörn på instagram -.
Född i Norrbotten.

Elisabeth som vill bada i floder eller insjöar och absolut inte tycker om kallt vatten.

Dagens fönster ....

Det tjugoförsta.

Hur kommer det sig att man får en bild av människa man aldrig har träffat - en mörklockig man i Italien -? Ja, förmodligen för att man hamnar i nån slags bekantskapscirkel eller inte ens det .., långt ute i facebook-periferin når tentaklerna och så plötsligt vet någon att man tycker om fönster och så, en snöyrig måndagmorgon i slutet av februari 2015 kommer ett vackert fönster susande genom rymden och landar i landet Halland.

Grazie Gino!