"Det fortsätter att snöa ...", skriver hon som bor i Skellefteå, i Västerbotten.
Om någon nu hade glömt det.
Och detta är vad jag lyssnar till just nu.
På hög volym.
torsdag 23 november 2017
Bästa dagen ...
Ja, ni har ju läst om det hundra gånger minst, hur roligt jag tycker att det är med varannan torsdag när jag har förmiddagspass från kvart i åtta till ett.
Här är klockan nästan på pricken åtta; då har frukt-och-grönt-chauffören kommit från Helsingborg med sina varor! Han är först ut av chaufförerna och brukar alltid skoja med Erik som är fruktansvarig (även kolonial när Joakim är pappaledig) om vem av dem som är mest i tid.
Strax efteråt dyker chauffören från Östras bageri upp.
Han heter Kjell, är femtiosju år (tänk, att män så ofta drar sig för att säga hur gamla dom är ,-), Kräfta och storebror.Och jag har sagt det hur många gånger som helst: chaufförer är ett himla trevligt släkte! Så lättsamma och sympatiska!
När jag tar hand om brödet (vi har bonuskundträff och då är där en kvinna som bjuder på smakbitar från Östras - inte enbart bröd, utan även lite kondisbitar -) passerar jag ideligen delikatessen där Pernilla gör i ordning inför dagens äventyr.
"Titta Bettan, man blir ju bara så lycklig .., titta så fint Carolina frontade igårkväll!" säger hon lyriskt.
Jo, så är det verkligen.
Jag tror nog att Carolina Grimberg borde få frontningsmedaljen av största storleken.
Det blir en sååå bra förmiddag!
Allt jag vill hinna med hinns med och bara detta är så ljuvligt!
I vanliga fall - under kvällarna - är det tvärtom .., så mycket man vill, men så lite man hinner.
Vad gör man då under fem timmar?
Jo, följande:
Och jag åker hem och känner mig sååå nöjd med dagen.
Tar ut hundarna i hällande regn .., går en lååång promenad och Nelly är sprallglad och om några timmar är vi bjudna till ovan nämnda friherrinna på middag och nu, när klockan är fyra minuter i fyra, är det becksvart ute och jag tänker att jag kommer säkert att sakna allt det här, när jag väl blir friherrinna.
Ja, ni har ju läst om det hundra gånger minst, hur roligt jag tycker att det är med varannan torsdag när jag har förmiddagspass från kvart i åtta till ett.
Här är klockan nästan på pricken åtta; då har frukt-och-grönt-chauffören kommit från Helsingborg med sina varor! Han är först ut av chaufförerna och brukar alltid skoja med Erik som är fruktansvarig (även kolonial när Joakim är pappaledig) om vem av dem som är mest i tid.
Strax efteråt dyker chauffören från Östras bageri upp.
Han heter Kjell, är femtiosju år (tänk, att män så ofta drar sig för att säga hur gamla dom är ,-), Kräfta och storebror.Och jag har sagt det hur många gånger som helst: chaufförer är ett himla trevligt släkte! Så lättsamma och sympatiska!
När jag tar hand om brödet (vi har bonuskundträff och då är där en kvinna som bjuder på smakbitar från Östras - inte enbart bröd, utan även lite kondisbitar -) passerar jag ideligen delikatessen där Pernilla gör i ordning inför dagens äventyr.
"Titta Bettan, man blir ju bara så lycklig .., titta så fint Carolina frontade igårkväll!" säger hon lyriskt.
Jo, så är det verkligen.
Jag tror nog att Carolina Grimberg borde få frontningsmedaljen av största storleken.
Det blir en sååå bra förmiddag!
Allt jag vill hinna med hinns med och bara detta är så ljuvligt!
I vanliga fall - under kvällarna - är det tvärtom .., så mycket man vill, men så lite man hinner.
Vad gör man då under fem timmar?
Jo, följande:
- Man ... tar emot brödleveransen .., fyller på med lussekatter, donuts och munkar.
- Tar emot mejerileveranser från Arla och Wapnö .., gör fint i mejerikylen, tar ut tomma backar.
- Gör i ordningen frukosten vid 9-tiden och fikar tillsammans med Erik och Pernilla.
- Löser av den som står i kassan
- Tar emot REK och varubrev och fördelar i lådor och hyllor.
- Räknar kassorna
- Gör datumkoll bland mejerivaror, typ ost, juice osv.
- Skriver tre stora skyltar, två om nedsatt pris på bensin/diesel, en om bonuskvällen.
- Tvärkollar hur det är med frimärken .., nej, inget behöver beställas.
- Fyller på med Proviva och laktosfria mejeriprodukter
- Fixar brödvagnen så slipper kvällspersonalen den biten.
- Rengör pantmaskinen - räknar med många kunder och ont om tid för sånt ikväll -.
Och jag åker hem och känner mig sååå nöjd med dagen.
Tar ut hundarna i hällande regn .., går en lååång promenad och Nelly är sprallglad och om några timmar är vi bjudna till ovan nämnda friherrinna på middag och nu, när klockan är fyra minuter i fyra, är det becksvart ute och jag tänker att jag kommer säkert att sakna allt det här, när jag väl blir friherrinna.
Torsdag ...
Så skönt att göra tidig (och då menar jag verkligen t i d i g) kväll - gick till sängs vid halv nio, lyssnade till Nordegren & Epstein och hörde hela programmet, gick vidare till Europapodden, men se, där tog det slut .., och pv - som tittat på fotboll - hittade mig djupt sovande (ett annat ord för en som snarkar) och P1 i full gång.
Nu vankas förmiddagsarbete till klockan ett.
Hundarna har varit på promenad .., det pratas om ovädret som drar norrut mot Norr, - och Västerbotten och här har all snö tackat för sig. Lika så bra det.
Havet hördes ovanligt mycket när jag nyss var ute .., nästan så det kändes som om vi bor alldeles vid stranden. Jag minns en kund från affären i Ystad som bodde väldigt nära havet.
Dom flyttade.
"Nej, jag klarar inte av det, när vi ligger i sängkammaren hörs det som om vi har sängen på en
kommandobrygga och vågorna ska slå in ...", sa kvinnan.
Nu till affären .., till Erik och Kalle och vem som nu är i charken .., Vivan, kanske?
Och grattis Cecilia som hade namnsdag igår!
Så skönt att göra tidig (och då menar jag verkligen t i d i g) kväll - gick till sängs vid halv nio, lyssnade till Nordegren & Epstein och hörde hela programmet, gick vidare till Europapodden, men se, där tog det slut .., och pv - som tittat på fotboll - hittade mig djupt sovande (ett annat ord för en som snarkar) och P1 i full gång.
Nu vankas förmiddagsarbete till klockan ett.
Hundarna har varit på promenad .., det pratas om ovädret som drar norrut mot Norr, - och Västerbotten och här har all snö tackat för sig. Lika så bra det.
Havet hördes ovanligt mycket när jag nyss var ute .., nästan så det kändes som om vi bor alldeles vid stranden. Jag minns en kund från affären i Ystad som bodde väldigt nära havet.
Dom flyttade.
"Nej, jag klarar inte av det, när vi ligger i sängkammaren hörs det som om vi har sängen på en
kommandobrygga och vågorna ska slå in ...", sa kvinnan.
Nu till affären .., till Erik och Kalle och vem som nu är i charken .., Vivan, kanske?
Och grattis Cecilia som hade namnsdag igår!
En hel massa dagens fönster ...
.... kommer från Dalarna och fångades av den rara madamen Kerstin.
(Ni vet .., lifelivingitnow).
Så här skriver hon:
"Ett av byns f.d. snickerier.
Kram Kerstin".
//Tack snälla! säger jag.
.... kommer från Dalarna och fångades av den rara madamen Kerstin.
(Ni vet .., lifelivingitnow).
Så här skriver hon:
"Ett av byns f.d. snickerier.
Finns ett till. Från det har vi ett skåp, som jag målat i gult och ockra på 90-talet.
Det har tillhört min släkt på pappas sida och bestått av fler köksdelar 
Hoppas kunna ta ett kort på det snickeriet också.
Kram Kerstin".
//Tack snälla! säger jag.
onsdag 22 november 2017
Det bästa - idag -.
Tjugo minuter .., en halvtimme kanske .., med en liten piga som lyfts upp och hamnar mot mitt bröst.
Till en början är hon motsträvig .., kanske är där någon pepparkaka eller macka på bordet .., men efter en stunds pillrande på hennes mage, då känner jag hur hon slappnar av och till slut snarkar hon gott.
Lillvännen.
Och jag tänker på mian och hennes mamma som nu inte längre har någon liten Alice som norpar tomater och är så go och fin.
Så är det verkligen .., hundar och katter är verkligen bara till låns en kort tid.
Det gäller att njuta och ta vara på tiden.
Snart är den förbi.
Tjugo minuter .., en halvtimme kanske .., med en liten piga som lyfts upp och hamnar mot mitt bröst.
Till en början är hon motsträvig .., kanske är där någon pepparkaka eller macka på bordet .., men efter en stunds pillrande på hennes mage, då känner jag hur hon slappnar av och till slut snarkar hon gott.
Lillvännen.
Och jag tänker på mian och hennes mamma som nu inte längre har någon liten Alice som norpar tomater och är så go och fin.
Så är det verkligen .., hundar och katter är verkligen bara till låns en kort tid.
Det gäller att njuta och ta vara på tiden.
Snart är den förbi.
#metoo eller inte ....
Det går inte en dag utan att nya vittnesmål kommer fram.
Inom teatervärlden, på SVT och andra kanaler, inom tidningsbranschen .., ja, det tar liksom aldrig slut. Alla är dom "profiler". Kulturprofil, svt-profil, SR-profil.
Har flashback någonsin haft fler besökare i jakten på vem det handlar om?
Och kanske har jag levt i en skyddad värld, för när jag hör hur somliga män har betett och ännu beter sig - och ja, även kvinnor - är det nästan så jag tar mig för pannan. Samlas alla horbockar till män inom särskilda gebit?
På Hemköp, Ica, Coop och Willys .., är det likadant där?
Inte en enda gång i mitt yrkesliv har jag råkat på såna här gräsliga män, inte när jag var yngre heller. Dom flesta som arbetar inom handeln är ju inte akademiker; inga professorer eller kändisar, men rekorderliga män - äldre som yngre - har det varit där jag arbetat.
Eller är jag helt ovetande?
Är det vår tur nästa gång?
Handelsanställda som vittnar om övergrepp eller snoppbilder i mobilen?
Tafsande män i mejerikylen?
Eller kvinnor.
Det är lika hemskt vilket som.
(När jag letade efter en bild till det här inlägget, ja, då var den här illustrationen den första som kom upp i mitt arkiv. Jag tänkte att det nästan var ett tecken. Förlåt Pija Lindenbaum om den används i fel sammanhang, men nog känns den nästan-rätt!)
Det går inte en dag utan att nya vittnesmål kommer fram.
Inom teatervärlden, på SVT och andra kanaler, inom tidningsbranschen .., ja, det tar liksom aldrig slut. Alla är dom "profiler". Kulturprofil, svt-profil, SR-profil.
Har flashback någonsin haft fler besökare i jakten på vem det handlar om?
Och kanske har jag levt i en skyddad värld, för när jag hör hur somliga män har betett och ännu beter sig - och ja, även kvinnor - är det nästan så jag tar mig för pannan. Samlas alla horbockar till män inom särskilda gebit?
På Hemköp, Ica, Coop och Willys .., är det likadant där?
Inte en enda gång i mitt yrkesliv har jag råkat på såna här gräsliga män, inte när jag var yngre heller. Dom flesta som arbetar inom handeln är ju inte akademiker; inga professorer eller kändisar, men rekorderliga män - äldre som yngre - har det varit där jag arbetat.
Eller är jag helt ovetande?
Är det vår tur nästa gång?
Handelsanställda som vittnar om övergrepp eller snoppbilder i mobilen?
Tafsande män i mejerikylen?
Eller kvinnor.
Det är lika hemskt vilket som.
(När jag letade efter en bild till det här inlägget, ja, då var den här illustrationen den första som kom upp i mitt arkiv. Jag tänkte att det nästan var ett tecken. Förlåt Pija Lindenbaum om den används i fel sammanhang, men nog känns den nästan-rätt!)
Hoppsan!
"Bara så du vet, så kommer du att mötas av ett fem centimeters snötäcke ...", sa pv när han gjorde sig klar för att ge sig av till jobbet i morse.
Den här terminen innebär långa dagar för hans del.
Upp i ottan klockan fem, en timmes cykeltur till jobbet (idag tog han bilen), arbete till halv fem och hemma vid halv sex, sex.
Det är mörkt när han ger sig av och mörkt när han kommer hem, som det är för så många andra.
Och det är just därför jag älskar att arbeta eftermiddag/kväll!
Såå mycket dagsljus som jag får uppleva!
(Och i och med snöfallet plingar det till i min mobil - trafikolycka på E6:an vid Slöinge och totalstopp i trafiken).
"Bara så du vet, så kommer du att mötas av ett fem centimeters snötäcke ...", sa pv när han gjorde sig klar för att ge sig av till jobbet i morse.
Den här terminen innebär långa dagar för hans del.
Upp i ottan klockan fem, en timmes cykeltur till jobbet (idag tog han bilen), arbete till halv fem och hemma vid halv sex, sex.
Det är mörkt när han ger sig av och mörkt när han kommer hem, som det är för så många andra.
Och det är just därför jag älskar att arbeta eftermiddag/kväll!
Såå mycket dagsljus som jag får uppleva!
(Och i och med snöfallet plingar det till i min mobil - trafikolycka på E6:an vid Slöinge och totalstopp i trafiken).
tisdag 21 november 2017
Iprén ...
I ett par dagars tid har jag haft så ont i min höft.
Och ikväll i båda.
Det var rent hopplöst att hitta en bra ställning i kassan och jag kände att pratet tystnade allt eftersom tiden gick; energin gick liksom åt till att stå upprätt.
Iprén fick bli min räddning, då starkare piller var hemmavid.
Fattas nu bara att eländet från knäna drar sig uppåt.
Och mina barns pappa som i morse opererades och fick ny knäled, meddelade på familjechatten att han bara några få timmar senare ätit frukost och därefter lunch. Inte hade han ont heller,.
Jag tänkte på min egen resa, då, när jag kräktes från fyra på eftermiddagen till nio dagen därpå - det var efter operationen - och bara jag tittade på frukostbrickan kom allt upp.
Men barnens pappa, han kvittrade och lät så lycklig.
Och mätt och belåten var han också.
Senare ikväll var det annat ljud i skällan.
Nu hade han ont.
Rejält ont.
Jo, jag minns precis.
I ett par dagars tid har jag haft så ont i min höft.
Och ikväll i båda.
Det var rent hopplöst att hitta en bra ställning i kassan och jag kände att pratet tystnade allt eftersom tiden gick; energin gick liksom åt till att stå upprätt.
Iprén fick bli min räddning, då starkare piller var hemmavid.
Fattas nu bara att eländet från knäna drar sig uppåt.
Och mina barns pappa som i morse opererades och fick ny knäled, meddelade på familjechatten att han bara några få timmar senare ätit frukost och därefter lunch. Inte hade han ont heller,.
Jag tänkte på min egen resa, då, när jag kräktes från fyra på eftermiddagen till nio dagen därpå - det var efter operationen - och bara jag tittade på frukostbrickan kom allt upp.
Men barnens pappa, han kvittrade och lät så lycklig.
Och mätt och belåten var han också.
Senare ikväll var det annat ljud i skällan.
Nu hade han ont.
Rejält ont.
Jo, jag minns precis.
En mil härifrån ....
Friherrinnan - som för övrigt har födelsedag just idag - har tjatat på mig.
"Nå, har du bokat tid för vaccination ..?" har hon sagt.
Till sist blev det så av och helt perfekt är det ju att kunna boka via nätet.
En av anledningarna till att jag bytte från Getinge vårdcentral till den i Slöinge, var att väntrummet var så mycket mer trivsamt. Och i expeditionen där man anmäler sig och betalar för besöket, där sitter en sååå vänlig kvinna och tar emot och det gör inte saken sämre.
Till min förvåning var där alldeles fullt i väntrummet när jag kom in.
Där var några äldre herrar och där var en dam som satt och fingrade på en vit papperslapp där hennes skyhöga blodtryck hade skrivits ned och och nu var hon alldeles förskräckt!
ch där var en gänglig tonåring som mest satt och fibblade med sin mobil och när läkaren ropade upp honom fortsatte han att titta på mobilen medan han följde läkaren till undersökningsrummet och mitt emot mig, i soffan på bilden, där satt en mörkhårig kvinna med tre småttingar - två svartlockiga pojkar på max fem år - och en liten underbart söt och go tös på halvåret kanske och i en fåtölj till höger om soffan satt barnens storebror. Hela tiden satt lillflickan och tittade på honom .., med sån oändlig värme i blicken!
När alla andra patienter antingen tackat för sig eller blivit inropade, frågade jag den äldre pojken om han pratade svenska? Jo, lite, sa han blygt. Och så trevade vi oss fram försiktigt .., han berättade att han gick i sjunde klass och att familjen kom från Haifa och på min fråga vad han saknade mest, så var det "alla", kamrater och släkt.
Denne unge man var den ende i sällskapet - vad jag hörde - som kunde lite svenska och jag tänkte att oj, oj, vilket ansvar som ligger på många barn som kommit från andra länder och kanske är dom enda i familjen som någorlunda kan göra sig förstådda eller åtminstone förstå. Tänk, alla svåra ord!
Helena/Cruella skrev i en kommentar på instagram att "barn ska INTE agera tolkar" och så är det förstås, men att ordna tolk inför ett besök på BVC så där i all hast är kanske inte så enkelt ute på landet, men jag förstår tanken.
Nu ska det sägas att jag inte frågade om han agerade tolk, men eftersom mamman inte förstod vad jag sa, så utgår jag ifrån att han skulle hjälpa till.
En fin kille med träningsoverallbyxor och alldeles för tunt klädd i novemberkylan!
Och så underbar han var mot sin lillasyster!
Så uppenbarade sig distriktssköterskan och ropade upp mitt namn och det blev ett glatt möte, ja, hon är ju kund i affären och så trevlig!
Efteråt var jag röd om kinderna och slog mig ned och väntade en tio minuter, utifall att det skulle bli någon reaktion efter vaccineringen.
Sen hemåt, men först förbi bageriet i Slöinge.
Det är så vackert där uppe på åsen med hästar i alla hagar och ofta - särskilt om morgnarna på sommaren - ligger dimslöjor över kullarna där borta och det påminner mig om "Dimhöljda bergens gorillor", filmen.
Tanken var att tvärtitta in till födelsedagsbarnet - friherrinnan - och ta en kopp kaffe och så uppvakta i morgon när jag är ledig, men hon hade redan gäster och då fick påsen med innehåll följa med hem i stället. Men en hälsning från vår före detta arbetskamrat Nelli kom med i alla fall!
Nelli arbetar även i själva bageriet och trivs som fisken i vattnet!
Vilken härlig arbetsplats, om det nu inte vore så himla varmt där inne sommartid.
En kvart efter att jag kommit hem tutade det ute på gården.
Det var UPS som levererade paketet med ett innehåll som jag sannerligen trånat efter!
I flera månaders tid har laddaren till kameran - den riktiga kameran - varit som uppslukad från jordens yta och till sist kapitulerade jag och beställde en ny laddare från Canon.
Inte skulle man ha blivit kassörska inte .. , man skulle satsat på att ta fram pyttesmå laddare och sedan kränga dem för 609:- kronor!
(Beställde först från Batteriexperten, men det stämde inte alls i storlek, så det blev retur).
Nu ska jag ut med hundarna, innan det är dags att åka till jobbet.
Fick titta på nya schemat som börjar efter jul och enda skillnaden är att jag nu arbetar måndag förmiddag (till 13.00) i stället för varannan torsdag (samma tid).
Det blir nog bra.
Ska pv fortsätta att sjunga med Kammarkören så är det övning måndagkvällar och då är det ju perfekt att han inte behöver cykla hem och ta ut hundarna när jag arbetar och sedan iväg igen och öva.
Så är livet här i landet Halland.
Om nu någon undrar över den saken.
Friherrinnan - som för övrigt har födelsedag just idag - har tjatat på mig.
"Nå, har du bokat tid för vaccination ..?" har hon sagt.
Till sist blev det så av och helt perfekt är det ju att kunna boka via nätet.
En av anledningarna till att jag bytte från Getinge vårdcentral till den i Slöinge, var att väntrummet var så mycket mer trivsamt. Och i expeditionen där man anmäler sig och betalar för besöket, där sitter en sååå vänlig kvinna och tar emot och det gör inte saken sämre.
Till min förvåning var där alldeles fullt i väntrummet när jag kom in.
Där var några äldre herrar och där var en dam som satt och fingrade på en vit papperslapp där hennes skyhöga blodtryck hade skrivits ned och och nu var hon alldeles förskräckt!
ch där var en gänglig tonåring som mest satt och fibblade med sin mobil och när läkaren ropade upp honom fortsatte han att titta på mobilen medan han följde läkaren till undersökningsrummet och mitt emot mig, i soffan på bilden, där satt en mörkhårig kvinna med tre småttingar - två svartlockiga pojkar på max fem år - och en liten underbart söt och go tös på halvåret kanske och i en fåtölj till höger om soffan satt barnens storebror. Hela tiden satt lillflickan och tittade på honom .., med sån oändlig värme i blicken!
När alla andra patienter antingen tackat för sig eller blivit inropade, frågade jag den äldre pojken om han pratade svenska? Jo, lite, sa han blygt. Och så trevade vi oss fram försiktigt .., han berättade att han gick i sjunde klass och att familjen kom från Haifa och på min fråga vad han saknade mest, så var det "alla", kamrater och släkt.
Denne unge man var den ende i sällskapet - vad jag hörde - som kunde lite svenska och jag tänkte att oj, oj, vilket ansvar som ligger på många barn som kommit från andra länder och kanske är dom enda i familjen som någorlunda kan göra sig förstådda eller åtminstone förstå. Tänk, alla svåra ord!
Helena/Cruella skrev i en kommentar på instagram att "barn ska INTE agera tolkar" och så är det förstås, men att ordna tolk inför ett besök på BVC så där i all hast är kanske inte så enkelt ute på landet, men jag förstår tanken.
Nu ska det sägas att jag inte frågade om han agerade tolk, men eftersom mamman inte förstod vad jag sa, så utgår jag ifrån att han skulle hjälpa till.
En fin kille med träningsoverallbyxor och alldeles för tunt klädd i novemberkylan!
Och så underbar han var mot sin lillasyster!
Så uppenbarade sig distriktssköterskan och ropade upp mitt namn och det blev ett glatt möte, ja, hon är ju kund i affären och så trevlig!
Efteråt var jag röd om kinderna och slog mig ned och väntade en tio minuter, utifall att det skulle bli någon reaktion efter vaccineringen.
Sen hemåt, men först förbi bageriet i Slöinge.
Det är så vackert där uppe på åsen med hästar i alla hagar och ofta - särskilt om morgnarna på sommaren - ligger dimslöjor över kullarna där borta och det påminner mig om "Dimhöljda bergens gorillor", filmen.
Tanken var att tvärtitta in till födelsedagsbarnet - friherrinnan - och ta en kopp kaffe och så uppvakta i morgon när jag är ledig, men hon hade redan gäster och då fick påsen med innehåll följa med hem i stället. Men en hälsning från vår före detta arbetskamrat Nelli kom med i alla fall!
Nelli arbetar även i själva bageriet och trivs som fisken i vattnet!
Vilken härlig arbetsplats, om det nu inte vore så himla varmt där inne sommartid.
En kvart efter att jag kommit hem tutade det ute på gården.
Det var UPS som levererade paketet med ett innehåll som jag sannerligen trånat efter!
I flera månaders tid har laddaren till kameran - den riktiga kameran - varit som uppslukad från jordens yta och till sist kapitulerade jag och beställde en ny laddare från Canon.
Inte skulle man ha blivit kassörska inte .. , man skulle satsat på att ta fram pyttesmå laddare och sedan kränga dem för 609:- kronor!
(Beställde först från Batteriexperten, men det stämde inte alls i storlek, så det blev retur).
Nu ska jag ut med hundarna, innan det är dags att åka till jobbet.
Fick titta på nya schemat som börjar efter jul och enda skillnaden är att jag nu arbetar måndag förmiddag (till 13.00) i stället för varannan torsdag (samma tid).
Det blir nog bra.
Ska pv fortsätta att sjunga med Kammarkören så är det övning måndagkvällar och då är det ju perfekt att han inte behöver cykla hem och ta ut hundarna när jag arbetar och sedan iväg igen och öva.
Så är livet här i landet Halland.
Om nu någon undrar över den saken.
måndag 20 november 2017
En sån dag ....
En kylslagen och frostig morgon och förmiddag är det.
Tanken är att båda hundarna ska få följa på promenad, men Nelly sover ihopkurad på sin gröna fleecefilt och jag har inte hjärta att väcka henne. Kanske blundar hon extra hårt för att låtsas sova, så där som en del resernärer på Pågatåget gjorde, allt för att inte behöva bereda plats för någon annan medresenär - nej, bättre då att breda ut sina pinaler på sätet intill och blunda hårt -.
Det brukade fungera, om nu inte en enveten västerbottensmadame på väg till Halland hojtade att "hallå, det finns en ledig plats här!"
Sånt kan man tänka på så där apropå att Nelly blundar.
Sällan har jag sett bussar, bilar och traktorer köra såååå försiktigt som idag!
Och jag håller mig till dikesrenen när dom kommer, rädd att någon ska få sladd och så är livet tillända innan man ens fått pension och hunnit bila i Portugal!
Överallt ligger prassliga eklöv ..... och man tänker att nu sover nog ormarna gott.
Skönt det.
Här ska cykelbanan gå, den som totalt blir 37 mil lång.
Jag tyckte att pv sa att den skulle vara klar i maj 2019.
Klockan är nu ett.
Fortfarande strålande solsken!
Det var sexton grader varmt i köket i morse, men jag har eldat så nu är det i alla fall arton.
Och nu väntar promenad med Nelly och så ska jag köra aningen tidigare till affären, så jag hinner handla en massa basvaror som tagit slut.
I det här huset är till exempel palsternacka en sådan - basvara - alltså.
Och lilla rabatten hos grannen i början av Ejdervägen, den ser nu ut så här.
Kanske hinns en kopp kaffe med också?
Så önskar jag mina barns pappa lycka till, ty i morgonbitti ska han opereras av samma kirurgteam som ordnade min knäprotes och det ska säkert gå hur bra som helst! Arma våra ätteläggar ..., såväl mamma som pappa har fått nya knän och en magerlagd moster har begåvats med ny höftled!
Inga supergener här inte.
En kylslagen och frostig morgon och förmiddag är det.
Tanken är att båda hundarna ska få följa på promenad, men Nelly sover ihopkurad på sin gröna fleecefilt och jag har inte hjärta att väcka henne. Kanske blundar hon extra hårt för att låtsas sova, så där som en del resernärer på Pågatåget gjorde, allt för att inte behöva bereda plats för någon annan medresenär - nej, bättre då att breda ut sina pinaler på sätet intill och blunda hårt -.
Det brukade fungera, om nu inte en enveten västerbottensmadame på väg till Halland hojtade att "hallå, det finns en ledig plats här!"
Sånt kan man tänka på så där apropå att Nelly blundar.
Sällan har jag sett bussar, bilar och traktorer köra såååå försiktigt som idag!
Och jag håller mig till dikesrenen när dom kommer, rädd att någon ska få sladd och så är livet tillända innan man ens fått pension och hunnit bila i Portugal!
Överallt ligger prassliga eklöv ..... och man tänker att nu sover nog ormarna gott.
Skönt det.
Här ska cykelbanan gå, den som totalt blir 37 mil lång.
Jag tyckte att pv sa att den skulle vara klar i maj 2019.
Klockan är nu ett.
Fortfarande strålande solsken!
Det var sexton grader varmt i köket i morse, men jag har eldat så nu är det i alla fall arton.
Och nu väntar promenad med Nelly och så ska jag köra aningen tidigare till affären, så jag hinner handla en massa basvaror som tagit slut.
I det här huset är till exempel palsternacka en sådan - basvara - alltså.
Och lilla rabatten hos grannen i början av Ejdervägen, den ser nu ut så här.
Kanske hinns en kopp kaffe med också?
Så önskar jag mina barns pappa lycka till, ty i morgonbitti ska han opereras av samma kirurgteam som ordnade min knäprotes och det ska säkert gå hur bra som helst! Arma våra ätteläggar ..., såväl mamma som pappa har fått nya knän och en magerlagd moster har begåvats med ny höftled!
Inga supergener här inte.
Det bästa för friherrinnan ....
(Som kom in med bidraget så sent så det får bli ett eget litet inlägg).
Så här skriver hon:
"Det bästa denna veckan är att den här dunderförkylningen gett med sig.
Så idag har jag bakat lite. Det var riktigt kul även om ugnen bråkade en aning.
Och Shejken kom på att hans nya bädd faktiskt är helt okej."
(Som kom in med bidraget så sent så det får bli ett eget litet inlägg).
Så här skriver hon:
"Det bästa denna veckan är att den här dunderförkylningen gett med sig.
Så idag har jag bakat lite. Det var riktigt kul även om ugnen bråkade en aning.
Och Shejken kom på att hans nya bädd faktiskt är helt okej."
När Rexxie får gåshud ...
I en kommentar skriver han att när roddarna kommer in på slutet .., då är det läge för gåshud.
Jag håller med!
Sedan jag var kanske tolv år, har jag drömt om att en gång få sitta i publiken i Albert Hall, just den där Last Night of the Proms. Det är svindyra biljetter, så det blir kanske inte av, men en gång till ska jag absolut vara med i Hyde Park eller i Glasgow eller i någon annan stad och sjunga med!
Sen fortsätter Rexxie: "Då får du härliga Fantasia on British Sea Songs när jag ändå håller på! Numera verkar den ju tyvärr ha utgått som standardinslag".-
Kan vi gissa herr Nilsson är sjukskriven och har gott om tid att surfa runt lite?
Okej, då ger jag dig den här.
Jerusalem! Underbar!
I en kommentar skriver han att när roddarna kommer in på slutet .., då är det läge för gåshud.
Jag håller med!
Sedan jag var kanske tolv år, har jag drömt om att en gång få sitta i publiken i Albert Hall, just den där Last Night of the Proms. Det är svindyra biljetter, så det blir kanske inte av, men en gång till ska jag absolut vara med i Hyde Park eller i Glasgow eller i någon annan stad och sjunga med!
Sen fortsätter Rexxie: "Då får du härliga Fantasia on British Sea Songs när jag ändå håller på! Numera verkar den ju tyvärr ha utgått som standardinslag".-
Kan vi gissa herr Nilsson är sjukskriven och har gott om tid att surfa runt lite?
Okej, då ger jag dig den här.
Jerusalem! Underbar!
söndag 19 november 2017
Det som gjorde oss ...
.... lite extra varma i hjärtat den här veckan som gick, det har jag samlat här ovanför.
Det var Eva som varit både på Jamtli och på Östersunds bibliotek och där upplevt härliga saker; största bilden är hennes.
Babsan i Uppsala som snart ska operera sin axel, passade på att julpynta i sommarstugan och det var rekordtidigt, men skönt att ha det avklarat!
Och så var det AP som kände glädje över att kunna del det här med ridglädjen tillsammans med Tyra som är tio år; varje onsdag rider dom tillsammans och tänk, det skiljer trettioett år mellan dem!
Barbro i Brämhult hade fallit för fina juldekorationer och lärt sig konsten att ge sig själv B12-injektioner.
Ulrika var över sig av glädje över att snön har kommit och över trevliga språkträningskamrater.
I Karlstad hade Turtlans nya soffa kommit på plats - glädje, glädje -!
Kerstin i Dalarna kände glädje - eller mer än så kanske - över att få fått en bra rullstol (frihetskänsla) och så var det ju kattberlocken som barnbarnet Jason hade valt till sin farmor eller mormor - jag har glömt vilket -, till Kerstin i alla fall.
Cecilia N skrev i en kommentar att hon funderade på att berätta om glädjen i att ha börjat rida igen, men det kom aldrig nåt bidrag, nåväl, jag tror att hon är med ändå på nåt vis.
Och själv var jag överlycklig över bilderna som mina barns pappa nu tagit fram från dia till digitala varianter; bilder som jag nästan hade glömt bort och som visar döttrarna som småttingar och mig själv som småbarnsmamma.
Som här.
En liten Maria i rosavitrutig klänning och jag tror att bilden är tagen i Bohuslän.
Hon var precis lika blond i håret som Kapten Lintott, han som många, många år senare skulle bli hennes son. Helt otroligt att jag kan ha fått ätteläggar som är så ljusa!
Eller v a r.
Och om ni en kulen och lite hurvig nåndag har glömt hur mycket ni har känt glädje över,
så kommer här en påminnelse ....
Titta och njut!
Tack snälla alla som var med!
Nu kan ni börja klura lite inför nästa vecka.
.... lite extra varma i hjärtat den här veckan som gick, det har jag samlat här ovanför.
Det var Eva som varit både på Jamtli och på Östersunds bibliotek och där upplevt härliga saker; största bilden är hennes.
Babsan i Uppsala som snart ska operera sin axel, passade på att julpynta i sommarstugan och det var rekordtidigt, men skönt att ha det avklarat!
Och så var det AP som kände glädje över att kunna del det här med ridglädjen tillsammans med Tyra som är tio år; varje onsdag rider dom tillsammans och tänk, det skiljer trettioett år mellan dem!
Barbro i Brämhult hade fallit för fina juldekorationer och lärt sig konsten att ge sig själv B12-injektioner.
Ulrika var över sig av glädje över att snön har kommit och över trevliga språkträningskamrater.
I Karlstad hade Turtlans nya soffa kommit på plats - glädje, glädje -!
Kerstin i Dalarna kände glädje - eller mer än så kanske - över att få fått en bra rullstol (frihetskänsla) och så var det ju kattberlocken som barnbarnet Jason hade valt till sin farmor eller mormor - jag har glömt vilket -, till Kerstin i alla fall.
Cecilia N skrev i en kommentar att hon funderade på att berätta om glädjen i att ha börjat rida igen, men det kom aldrig nåt bidrag, nåväl, jag tror att hon är med ändå på nåt vis.
Och själv var jag överlycklig över bilderna som mina barns pappa nu tagit fram från dia till digitala varianter; bilder som jag nästan hade glömt bort och som visar döttrarna som småttingar och mig själv som småbarnsmamma.
Som här.
En liten Maria i rosavitrutig klänning och jag tror att bilden är tagen i Bohuslän.
Hon var precis lika blond i håret som Kapten Lintott, han som många, många år senare skulle bli hennes son. Helt otroligt att jag kan ha fått ätteläggar som är så ljusa!
Eller v a r.
Och om ni en kulen och lite hurvig nåndag har glömt hur mycket ni har känt glädje över,
så kommer här en påminnelse ....
Titta och njut!
Tack snälla alla som var med!
Nu kan ni börja klura lite inför nästa vecka.
Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)
Blir två saker det här veckan.
Det andra - underbarast i veckan - är en kattberlock
som barnbarnet Jason valt ut åt mig 
Fick även ett "J" och en lyckoklöver 
Så nu är mitt armband komplett 
(lifelivingitnow på instagram)
Blir två saker det här veckan.
Fick hem en rullstol. Kanske inte så kul, men försöker se det positiva med den!
Med betydligt mindre ork så ger den mig möjlighet att komma ut på längre sträckor, åka till IKEA en heldag 
Resa - har två resor inbokade före jul 
Det andra - underbarast i veckan - är en kattberlock
Kram Kerstin i Dalarna
Det bästa för Eva på Frösön ....
Hej!
Den här veckan har varit jobbig då jag har gamla mor på sjukhuset. Sex timmar med henne på akuten i måndags och sen har jag besökt henne varje dag. Hon är vresig mot mig när jag kommer och det tar på krafterna.
Efter en tung vecka var det så härligt att få gå till Jamtli (historieland) igår kväll. Vårt härliga fotbollslag ÖFK hade sin årliga show där. Varje år jobbar de med ett kulturellt tema (alla spelare måste vara med i detta, det ingår i jobbet så att säga).
I år låg fokus på samer och de hade tagit Maxida Märak med familj till hjälp. Maxida är ju främst en rapartist så spelarna hade fått skrivit var sin rap utifrån sin egen historia.
En utomhuskonsert i mitten av november i Jämtland, det kan ju bli hur som helst men vi hade vädret på vår sida. Visst var det kallt men vi är vana att klä oss varmt och det gick bra att sitta still i två timmar. Förutom rap bjöd de även på jojk och Maxidas mamma och moster bjöd på några härliga musikaliska nummer. En härligt uppfriskande kväll.
Idag har jag varit på Östersunds bibliotek och lyssnat på vännen Karin som berättade om sin nya bok "Drottningen af Åre". Hon har skrivit en roman om Kristina Hansson från Skåne som startade det första hotellet i Åre i slutet av 1800-talet. Om alla motgångar att som kvinna komma till en liten by och dra igång ett sådant projekt.
Det lyckades och hotellet drivs fortfarande (hotell Åregården). Karin är en person som berättar med inlevelse och varvar prat med sång. Dagen till ära bar hon tidsenliga kläder. Nu är boken inhandlad och jag ser fram emot att läsa den.
Ett bra avslut på en jobbig vecka.
Kram Eva
Hej!
Den här veckan har varit jobbig då jag har gamla mor på sjukhuset. Sex timmar med henne på akuten i måndags och sen har jag besökt henne varje dag. Hon är vresig mot mig när jag kommer och det tar på krafterna.
 |
| Vägen in till Jamtli, kantad med ljust ... |
Efter en tung vecka var det så härligt att få gå till Jamtli (historieland) igår kväll. Vårt härliga fotbollslag ÖFK hade sin årliga show där. Varje år jobbar de med ett kulturellt tema (alla spelare måste vara med i detta, det ingår i jobbet så att säga).
 |
| Och eldar som brann lite överallt ... |
I år låg fokus på samer och de hade tagit Maxida Märak med familj till hjälp. Maxida är ju främst en rapartist så spelarna hade fått skrivit var sin rap utifrån sin egen historia.
 |
| Efter showen. Och där borta över sjön lyser det från Frösöns alla hus. |
En utomhuskonsert i mitten av november i Jämtland, det kan ju bli hur som helst men vi hade vädret på vår sida. Visst var det kallt men vi är vana att klä oss varmt och det gick bra att sitta still i två timmar. Förutom rap bjöd de även på jojk och Maxidas mamma och moster bjöd på några härliga musikaliska nummer. En härligt uppfriskande kväll.
Idag har jag varit på Östersunds bibliotek och lyssnat på vännen Karin som berättade om sin nya bok "Drottningen af Åre". Hon har skrivit en roman om Kristina Hansson från Skåne som startade det första hotellet i Åre i slutet av 1800-talet. Om alla motgångar att som kvinna komma till en liten by och dra igång ett sådant projekt.
Det lyckades och hotellet drivs fortfarande (hotell Åregården). Karin är en person som berättar med inlevelse och varvar prat med sång. Dagen till ära bar hon tidsenliga kläder. Nu är boken inhandlad och jag ser fram emot att läsa den.
Ett bra avslut på en jobbig vecka.
Kram Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)