tisdag 21 november 2017

En mil härifrån ....


Friherrinnan - som för övrigt har födelsedag just idag - har tjatat på mig.
"Nå, har du bokat tid för vaccination ..?" har hon sagt.
Till sist blev det så av och helt perfekt är det ju att kunna boka via nätet.

En av anledningarna till att jag bytte från Getinge vårdcentral till den i Slöinge, var att väntrummet var så mycket mer trivsamt. Och i expeditionen där man anmäler sig och betalar för besöket, där sitter en sååå vänlig kvinna och tar emot och det gör inte saken sämre.

Till min förvåning var där alldeles fullt i väntrummet när jag kom in.
Där var några äldre herrar och där var en dam som satt och fingrade på en vit papperslapp där hennes skyhöga blodtryck hade skrivits ned och och nu var hon alldeles förskräckt!

ch där var en gänglig tonåring som mest satt och fibblade med sin mobil och när läkaren ropade upp honom fortsatte han att titta på mobilen medan han följde läkaren till undersökningsrummet och mitt emot mig, i soffan på bilden, där satt en mörkhårig kvinna med tre småttingar - två svartlockiga pojkar på max fem år - och en liten underbart söt och go tös på halvåret kanske och i en fåtölj till höger om soffan satt barnens storebror. Hela tiden satt lillflickan och tittade på honom .., med sån oändlig värme i blicken!

När alla andra patienter antingen tackat för sig eller blivit inropade, frågade jag den äldre pojken om han pratade svenska? Jo, lite, sa han blygt. Och så trevade vi oss fram försiktigt .., han berättade att han gick i sjunde klass och att familjen kom från Haifa och på min fråga vad han saknade mest, så var det "alla", kamrater och släkt.

Denne unge man var den ende i sällskapet - vad jag hörde - som kunde lite svenska och jag tänkte att oj, oj, vilket ansvar som ligger på många barn som kommit från andra länder och kanske är dom enda i familjen som någorlunda kan göra sig förstådda eller åtminstone förstå. Tänk, alla svåra ord!
Helena/Cruella skrev i en kommentar på instagram att "barn ska INTE agera tolkar" och så är det förstås, men att ordna tolk inför ett besök på BVC så där i all hast är kanske inte så enkelt ute på landet, men jag förstår tanken.

Nu ska det sägas att jag inte frågade om han agerade tolk, men eftersom mamman inte förstod vad jag sa, så utgår jag ifrån att han skulle hjälpa till.
En fin kille med träningsoverallbyxor och alldeles för tunt klädd i novemberkylan!
Och så underbar han var mot sin lillasyster!


Så uppenbarade sig distriktssköterskan och ropade upp mitt namn och det blev ett glatt möte, ja, hon är ju kund i affären och så trevlig!

Efteråt var jag röd om kinderna och slog mig ned och väntade en tio minuter, utifall att det skulle bli någon reaktion efter vaccineringen.


Sen hemåt, men först förbi bageriet i Slöinge.
Det är så vackert där uppe på åsen med hästar i alla hagar och ofta - särskilt om morgnarna på sommaren - ligger dimslöjor över kullarna där borta och det påminner mig om "Dimhöljda bergens gorillor", filmen.


Tanken var att tvärtitta in till födelsedagsbarnet - friherrinnan - och ta en kopp kaffe och så uppvakta i morgon när jag är ledig, men hon hade redan gäster och då fick påsen med innehåll följa med hem i stället. Men en hälsning från vår före detta arbetskamrat Nelli kom med i alla fall!
Nelli arbetar även i själva bageriet och trivs som fisken i vattnet! 
Vilken härlig arbetsplats, om det nu inte vore så himla varmt där inne sommartid.


En kvart efter att jag kommit hem tutade det ute på gården.
Det var UPS som levererade paketet med ett innehåll som jag sannerligen trånat efter!
I flera månaders tid har laddaren till kameran - den riktiga kameran - varit som uppslukad från jordens yta och till sist kapitulerade jag och beställde en ny laddare från Canon.
Inte skulle man ha blivit kassörska inte .. , man skulle satsat på att ta fram pyttesmå laddare och sedan kränga dem för 609:- kronor!
(Beställde först från Batteriexperten, men det stämde inte alls i storlek, så det blev retur).

Nu ska jag ut med hundarna, innan det är dags att åka till jobbet.
Fick titta på nya schemat som börjar efter jul och enda skillnaden är att jag nu arbetar måndag förmiddag (till 13.00) i stället för varannan torsdag (samma tid).
Det blir nog bra.
Ska pv fortsätta att sjunga med Kammarkören så är det övning måndagkvällar och då är det ju perfekt att han inte behöver cykla hem och ta ut hundarna när jag arbetar och sedan iväg igen och öva.

Så är livet här i landet Halland.
Om nu någon undrar över den saken.

1 kommentar:

Bert Bodin sa...

Grattis till laddaren. Det vanliga är ju annars att man får köpa ny produkt (i det här fallet kamera) om man skulle råka slarva bort någon detalj.

Jag skulle nu behöva nytt laddbart batteri i tandborsten, och förmodligen också i mobilen. Men det är tji.

Tänk. Snart behöver du inte ens betala för flunsasticket. Det är väl samma hos er som hos oss. Region Norrbotten bjuder pensionärerna. Jag har låtit dem bjuda mig för tredje gången nu. Många reagerar på sprutan. Hos mig märks inget.