Söndagsfönstret ....

Och här det tredje fönstret vilka ellem i Skellefteå fångade i landsförsamlingens kyrka. 

Konstnär var Ulrik Kvist och själva utställningens tema eller namn var "Glaskonst om livet". 

Och med texter från "Din tjänare hör" av Sara Lidman. 

Tack ellem för dina fönster!

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändaren, som var Monet: 

"En av de sista dagarna i Norrtälje som bosatt där. Hällregn en sen oktobereftermiddag, sett från bilfönstret och mot gågatans affärsfönster, här Systembolaget och KappAhl."

//Tack Monet! säger jag.

Upphittad ....

Någon av er som spankulerar omkring här bland orden kanske kommer ihåg att min tjusiga dosett bara försvann, ja, det hände den 20:e juni i somras, då, när jag gömt den så att inte barnbarnen skulle få fatt i den och av misstag få i sig hjärtmedicin eller något annat. 

S o m   vi har letat. 

För en stund sedan tyckte jag mig höra en liten mus bakom min älsklingsbyrå, den som står här till höger om soffan Ektorp. Pv tog en liten ficklampa och lyste under byrån .., och där låg den! 

Nu har jag alltså två. Båda är röda.

Fredag ....

De här dagarna med mjukt, blått ljus .., å, så jag tycker om dem! (Oj, vad det känns fel för mig att skriva "de här dagarna", i stället för dom!). 

Mild och go luft. Lagom vind. 

Tog Harry och gick johanssonrundan och vi går alltid åt olika håll, pv och jag själv. 

Jag väljer att gå från oss och rakt ner mot havet, svänger norrut mot lilla hamnen och sen uppför backen, där man kommer till fabrikör Johanssons hus som egentligen är någonting mitt emellan ett hus och schabrak. 

Pv gör tvärtom. Han går nerför backen mot havet.

På toppen av backen , innan jag passerat grinden och går längs den här stigen, brukar jag ta paus och slå mig ned på en platt sten som blir som en fåtölj och där sitter jag då och blickar ut över havet och gosar med Harry. Det gjorde vi idag med. Någon slags mindfulness, kanske. Eller bara en paus.

På eftermidagen fick vi besök av rörmokaren från Hönryds VVS, belägen i Getingetrakten. 

Å, sicken glädje! 

Den unge mannen fixade det som skulle åtgärdas och det blev bra, men nu ska han hit igen och ordna nånting med trycket i expansionkärlet och montera ett nytt vattenburet element i badrummet. Då är allt klart.

Pv var så innerligt glad efteråt.

Mera glädje! 

Telefonprat med AP (mellanbarn och Oxe) och var gång hon ringer kommer den här bilden upp på min mobilskärm. Jag älskar den! Just så här go var hon som liten tös .., liten och knubbig och den prickiga tröjan var rosa med vita prickar och påslakanet ..., var det rött eller grönt, tro? 

På väggen i hennes run en stor affisch med tusen saker som pågår och så rolig att titta på och fantisera omkring. Har pratat med alla tre barnen idag och då känns det lugnt inombords.

Annat som var bra? Jag frågade pv om han hade lust att ta ett dopp i Skallkroken. Det hade han. (Mer förvånande var väl att  j a g  kände för ett dopp!)

Vi körde dit .., harry sprang före ut på piren och så tog vi var sitt iiiiiskallt dopp och snabbt upp igen! Tänk, att man inte fryser efteråt .., visst är det underligt?

Mera ..? Satt igårkväll (sedan pv gått i säng) och skre mitt dagliga mejl till min syster i Australien, men råkade då fastna i ett så intressant program om "Kvinnorna som förändrat historien" - i det här fallet handlade det om barnmorskan Ester Pietula som kom till Karesuando på 50-60-talet!

Programmet kan ses i hela världen och här en länk, om någon är intresserad.

(Inget mejl från min syster idag. Måtte hon inte ha hamnat på sjukhus nu igen!)

Nu ska jag ta upp någontin annat som jag tycker är märkligt. På tv har man nu kunnat se hur frivilliga tagit hand om oljeskadade svanar och andra sjöfåglar i trakten av Pukavik, ja, tvättat dem i omgångar och fått bort all olja .., och då tänker jag så här: men vad händer med svanarna efteråt? Tänk, om dom känner sig hemma just där .., och så flyger dom tillbaka till detta oljehelvete? 

Eller vad händer med dem? Någon som vet?

Dagens fönster ...

Ja ja, det var inte mycket till fönster .., kanske ni tycker, men jodå, titta hur köksfönstret  speglar sig tavelglaset! 

Bilden togs idag, när vi var bjudna på ljuvlig lunch hos Britt och Ecke. 

Denna Britt, som fyllde nittiofyra år i helgen som var och som nu bjöd på en himmelskt god laxrätt. 

Harry brukar få någon liten korvbit när han är där på besök. På födelsedagen när vi tittade in som hastigast och gratulerade, blev det minsann ingen korv .., men se nu var det ordning på torpet igen. Britt tog ut en korvbit från frysen och värmde den i ugnen .., ni kan förstå hur lycklig den fyrbente var!

"Här ska du få en liten bit Harry .., du får mera sen ...", säger hon.

Medan vi satt i vardagsrummet och drack kaffe efter maten, ringde det på dörren. Britt gick och öppnade och vi hörde en tystlåten stämma prata med henne och vi förstod att något hade hänt. 

Det visade sig att deras granne - i samma ålder som Britt och Ecke - hade gått bort under gårdagen. Om denne granne berättade dom så mycket gott .., hur mycket han kunde om bilar (hade hållit på med såväl rally som speedway) och hur han hade hjälpt dem när deras egen bil krånglade och hur trevlig han varit.

Torsdag ...

På agendan idag: lunch hos Ecke och Britt på Lillebäcksvägen i stan. Eventuellt ett dopp, även om solen inte visat sig ännu och kanske inte visar sig alls. Bokbeställning hos Bokbörsen - denna guldgruva när det gäller begagnade böcker. . 

Två i serien har jag redan och läste dem flitigt för döttrarna då, när det begav sig.

Är sugen på att baka lussekatter, ja, doften av nybakade dylika är i sanning trygghetsskapande, i alla fall för mig.

Nu ska jag testa att tvätta håret och hoppas innerligt att varmvattnet räcker. 

Boken som beställdes var Måns och Mari om våren och om dessa böcker - vilka handlar om Måns och Mari - (författade och illustrerade av Kaj Beckman), skrev Kalle Lind så här.

Dagens fönster ...

Ja, så kan det bli, att småfåglar vilka tittar in i vardagsrummet (om än det inte är det primära syftet med deras besök), kan också bli en fönsterbild. 

Här är det talgoxen som är på besök. Jag tycker nog att den ser aningen luggsliten ut. Kanske ett äldre exemplar?

Det händer att Sigge sätter sig nära, nära fönstret och viftar med tassen mot den fjäderprydde besökaren, men oftast blir det bara att kort försök, så där för att om möjligt få sig lite fågel till middag. 

Bilden är härifrån.

På kvällen ...

Utrikesbyrån på SVT2 (bästa Rebecca Randhawa som programledare) .., eld i kaminen och pv som har borstat mitt - inte längre långa hår -. Inga tovor numera. Tyvärr tog jag bara en borste i högen och den visade sig vara så vass, så vass, aj, det var en miss! 

Vad pratar vi om?

Om beställningen av elementet .., om där finns något varmvatten till duschen i morgon .., och om alla morgontidningar jag fått fatt i till Hilda - inför flytten -  (att packa porslin i). Hon flyttar till en större lägenhet, men även den i Halmstad, endast ett annat område. 

Tidigare i eftermiddag blev det en repris av  SVT:s "Över Atlanten". Jag tycker om det programmet - verkligen - men där ser man ju också att allt möjligt kan tjorva och krångla till det ombord -. Den här serien har helt förändrat min bild av Maria Montazami, ni vet, hon från "Svenska Hollywoodfruar", en serie jag inte har sett ett enda avsnitt av, men likväl hade jag gjort mig en bild av den här blonda kvinnan, uppvuxen i Västerås (kanske bekant till Rexxie ...?). 

Så himla trevlig, snäll och omtänksam hon har varit ombord på segelbåten!

Vad lär man sig av detta ..? Jo, att det här med förutfattade åsikter inte är något att hänga i julgranen. 

Annat?

Pratade med Eva i Tyresö, mest handlade det om läkemedel. I min dagliga dos finns ett antal piller och jag tänker ofta  - eller ser för min inre syn - hur dessa små piller seglar omkring i magen och funderar åt vilket håll dom ska och se där, där kom ett nytt piller, oj, så ensam den kanske känner sig .., och vart ska den ta vägen ...? 

Och kanske frågar ett piller det andra vilken uppgift den har ...? Jaha, du ska sköta om den biten, själv har jag hand om hennes blodtryck!

Eva såg det på  e x a k t  samma sätt, eller .., hade tänkt samma tanke!

När det strular ....

Onsdag.

Först blir det läckage på elementet i badrummet, det som funnits i huset sedan evigheter tillbaka. 

Det har helt enkelt rostat sönder längst ner och det stillsamma droppet som vi knappt upptäckte, det blev till något annat och till sist kunde pv stänga av  vattnet helt, just till det elementet. 

Jag tröstade honom och sa att det är ju ingen katastrof .., det är ju inte iskall vinter ännu och blir det ju dessutom nästan aldrig här. 

Därefter gick pv in i pannrummet och rörde lite på ett rött vred - riktigt varför vet jag inte - och då töms hela tanken på vatten, men inte på stört. 

Rent omöjligt visade det sig vara att stänga till samma vred ..., och nu är goda råd dyra. 

Kallvatten har vi, men varmvattnet kommer ju att ta slut. Och tankarna rymmer tillsammans 1000 liter. Nu blir det till att försöka få fatt i en rörmokare som har tid och lust och det brukar inte vara det allra lättaste. 

Det är förstås detta som är krånglet när man är husägare (det är inte jag) och inte kan ringa vaktmästaren. Nå, det hade kunnat vara värre. Vi hade kunnat vara födda i Israel, Ukraina eller på Gazaremsan och då är detta bagateller. Ändå tycker jag synd om husets herre, det ska erkännas.

Dagens fönster ...

Så kom fågelmataren upp igen, efter att ha legat undanstoppad under sommaren. 

Oj, vilken fest det blev! 

Pilfinkar, nötväckor, talgoxar och som här, en liten entita, flyger fram och åter för att få sig några frön. 

Flitigast är pilfinken, som tar upp plats och gärna vill vara i fred. 

Kaxigast är talgoxen. 

Mest försynt tycks nötväckan vara. 

Nu inväntar vi bara hackspetten.

(Killgissade på en-tita, jag vet inte varför .., kanske för att här vimlar av enar, men inte såå många tallar.)

"Lätt regn ...."

... läste vi hos SMHI igår  och det stämmer bra det. 

Medan pv sitter vid pianot och övar på sånger inför adventskonserten, den här ljuvliga sången till exempel .., tar jag Harry på promenad mot havet till. 

Sov förfärligt dåligt natten mot idag (gick ned och tog mig en halv smörgås, men inte ens det hjälpte ..., lyssnade sedan till Kinapodden som numera känns som en god vän) och det - att vara vid havet - är som ett reningsbad. 

Harry fick lulla på lite som han ville och jag häpnade över allt det vackra runt omkring oss. 

Sen hemåt. Pv hade då  bakat såväl bröd som gifflar; allt låg under bakduk och doftade överjordiskt, så där som nybakat alltid gör, men  just i skrivande stund, motstod jag frestaren. 

Därefter varmrökt lax till lunch, tillsammans med Ugglarp Grönts underbara morötter som inte är så vansinnigt söta, kokt potatis, romsås och salladen på strimlad röd, - och grönkål, pressad citron, solroskärnor, äppelbitar och  lite olja. Rester från gårdagen, alltså. Det bästa med salladen, det är att den håller sig fräsch i flera dagar!

Pratade med småttingarnas mamma igårkväll och har smajlat för mig själv åt det hon berättade. 

Han som är storebror och drygt 4 år, hade meddelat att han verkligen inte tänkte gå till förskolan och "jag tänker INTE lyda några regler!" 

Lite kände jag igen det från min egen barndom. Minns när mamma berättade att jag - i ungefär samma ålder - tog en glasskål med russin i och helt medvetet tömde innehållet på mattan i vardagsrummet. 

Hur mycket än mamma sade till mig att plocka upp russinen, hade jag bara stampat i golvet och sagt "Nej!" 

Till slut hotades det med smisk i rumpan om jag inte lydde. Det blev smisk, förmodligen en dask i ändalykten, men jag minns det inte själv, ja, i alla fall gjorde det inget större avtryck. 

Och om det hjälpte inför framtida protester? Knappast. Jag vet att även fyraåringens farfar fått smäll i rumpan, men då med en kvist. 

Jo, så kunde det vara förr i tiden. Kanske ligger det obstinata i generna. Arma barn!

Äntligen ...!

Fann detta i min inkorg på morgonen. 

"Nåja, nu är jag hemma igen efter en ganska otrevlig pärs som började i fredags morse.

Jag satt vid köksbordet och kände att näsan började rinna, upptäckte att det var blod,

men torkade bara bort det.  Då plötsligt rann det på sånt allvar att jag var tvungen att

gå till diskbänken och sätta mig vid hon.  Vad jag än gjorde så verkade det bara bli värre och värre Rena Hallet Coves Blodbad!!!  

När det hållit på i över en timme ringde jag

efter ambulans, som var här inom 7 minuter med 2 paramedics som gjorde vad de kunde

för att stoppa det hela.  

Det lyckades inte, så de ringde efter en mera specialicerad person,

som inte heller kunde fixa saken utan sa att jag omedelbart måste till Flinders sjukhus och så blev det. När jag kom dit blev det bråttom in till ICU där 3-4 läkare höll på hela dagen med olika 

åtgärder. Det gör ju inte saken bättre att jag är på blodförtunnande medicin.

Till slut körde de in som en uppblåsbar tampong i näsan och blåste upp den. Jag var visserligen förvarnad, men detta var bland den värsta smärta jag någonsin känt. Hela huvudet började sprängvärka, men blodet rann inte längre och jag fick åka upp till en sal, där jag sedan har legat. Efter ca 3 timmar fick jag i alla fall en spruta Fentanol, så smärtan gick bort.  

Tampongen fick jag ha i näsan till i går morse när man bytte ut den mot en annan typ som skall integrera av sig själv efter några dagar och i morse fick jag åka hem.

Nu hoppas jag verkligen att det är slut med alla dessa sjukhusbesök för min del på ett långt tag.

Ja,nu vet du vad som hänt."

Dagens fönster ...

Om det nu vore så att jag hade valt att resa till Porto och då strosade omkring lite på måfå och råkade passera det här skyltfönstret, då hade jag garanterat tänkt att "hit måste jag gå i morgon och se vad som erbjuds!"  Vilket lockande fönster! 

Den som gick förbi just där, var förstås annannan. 

Tack som tog upp håven! säger jag.

Och så ett eftermiddagsfönster .... 

... från Ejdervägen i Stensjö.  

Utsikten är från köksfönstret och idag har det varit  11 plusgrader och riktigt skönt ute. 

Kaninen och målningen med lönnlöv kommer från Lill-Karin i Tyresö och målningen från Britt, 94 år. 

Slog mig ned i trädgårdsstolen på västersidan .., njöt av luften som var ljummen och av allt fågelkvitter! 

Och tänk, ekorren kom på besök också! 

Hopefully köper pv en säck solrosfrö i morgon, när han ändå ska köra in till Halmstad till kören. 

Någon undrar säkert vad det delvis grönmålade bordet gör där borta vid slänten. 

Ja, det undrar jag också. Vi ställde det nog där när vi klippte gräset och behövde frigöra plats.

Visste ni ....

... att rollatorn (sorry, jag har nog alltid skrivit rullator med u ...) uppfanns av Aina Wifalk, född i Lund, men död i Västerås ?

Nej, det visste i alla fall inte jag, men kanske att jag hade en aning om att det var en svensk idé.

Så här står det i tidningen (?) Vårdfokus på nätet: 1978 lämnade Aina Wifalk in idén till en statlig utvecklingsfond. Hon fick pengar och kontakt med ett företag som gjorde konstruktionen och tre år senare drog tillverkningen igång. 40 år senare är det många som tar sig fram – och har fått bättre livskvalitet – tack vare Aina Wifalks uppfinning. 

Här kan man få se hur denna Aina såg ut. 

Mer att läsa om denna fantastiska kvinna kan man hitta här hos Wikipedia. Och för att detta fantastiska hjälpmedel skulle vara tillgängligt för så många som möjligt, tog hon aldrig patent på den!

 Ny vecka, ny giv ...

Måndag. Skjutsar pv till vårdcentralen i Getinge och medan han är där inne och får veta resultaten från provtagningen, sitter jag och Harry i bilen och väntar. 

Lyssnar till P4-Kristianstad. Det gör jag ofta, fråga mig inte varför. 

Människor kommer och går, nästan alla är äldre, någon har rullator.

När husets herre återvänder, får jag veta att han fått recept på ännu en blodtryckssänkande tablett. Nu har han två.

Tar Hemköp på hemvägen. Vid grönsakskylen står en äldre-äldre dam och jag ursäktar mig och frågar om jag kan ta några paprikor .., kvinnan står precis framför dörren till kylen. 

Jodå, det går bra. 

"Dig känner jag igen, du har arbetat här, eller hur ..?" säger kvinnan och ler så varmt. 

Jo, så var det ju och hon berättar att tidigare bodde hon i Getinge, men så blev det flytt till Haverdal och här har hon bott sedan dess, det måste ju vara kanske tio år allt som allt. 

"Första gången jag kom in i affären, då stod du på en stege ..", fortsätter hon. 

Visst är det förunderligt, det här med vad man minns!

När det är dags att betala, hittar jag inte mitt betalkort. Letar i plånbokens alla fack, i kappfickorna, i bilen, men kortet är borta. Glömde jag det på golfkrogen? Nej, säger ägaren Jonas när jag ringer honom, där fanns inget kort. 

Letar hemma .., i bilen, under sätena, kollar återigen plånboken .., klänningsfickorna .., men icket. Bestämmer mig för att ge det hela ännu en dag. Är det borta i morgon, blir det spärr. Stänger kortet tillfälligt och precis då kommer pv gående in i vardagsrummet där jag sitter och se där .., kortet låg i hans bröstficka! 

Så skönt!

Och nu ska jag titta på film. Den här. 

Harry sover djupt ..., vaknar inte ens av att jag säger hans namn.

Inget mejl ... 

... från min syster i Australien. 

Fyra, fem dagar på sjukhus för näsblod! 

Det låter ju helt obegripligt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Vår Maine Coonkatt Messi (jo, det är en flicka trots namnet!) framför fönstret på vår inglasade balkong på tredje våningen i Norrtälje. Mitt i centrala staden men med ett vackert skogbevuxet berg utanför knuten.

Nu har vi flyttat till marklägenhet med uteplats och skogen och havet runt hörnet och relativt bilfritt. Hur det ska gå för denna forna tvååriga innekatt som vi nu inte kan hålla inne längre undrar vi nervöst. GPS-halsband och sele med koppel för uteträning är inköpt. Det här är jaktkatter så det lär nog bli en och annan mus framför altandörren framöver! 

Hälsar
Monet."

// Så fin katt och tack för fönsterbidraget! säger bloggmadamen. Och här en länk om just den här kattrasen.

Dagens fönster ...

 Den 20:e oktober kom den här bilden från Exeter i grevskapet Devon i sydvästra England.  

Den som hade håven redo var madamen i Porto. 

Tack annannan!

Söndagmorgon ... 

Lite ljusare ute när man vaknar - eller mycket - tack för det tidsomställningen! 

Å andra sidan blir det tidigare mörkt i eftermiddag, så det jämnar väl ut sig. 

Den Äldsta som arbetar natt, var nog måttligt glad över en timmes längre arbetstid.

Det blev en underlig morgon det här, ljuset till trots. 

Glömde ställa ägg-uret, tog på mig tightsen ut-och-in och pv blandade ihop våra frukostbrickor . 

Nåväl. 

Allt ordnade sig. 

På agendan idag:  lunch på Haverdals Golfkrog tillsammans med Sonja. 

En enda vecka återstår, därefter stänger Jonas ner för vintern och tar välbehövlig semester. 

Jonas - som driver restaurangen - är makalös. Alltid leende och småpratande med sina  gäster - ofta människor som spelar golf eller har spelat - men även byggjobbare från närliggande områden och så vi andra förstås. Medelåldern bland matgästerna är hög och där är trivsam stämning. Många hejanden. 

På menyn idag står dansk fläskstek med rödkål, brysselkål, gelé, inlagd snittgurka, brun sås och potatis.