torsdag 1 april 2021

Smått och gott ....


Eva från Tyresö och hennes halvlånge make, ja, dom har nu snart varit här nere i en veckas tid och just som dom gav sig iväg från hemmet på väg till Halland, utgick ett påbud att man någonstans kunde ställa sig i kö och bli vaccinerad, men då var det för sent, då var dom redan på väg. Alltså inget vaccin ännu.
Just därför träffas vi inte och det är ju himla tråkigt. 
Nu tar dom sina dagliga promenader längs havet, minst ett par kilometer och Eva blir tunnare och tunnare för var gång hon kommer ner. 


AP:s katt "Paddan" (som har ett vackrare namn, men det kommer jag inte ihåg just nu, hon kallas i alla fall Paddan) .., ja, den katten har sån pondus! En syster till henne finns också i huset, men oj, så olika dom är. Självkänsla .., det har minsann den här madamen. 
Rent av pondus.

Brukar skicka påskägg till barnbarnen i Uppland. 
Att dom nu blivit vuxna har jag kanske inte tänkt på så mycket, men hur glad blir man inte när ett sånt meddelande kommer i mobilen?! Och vilken tur att godiset stämde.


Och så en morgonbild från bordet i vardagsrummet. 
Snart är nog tiden med tända ljus förbi. Det behövs inte, helt enkelt. 
Och  s o m   jag älskar Torgny Lindgrens böcker. 
I glasburken nere till vänster, bubblas det friskt. 


Och morgonglädje bjöds det på. Plötsligt knackade det på dörren och där ute stod Magnus - sommarhusgranne en bit bort på Ejdervägen, men stadigvarandes boende i Lund -. Vi har ett par gånger mötts på Solhaga Bageri och upptäckt att vi tycker om samma sorts bröd .D e t  kom han ihåg när han nu på morgonen cyklat milen till bageriet och hem igen och så står han här utanför och säger att "varsågod Elisabet ...". 
Tala om att hjärtat blir varmt! 
(För övrigt blir dom permanentboende här när det är dags för pension; dom har köpt ett hus bara en bit bort, högre upp ..., med utsikt över havet).

Igårkväll - och även idag - har jag med stort intresse lyssnat till veckans avsnitt av Europapodden. Där jämfördes pandemisituationen - och livet i allmänhet under nedstängningar och allt som varit - mellan London, Berlin, Paris och så här hos oss -. 
Det var SR:s utrikeskorrespondenter i respektive land som stod för berättandet och det var hur intressant som helst.

Att vårt land nu ligger ungefär i mitten i statistiken när det gäller avlidna i covid per tusen invånare, förvånade i alla fall mig. (Jag trodde att vi låg högre upp). Det fanns mycket annat att förvånas över också. 
Ett avsnitt som varmt rekommenderas för den som möjligen är intresserad.  

Det märks att jag håller på att bli starkare .., nu har all skrivlust väckts till liv, såväl här som på Instagram. Tittar ibland in på Twitter där jag en gång skaffade mig ett konto, ett konto som för övrigt aldrig har använts. Där kan man i alla fall konstatera att jag är inte den enda människan med skrivklåda, där finns mängder med gelikar! 
Mycket intressant läsning finns där också, särskilt - tycker jag - från läkarhåll. 
Och orkar man inte skriva själv, kan man retweeta och då är det lätt att man halkar iväg och hamnar på nya konton, när man läser alltså.

Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning för ett att tillbringa resten av dagen utomhus. 
Så är det tänkt.

onsdag 31 mars 2021

Tidens tecken ....#1.

Rosenripsen .., den så innerligt älskade, är på gång. 

Doftar vinbärsbuskeblad.

När den väl blommar, tar jag in små buketter och sätter i små vaser. 

Intill sängen, på rumsbordet .., på matbordet i köket .., och i köket på arbetsbänken.

Idag hände det ....


Det var pv:s förslag.. ja, han har ju bestämt sig för att minst ett bad per månad och nu blev det bråttom, inte ett enda bad i mars månad och nu är det ju den trettioförsta. Jag hämtade honom i stan (passade på och fick klorna klippta på Harry) och nog är de verkligen så att efter covid kan man drabbas av hjärndimma .., för min del är det mer än dimma, om det nu är möjligt. 

I vanliga fall har vi med oss kaffe i termos och nånting till .., men det hade jag totalt glömt bort och inte bara det .., även pv:s badskor och badbyxor (jag tog ett par snygga svarta boxershorts/kallingar) och inte minst dom härliga neoprenhandskarna - dom blev kvar hemma -.

(Tröstar mig med att en av töserna i affären som haft covid, men mer lindrigt, och varit hemma en vecka, berättade att hon hade glömt massor när hon kom tillbaka! Då är det alltså tre som blivit smittade i affären. När jag handlade kom jag i alla fall ihåg att cantaloupemelon hade plu 4342, vilket kändes som en jättevinst!)

Som vanligt var jag först i och vattnet var väldigt grumligt .., men det gick bra ändå. Inte särskilt kallt, kanske sex, sju grader. Termometern hade jag såklart glömt. 

Kom hem .., då tittade Britt in och vi slog oss ned ute i solskenet och hon berättade hur knepigt det är för Ecke som inte hittar inomhus. Arma människa! Det kändes bra att träffas och vi satt med rejält avstånd, även om dom fått den första sprutan och vi är smittfria. Man vågar liksom ändå inte.

Oväntat ....

Igårkväll, efter att jag tittat på alltid intressanta programmet Utrikesbyrån, dök det här programmet upp. Jag blev kvar i soffan och tittade. Och häpnade. 

Programmet tar upp detta med brittiska kvinnor - ofta rejält till åren komna - vilka tar flyget till Gambia och förgyller tillvaron med fattiga män, vilka blir deras älskare under tiden där.

I programförklaringen kan man läsa följande: 

"Innan pandemin slog till var Gambia en turistmagnet för folk som sökt sol, hav och framför allt sex. Äldre brittiska kvinnor i jakt  på enstaka sexträffar eller  bröllop med unga gambianska män skapade stora rubriker i brittisk press. Men vad händer egentligen bakom rubrikerna?  Är det bara oskyldig förströelse i solen eller är det mer komplicerat än så? Reportern Seyi Rhodes reser till Gambia för att ta reda på vad som gjort den här formen av sexturism så populär." 

Jag ljuger inte om jag säger att jag höll på att ramla ur soffan, kanske också för språkbruket hos somliga av kvinnorna (säger väl mer om mig, än om dom kanske?).

Programmet visar också att det blir ett slags utnyttjande åt båda hållen. Många av kvinnorna betalar stooora summor till sin älskare - som då kan bygga sig ett hus och där bor även hans släkt - och kvinnorna tycks lyckliga .., återvänder efter ett par månader och säger sig vara i paradiset. Dom vittnar om hur bekräftade dom blir av männen .., dom känner sig sedda och vackra. Och männen i sin tur, får ju ett nytt - eller i alla fall ett bättre liv -, i alla fall ekonomiskt. Mer trygghet. På ett sätt blir det ju en slags win-win-situation. (Men hade jag tyckt det om det varit tvärtom ...?)

Reportern, Seyi Rhodes (född 1979) häpnar över att männen (som ju ofta är betydligt yngre än kvinnorna) öht kan tänka sig att ha ett "förhållande" med en äldre kvinna och han hymlar inte ens med det. Jag undrar om frågan hade ställts om förhållandet varit det motsatta? Tveksamt.

Om någon är intresserad, så finns en länk till programmet här. Fyrtiosju minuter långt eller kort är det. 

En ny bekantskap ...

För några dagar sedan kom från Norge och vännen Bente, det här helt underbara kortet, som är mycket vackrare i verkligheten än jag lyckades få till det med kameran, men å, jag föll pladask! 

Först trodde jag att det var tulpaner, men jag tror att det är kejsarkronor. (Bert vet berätta att det är brandliljor, inte kejsarkronor.)

Vilka ljuvliga färger!

Den dittills för mig helt okände konstnären, heter Lars Jorde och om honom kan läsa på baksidan av kortet.


Liiite tycker jag att det påminner om Anna Anchers sätt att måla, men det kan ju bero på att motivet ofta är intill ett fönster - för att få bra ljus, såklart -, men oj, vad jag tycker om det här! 


Somrigt och fint. 


Det tycks ha varit en omåttligt produktiv herre det här .., när jag googlar på hans namn, kommer det upp hur många målningar som helst, men som sagt, tills nu helt okänd för mig. 

Man kan tydligen ge ett bidrag i akt och mening att bevara konstnärens hem. Det såg ut så här och var ju läckert. 

Tack Bente! Nu ska jag försöka lära mig lite mera om den här mannen.

På Göteborgs konstmuseum är han tydligen representerad. Jo, här är tavlan - underbar - tycker jag!

Där ser man. 


Dagens fönster ...



"Godmorgon! 

Det här fönstret har du fått i höstskrud tidigare, men nu är det vår! 

Lövsprickning här, ljummet men grått idag:"

Så skrev madamen i Portugal, nämligen annannan.
(För övrigt underbara kommentarer i hennes inlägg om mental skörbjugg, ja, inte min, men övrigas).

Tack, tack! säger jag.

tisdag 30 mars 2021

Och så ett kvällsfönster ....

.... från Ulrika. 

Oj, så fin katten är - Michelin kanske -?

Tack för fönstret! säger jag.

Lillrundan ....


Idag blev det en annan promenad med Harry. Inte ner till havet, utan den som jag brukar ta när det är lite ont om tid och det blir verkligen en runda. Tyvärr består sträckan mot öster av grusväg med lös jord och såklart en del grus - det är där tränarna kör sulky med hästarna - och det är aningen spårigt och vingligt att gå där. 

Oj, så trött jag blev, men lärkan hörde jag hela tiden.

När vi svängt av och gick söderut, mötte vi harrys bästa kompisar Alice och Elsa med husse och matte och det blev lite trivsamt surr på resterande väg hem. För några år sedan lekte dom här tre hundarna nåt otroligt tillsammans ..., men nu är en av dem tretton år, den andra tolv och Harry tio. Energin har tackat för sig. 

Kom hem och dråsade ihop i trädgårdsstolen.

Harry somnade, liggandes intill mig på gräset .., en liten rödhake sprätte bland nedfallna frön och jag hörde gransångaren - andra gången i vår -. Så gick solen i moln .., jag stängde ventilen till solfångarna .., har plockat undan en del "högar" (min specialitet och även pv:s, alltså att få högar överallt)  och ska nu sätta mig och blåsa bubblor i vattenglaset. 

Ätit underbart god lunch; en blandning av liiite stekt köttfärs, basmatiris, broccolibitar, kidney,- och vita bönor, halloumi ..., ja, allt stekt i curry och garam masala. Vatten till. Hjälp, så gott!  

I dagens tidning kunde man läsa om studenter i Halmstad vilka efter en korridorfest smittats av covid-viruset. Femtiotre studenter totalt. Jag, som ibland haft bildningskomplex, tänkte för ett ögonblick att det finns dom som är värre.

För övrigt?

Har pratat länge med underbara vännen Bente i Norge .., (hon har virkat små påskfigurer i gult .., så härligt att ha i påskriset!) och med pv, som påstod sig vara mer än lovligt korkad, ja, det var hans ord. När han tar bussen till Halmstad, blir det brått att promenera iväg till de olika skolorna. Idag kom han plötsligt på att han ju har en el-sparkcykel .. så nu blir det annan sprutt och inte så mycket stress, då, när det ska bytas skolor osv.

Premiär och vårtecken - allt i ett -.

Första fästingen plockad på Sigge. 


Dagens fönster ....


Från en rejäl lada söder om Vadstena i Östergötland .., ja, därifrån kommer fönsterbilden och det var Turtlan - då på välbehövlig utflykt - som hade håven med sig! Så bra! 

Det tackar jag för!

måndag 29 mars 2021

Ny vecka, ny giv ...


Grått, grått, grått. 
Dis och dimma. 

Men ändå .., en bra dag. 

Tog Harry på promenad och idag gick jag - utan bekymmer - ner till havet och jag kände tydligt att det var betydligt mer kraft i mig! Om ni visste hur fascinerande det är; detta att kroppen liksom skruvas upp ett snäpp, ungefär som en gammaldags mekanisk leksak med nyckel att vrida upp och så snurrar eller går den en stund. 

På samma sätt är det när nyckeln snurrat till utgångsläget, jag menar, det är likadant med min kropp. När jag svängt höger vid bäcken och gått in i hästhagen (hela tiden håller Harry koll på matte och stannar och vänder sig om och väntar på mig .., så där var 25:e meter) och kommer ut på parkeringen, då ..., har nyckeln snurrat klart. 
Då är jag jättetrött! 

Så jag slår mig ner på en bänk, en sån här "trädgårdsmöbel" som sitter ihop - två bänkar och ett bord i ett - kanske fem minuter, inte längre, sen tar jag mig hemåt. 


Och tänk, att jag såg ett litet gäng ejdrar långt från land och mobilkameran kan vara bra ibland, men inte på långt håll .., men ni förstår väl ändå.


Harry som väntar och kollar in.
Detta hände aldrig tidigare.

Jo, vi tog oss hem och jag dråsade ihop i en trädgårdsstol och satt där en stund och Harry kom med nosen mot min hand och jag tänkte att bättre vän finns väl knappt i världen, än en hund som älskar en totalt förbehållslöst? 

Kanske någon tänker att det är vansinne att ge sig ut på promenader som tar andan ur en, men det tror inte jag. Att ligga raklång på soffan tror jag inte på. Jag försöker gympa lite och få styrka i benen och magen och jag  m å s t e  testa och se vad jag klarar av. 
Å, sicken lycka att - även om orken tryter på slutet - känna att livet eller kraften kommer åter! 

Och nu sjunger Zara Larsson "Look what You have done", den där sången jag hörde från Carina Bergfeldts show, då på sjukhuset när jag började gråta så mycket. Rätt musik kan bli till nycklar till inre domäner man knappt visste inte om. Låsa upp ångestfyllda rum. Betyda så mycket. 
Så var det för mig. Tack Zara!

Dagens fönster ...


Så här skriver avsändaren, som är en madame i Karlstad - ja, då förstår ni ju -: 

"Hej!

Här kommer några fönster från en rejäl lada någon kilometer söder om Vadstena i landet Östergötland.

Vi har varit på en liten tur och körde en liten men värdefull omväg på hemvägen. Bland ett av stoppen så kom vi hit. En lada med antik, begagnat, loppis och diverse. Vill man köpa begagnade fönster så fanns det också.

Ute ven vinden rejält över slätten och någon vårvärme var det rakt inte trots solen."

// Tack Annica/Turtlan! säger jag.

söndag 28 mars 2021

Resumé över en söndag ...


För första gången på åtta månader kan vi bjuda hem Sonja. Vilken omåttlig glädje! (Bilden är från kanske fem, sex år tillbaka, då Sonja ännu bodde med Gösta inne i Halmstad). Pv hämtade henne och äntligen börjar hon röra sig riktigt bra, om än med stöd av en krycka. Lite andligt stöd, kanske. 
(För den som glömt det, efter ett besök i hyreshusets tvättstuga snavade Sonja och bröt lårbenet ..., det var i somras).

Så blev det våfflor med allt vad därtill hör (hjortron,- eller hallonsylt och vispad grädde) och vi satt i vardagsrummet och pratade länge, länge. Mest om allt som hänt och om alla känslor. Om rädsla, ångest, ensamhet. Om att känna sig utslängd i yttre rymden. Om känslor som man inte ens trodde att man hade inombords. All ilska och frustration. Detta att inte känna igen sig själv. Och hur det kan förändras och bli nästan som vanligt igen.

Pv agerade färdtjänst när Sonja skulle hem igen - men först en sväng förbi affären så hon kunde handla -. Själv dukade jag av och diskade. På väg in i köket med kaffekoppar och fat, tänkte jag .., eller det slog mig, att jag rörde mig på ett annat sätt. Det kändes som om jag fått kraft i benen; som om jag gick mer bestämt. Vilken känsla! 

Som om nu inte detta vore tillräckligt, blev det bestämt att vi åker ner till Malmö för att vara med på 2-årskalas till helgen och den som läser här förstår ju vad det betyder. Glädje och ännu mera glädje.  

Ny arbetsvecka för pv väntar .., i morgon tar han bilen och jag ska testa att cykla i morgon - om det inte är ösregn som idag - och eftersom det är jag som ska gå ut med Harry, blir det fler promenader, om än inte så långa.

Så är det. 

Det känns bra ändå. 


Plötsligt händer det ....


Efter otaliga chattkonversationer med olika människor på DN:s kundtjänst och minst lika många samtal till Västsvensk Tidningsdistribution och olika förklaringar var gång .., händer det: den här söndagen får vi verkligen tidningen! 

(Jag skriver tidningen, ty det är DN vi har kontinuerligt, SVD är en sån här billig pröva-på-prenumeration som man ofta kan utnyttja numera. Jag tycker att SVD är en himla bra tidning, dessutom).

Uppdatering: nej, det fungerade inte fullt ut ändå! Tidningarna låg i fel postlåda, så att jag hittade dem i vår, beror på att pv upptäckt det hela.

En hel svärm med söndagsfönster ....


... som kom i mejlen igår. 

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Här är rätt många fönster till dig. Detta är det Soltornet i Norrtälje Hamn som växer fram som en helt ny stadsdel efter att ha legat förfallet i många år.

Det är en blandning av låghus med restauranger och butiker i bottenplanet och två riktiga höghus - omdiskuterade som sjutton - men uppenbarligen byggda istället för de urfula silos som låg här förut. Utsikten däruppifrån lär vara svindlande, rätt ut mot Norrtäljeviken och skärgården. Lägenheterna är slutsålda långt före de är färdigbyggda!


Men titta på den häftiga fasaden! Har aldrig sett att man byggt i den här sortens ”flätor”. I koppar dessutom. 

Nedanför ligger gamla Waxholmsbåten Norrtelje trygg förtöjd, idag som grekisk restaurang! Längs hela kajen löper ett brett trädäck för promenader och vilostunder mitt emot den legendariska gamla Societetsparken. Det är i sanning en blandning av gammalt och nytt här och det är både intressant och väldigt charmigt. 
Staden saknar dessutom stadsarkitekt så det blir lätt lite huller om buller."

// Tack Monet! säger jag, som inte heller har sett sån fasad tidigare. Tydligen ska ett "Havstorn" också byggas. Här kan man läsa om det.

lördag 27 mars 2021

Kväller ....

Hela dagen har det regnat, i alla fall mer eller mindre. Pv tillbringade förmiddagen i Skallkrokens hamn, där bommarna lades i och vilket tungt och bökigt jobb det är, även om gänget män numera är detsamma år från år, så alla vet precis vad som ska göras. 

Medelåldern kanske ligger på sextio och dom flesta är kunder i affären, ja, en av dem är pappa till Johanna som sommarjobbat hos oss i många år, men nu är journalist. Pappan arbetar med smittspårning i Halland och kunde vittna om hur smittspridningen nu kommit ner i långt yngre åldrar - många studenter - och om detta pratade vi en bra stund och en annan av männen hade - precis som pv och jag själv - haft covid och fick ta det lite lugnt. 

Ja, jag körde dit när det var en timme kvar kanske att arbeta för dem .., tog lite filmer .., och satt sedan i bilen och väntade. Harry i baksätet, spanandes efter husse. 

Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt. Pv var trött förstås .., jag somnade på soffan ., han tittade på näst sista avsnittet av "Tunna blå linjen" och i morgon är det söndag och då - halleluja - kommer Sonja hit på besök! Vi ska grädda våfflor. Sonja har fått båda sprutorna vaccin och själva är vi - enligt läkare - smittfria, så det ska bli såå trivsamt. 

Och som på bilden såg det ut när jag vid sextiden ikväll gick ut och fyllde på fågelfröbehållarna. I rabatten upptäckte jag gullvivor och liljor på väg upp. 

Såå mycket glädje!

En till .... som jag beundrar.


Elaf Ali, den unga kvinnan - född i Bagdad men uppvuxen i Skåne -. 
Elaf som synts en hel del i tv den senaste tiden och som har skrivit boken "Vem har sagt något om kärlek?" som handlar om detta att frigöra sig från en hederskultur. 

Vilken stark tjej! 
Så  k l o k. 

Här är en länk till SVT och en del av en intervju med henne.

Det finns människor ....

... som jag beundrar nåt så vansinnigt. 

Människorna i Myanmar, till exempel. 

Vilket mod!

Vilket mod!

/Och så önskar jag att någon kunde ordna fram en teleprompter med större text till president Joe Biden. Detta eviga kisande för att kunna läsa .., å, det måste vara hemskt!

Dagens fönster ....


För fem år sedan det här datumet, hälsade vi på Fallnaveka i Småland, hos pv:s storebror Tommy. (Fantasin visste tydligen inga gränser vid namngivandet ... Tommy och Thomas Och mina barns pappa heter Tommy och lillebror Conny!)

Just då var herr Göransson i färd med att bygga en veranda och det är väl taket han kikar på. 

Denne Tommy är så snäll och har lovat att göra pv sällskap till varvet på Tjörn, för att hjälpa till när allt ska på plats på båtens nya, fina däck. Jag har tackat nej och blir hemma tillsammans med Harry och samlar kraft. 


fredag 26 mars 2021

Vanans makt ....

Den som läser här vet nog att jag är en flitig tittare av SVT:s Morgonstudion. Många tycker att det är ett oskick att ägna någon timme åt tv på morgonen, men då tänker man rätt enkelspårigt. 

Under alla mina år här i Halland, har jag arbetat eftermiddag/kväll. Börjat två eller tre, kommit hem halv nio eller halv tio på kvällen. Då har kvällsnyheterma sedan länge tackat för sig och jag tycker att det känns bra, detta att få en uppdatering så där på morgonen. 

På fredagarna är det "nyhetspanel" hos såväl SVT som konkurrentkanalen tv4. SVT har valt en yngre panel och det är ganska mycket flams, tycker jag, alltså. Då händer det ofta att jag flyttar över till 4:an, just för panelens skull. Sen skuttar jag tillbaka (reklam och matlagning kan jag stå över på morgonen) till modershuset.

Jag tror dessutom att SVT tänker fel. Ungdomar tittar inte frekvent på den kanalen .., ungdomar håller sig till 4:an. (rätta mig gärna om jag har fel!), om dom öht tittar på morgonnyheter. Så detta att försöka poppa till det lite, det faller platt. Det är vad jag tror.

Hos tv 4 var det nu på morgonen dessa tre i panelen: Björn Wiman från DN, Eva Hamilton (f.d. SVT-chef som fick sluta då hon passerat åldersstrecket) och så mannen med elegant fluga, vars namn jag glömt. Dick, kanske?

 Det kändes seriöst. 

Här en länk till paneldebatten.

torsdag 25 mars 2021

Sammanfattning ...


Sydafrikanska viruset. 
Uppgivenhet. 
Morgonstudio. 
Ekorrar och bofinkar. 

Blåser bubblor i sugrör och i pipen.
När medicinen ska tas, råkar jag ta även pv:s blodtrycksmedicin. 
Aj, aj. 

Plockar bort allt enris och slänger i en hög.
Klipper ner vissnade blommor från i höstas. 

Sen är det godnatt eller slut på orken.

Pv kommer hem och gör rårakor, jag fixar rödkålssallad.
Fotboll på tv.
Sigge ligger nära-nära med huvudet på min hand.
Alltid på min hand. 
Älskade Sigge.

Planer läggs upp. 
Inte mina, men pv:s. 
Kanske blir det varvet i Bohuslän efter påsk.
Frågar pv var han ligger - procentmässigt - rent fysiskt?
Nittio, nittiofem, svarar han. 
Vi enas om att för min egen del kanske det rör sig om fyrtio.

Födelsedag ...


Idag skulle den här herrn - min pappa - ha fyllt etthundraelva år, ja, om nu inte om hade varit. Denne sportige idrottsman som alltid höll sig så "fit", som tränade friskt - åkte längdskidor eller sprang i spåret -och gympade i hallen var kväll innan han gick i säng .., inte rökte och var oerhört måttlig med alkohol, han dog vid sextiosex års ålder av en hjärtinfarkt och så var det med det. 

Jag har i alla fall tänt ett ljus till hans minne, denne så innerligt älskade pappa Ivar. 


Och för övrigt?
Sover dåligt, men när man inte ska upp en viss tid spelar det ju ingen roll. 
Var uppe tidigt .., förberedde frukost till såväl pv som mig (han tog Harry på Johanssonrundan) och sen har jag varit ute och klippt ner lite fjolårsblommor .., jag har räfsat lite-lite .., suttit och vilat en stund .., tittat på alla små bofinkar vilka dykt upp helt plötsligt .., jag har hört och sett staren (satt på översta tegelpannan på taket) och jag räfsade lite-lite till (det rör sig bara om minuter), men sen fick det vara nog. 


Nu har jag suttit inne och blåst bubblor med ett sugrör i ett glas - om och om och om igen - och pv lär komma hem tidigare idag och vi planerar rårakor med stekt bacon till middag. 

Efter några timmars solsken, är det nu gråmulet och inte alltför varmt ute. 
Nåväl. 
Gott ändå.

(Just nu spelas på Spotify "Can´t help falling in love with you". Den spelade jag nästan nonstop på den jättelika skivspelaren på Dungers konditori i Malå, det var väl i slutet av sextitalet. Såååå romantisk!)

Dagens fönster ....


.... finns här, bara några meter ifrån mig. 


onsdag 24 mars 2021

H u r .....

.... kunde SVT direktsända Göran Lambertz presskonferens?

Detta övergår mitt förstånd. 

Jag blir kräksjuk när jag ser denne man - flinande stå och raljera - och hålla hov.


I ett annat liv - som kassörska  på Ica Supermarket i Ystad - har jag ett gift par i kassan. 
Kvinnan packar i varorna och mannen betalar. 
Jag känner dem inte.

När kvinnan tagit kassen och gått några meter, ger han mig en liten lapp - jag tror först att det är kvittot - men det är det inte och han som smyger in lappen i min hand
Så väntar han en liten stund medan jag läser det han skrivit. Sen låtsas jag slänga den i papperskorgen.

Det var den här lappen, den som syns på bilden. 
Mannen var väl i Lambertz ålder och jag var väl minst femton år yngre. 

Ibland undrar man ju. (Men han kanske bara ville bli min brevvän ....).

Dagens fönster och lite till ....


... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Kan berätta att på förmiddagarna, fram till kanske ett eller två, känner jag mig såååå stark! 
Det är helt osannolikt vilken förändring det har blivit. 

Sen tappar jag styrfarten (som inte varit nån våldsam fart) och vilar och blåser bubblor mest hela eftermiddagen, men ändå. 

Tänk, att man kan känna sig nästan-frisk mellan varven, men ååå, vilken glädje! 

Och nej, jag har inte följt alla råd. Jag har suttit ute och bara njutit .., jag har försiktigt räfsat ihop lite solrosfrön .., och jag känner tydligt hur det går framåt. Orkar inte med några längre promenader, men det kommer väl och om värmen kommer i helgen, tänker jag göra det allra mest förbjudna: då tänker jag nedsänka min lekamen i Kattegatts salta vatten.

Mejl från Australien ....

Fint väder även här 25C och soligt, men nu börjar det nog sjunga på sista versen. Stora delar av Australien - främst Queensland och New South Wales - ligger under vatten efter enorma regnväder med stora översvämningar som följd och massor med människor har fått evakueras.  Stackars människor - det var samma områden som förra året stod i brand.

I morse åkte jag till Seaford Heights för att betala den sista räkningen i samband med ögonoperationen - den här gången gällde det ögondroppar. Jag köpte ett par läsglasögon, såna där som är mest förstoringsglas, för nu behöver jag inget annat. På hemvägen stannade jag till vid Delin i Christies och köpte en sillburk och ett paket hårt bröd, som Inga ville att jag skall ta med mig till deras lantställe i påsk.

När jag kom hem krattade jag upp litet löv och fyllde på vatten i fågelbadet innan jag ringde gräsklipparen Rob och bad honom komma hit "före CHRISTMAS" !!! 
Naturligtvis pratade jag med hans telefonsvarare och så fort jag sa "före Christmas" så hörde jag ju hur fel det var, men då var min tid ute. Hoppas Rob fattade att jag menade före Easter!    


Och ännu ett mejl. 

Det är väl bra att energin räcker så länge som till klockan ett. Det är ganska dåligt med
min och jag har börjat skjuta upp till morgondagen det jag kunnat göra i dag, något jag aldrig gjort tidigare.  

När jag hade packat undan allt kom Rob, så det blev ändå före JUL - haha - och han håller nu på och snyggar till utomhus. Jag är så glad att jag har honom även om han börjar bli lite dyr,  men han skall ju leva han också,.

Det fina vädret har försvunnit och nu här det helmulet, ganska svalt 20C och det har duggat litet. 

tisdag 23 mars 2021

Och har man inget annat för sig ...

... så kan man lyssna till SR P1:s miniserie "Ung gangster", som tar upp detta med unga män (tycks mest vara män/pojkar) som livnär sig på att agera kurirer eller själva sälja narkotika. 

Här en länk till programmet.

Upp i ottan ....


Klockan fem ringer pv:s mobillarm och han tar Harry på rejäl promenad och vid kvart i sju skjutsar jag magistern till Stora Skipås där han ska ta bussen till Halmstad och så hejdå och ha det så bra! 

En timme senare hoppar Harry in i baksätet och jag tar sikte på Slöinge och besöket på vårdcentralen. Halvvägs framme passerar man en sjö eller vad man ska kalla det ..., kanske är det uppdämt på nåt vis, men varje år brukar där vimla av sjöfåglar och just den här morgonen ser jag två tranor och en tofsvipa (lite till vänster i bild) och hjälp, vilken lycka! 

Rent hopplöst är det att hitta någonstans att parkera, så man får hålla koll på den där slingriga vägen så man inte får nån bil i baken om man nu vill ta en bild. 
Det gick bra. 

Och besöket på vårdcentralen gick också bra. 
Sjuksköterskan är kund i affären ("jag saknar dig Bettan!" säger hon och detta får mig nästan att börja gråta) och allt går så bra och det där elvabesöket hos läkaren, det klaras av så där i en mellanakt och det är ju helt perfekt, då behöver jag inte köra hem och dit igen.

Den rara T i receptionen sa - när jag kom - "tänker du stanna här tills mötet med doktorn?" och jag sa att hur trivsamt jag än tycker att där är, så tre timmar i väntrummet, nej, det finns gränser ,-)

Och så hemåt! 
Har surrat med två av tre barn, börjat sortera ut vissnade blomster (i mer än en vecka har dom stått så fint!), gjort diskhon fin med citron och lite annat .., och ska nu ta Harry på promenad, ge fåglarna lite frön och fortsätta att känna mig sååå mycket starkare. 

Och så lyssnar jag till Zara Larsson som sjöng så vackert hos Carina Bergfeldt. Tänk, vad musik betyder. Jag satt på sängkanten (i sjukhussalen) och såg reprisen av Carina Bergfeldts show och så skulle då Zara L. sjunga utan stor orkester eller annat och när hon börjar, då är det som om allt brister inombords och jag gråter  h e j d l ö s t. 
Det var som om den sången hade nyckeln till ens hjärta och till all oro och ångest. 


Foto: Kjell-Erik Kristiansen, Sweski/com.

Likadant var det när tvåan i årets Vasalopp - Anton Karlsson - gick i mål och intervjuades. 

"Tvåan Anton Karlsson var känslosam och hade glädjetårar, på dagen 16 månader efter en ryggoperation.
– Att äntligen få ut precis allting, perfekta skidor och en perfekt kropp på den här dagen betyder mycket. Gjerdalen var ett nummer för stark idag, så jag är så nöjd, jag kämpade precis allt jag hade och kunde inte ha åkt en hundradel fortare. Det är bara att gratulera."

Då ringde jag till Anna .., jag snörvlade i telefonen och sa "den här Anton Karlsson ...", och hon förstod på en gång! 

Tänk, att man kan bli så ...., ja, lättrörd är jag i vanliga fall också, men ändå, nu finns det liksom inga gränser

Dagens fönster ....


I Porto tänker sig annannan att köpa fisk, men endast en kund i taget får vara i butiken, så här står hon och väntar på sin tur. 

Tack! som kom ihåg fönstret, säger jag. 

måndag 22 mars 2021

Inte den här gången ....


I vanliga fall gjorde jag postcertifieringen samma dag som jag fick det här meddelandet. 
Älskade att ha det bortgjort! 

Nu dök den upp i min inkorg. 

Så hej på dig du postcertifiering .., men tack och nej tack!
När dörrar öppnas ....


Bilden från 2018, tagen nere hos Ecke och Britt. 
Så vacker färg på hennes tröja!

Det händer mycket nu. 
Först ett mejl från min syster i Australien och hela brevet andas lättnad och glädje, ja, på torsdag ska hon - äntligen - få sin första spruta och det är väl som om frihetens grind nu börjar ställas på vid gavel. Nu är det nära. 

Och igår knackade det på dörren här hos oss och där var Britt med munskydd och hon kom med en så vacker orkidée, en kvist att sätta i vas, allt för att önska oss god bättring och hon var så glad, så glad .., nu hade såväl hon som Ecke fått sin första spruta! 
Det skiljer trettio år mellan oss, men det känns inte. 
Märks inte. 
Ibland spelar ålder  verkligen ingen roll. 

Och det är som en stor våg av glädje som sköljer över människor, vilka äntligen - efter all isolering och oro - ser ett slut på eländet, eller i alla fall, det kan väl inte bli sämre?

Och här i gula huset?
Jo, pv körde till jobbet i morse och jag tycker nog att han såg aningen splittrad ut, men efter fyra veckor hemma (helt ofattbart), så är det kanske inte så konstigt. 
Själv har jag dammsugit, diskat (vi handdiskar och jag älskar det!) tänt ljus, blåst i pipen och ska nu ägna mig åt dagstidningen. 
Någon DN fick vi inte igår söndag. 
Man tappar onekligen sugen. 
I alla fall tidningssugen. 

Dagens fönster ....

Utsikten från lagår'n ut över en av våra åkrar.Det doftar torrt, solvarmt gräs. Vår!

//Tack Ulrika! 

söndag 21 mars 2021

Framåt ....

Sitter ute hur länge som helst. 

Nån slags meditation. 

Yllekappan på och ullsjalen virad om huvudet. 

Lovikkavantarna som Eva stickat. 

Efter ett bra tag går jag runt huset .., i alla fall halva. 

Upptäcker att pv lämnat vattenslangen kvar på gräsmattan, ner mot slänten till. 

Det är det vanliga. 

Han lämnar - jag plockar -. 

Så nu fångar jag in den .., drar försiktigt .., virar ihop den på träpinnen, den på väggen.

Sen är orken slut. 

Men bra så, Elisabet!

Söndag ...


Blå himmel och fint väder rent allmänt, men isande vindar. 

Sätter mig ute på altanen - enda stället där jag hittar någorlunda lä - och gör absolut ingenting. Lite  längre bort längs Ejdervägen hör jag någon kämpa med en motorsåg. Funderar över om det är ett stort träd som ska fällas? Nej, så är det inte. Det är ett altanräcke i trä som nu ska tas bort  och det är dom nya - unga - ägarna till huset som såldes för ett år sedan, det som en gång tillhörde Arne och Ingegerd, men så dog Arne i cancer och ja, då blev det som det blev. 

I det gråblå huset på bilden, bor rara grannen Birgitta som för övrigt har födelsedag just idag. Alltid så vänlig är hon! 

Nu har det blivit spontan lunch (sannerligen inget märkvärdigt) och nu tänker jag gå ut och leta lä igen. Pv målar en gammal byrå ..., slalom på tv och nu kom grannen Britt med en helt fantastisk blomstjälk .., men jag undrar just vad det är för blomma? Sååå snällt. Såväl Ecke som Britt har nu - äntligen - fått den första vaccinationen och oj, så jag gläds med dem!

Söndagsfönstret ...


"Det här fönstret ser ut som det just slagit upp sina luckor mot morgonsolen. Godmorgon på dig" skriver avsändaren som är annannan i Portugal. 

Jag svarar: "tack snälla, där inne bor nog en snäll människa , tror jag". 

Nu tycker väl någon som läser här att det var väl naivt i överkant att tro nåt sånt, bara genom att titta på fönsterluckorna som står på vid gavel. Men annannan skriver: "Tror jag också. Det är en sådan gata!

Tack! säger jag.

lördag 20 mars 2021

Somliga kommer ihåg ...

Det har varit två urjobbiga dagar då jag knappt kunnat prata, då har jag börjat hosta nåt hemskt. Om det pratar vi, friherrinnan och jag själv. 

"Men kommer du inte ihåg hur du en gång reagerade på ny blodtrycksmedicin ...?" säger hon som tydligen har en inre patientjoiurnal, inte bara för egen del. 

Nej, det kom jag inte ihåg. Inte förrän hon sa det. 

På tisdag har jag tio minuters konsultation med läkaren Per. 

Då vill det till att jag har skrivit upp sånt som jag inte får glömma bort att ta upp. Och så får man prata snabbt. 

Bytte febertermometer till en som man stoppar i örat. Oj, då hade jag ingen feber alls. 

Vilken oerhörd glädje!

Dagens fönster ....

... från Babsan - inte längre stationerad i Uppsala - utan numera på Raggarön, kommer dagens fönster. 

Och raka besked är det på anslaget på väggen också. 

Tack Barbro!

 

fredag 19 mars 2021

Mejl från down under ....

//Min tio år äldre syster har opererats för starr och berättar om det hela i gårdagens mejl. 

I alla fall så gick min operation bra enligt kirurgen och efter det jag legat och halvvilat i ca 2 timmar så kom Annkristin och hämtade mig.  Då var jag lite wobbly så det var bra att jag kunde hålla i henne.  Eftersom man skulle fasta före operationen så var jag jättehungrig så när vi kom hem drack vi kaffe och åt mackor.  Sedan satt vi i  soffan och pratade resten av eftermiddagen.  Jag hade ju bandage över
ögat så allt var litet ur fokus och verkade påverka balansen en del, så jag fick ta det lugnt när jag var uppe och gick.  

Till middag hade jag förberett  din räkgryta, dvs allt utom räkorna, som jag nu la i och så åt vi den med pasta till och fortsatte och pratade.  AK är så trevlig och lättpratad, men till slut  var jag så vansinnigt trött så vi gjorde natt.

I går efter frukost åkte AC hem till sitt för då skulle dottern operera bort visdomständer och AC skulle passa barnen.  På eftermiddagen skulle jag  till ögonkliniken för efterkontroll och ringde efter en taxi.  När det var 15 min. kvar till mitt appointment så hade den fortfarande inte kommit och
jag började bli frustrerad.  Då hade grannen Matt kommit hem och råkade se mig sittande på trappan vid huvudentren och kom över och undrade varför jag satt där.  När jag förklarade situationen för honom sa han till sin apprentice att skjutsa mig till kliniken och jag kom dit med en minut till godo och kom in på en gång.   

De var nöjda med hur det såg ut och jag fick en tid  13 april för operation av nästa öga.
I går var det soligt och 29C och det är ungefär samma i dag och jag har varit ute
och vattnat.  

Annars är jag tillsagd att ta det lugnt, inte lyfta något och ingen gardening och ingen excercise på 2 veckor, så jag kommer att vara superslapp.
Ha det så gott i vårvädret.

Och så gårdagens ....

Det är nog bäst att du tar det lugnt så att du inte drabbas av något återfall.
Mitt öga känns bättre och bättre och i dag har jag kört bil för första gången efter operationen och det var inga problem, men jag åkte bara upp till affären. Gick på banken, posten, apoteket och sedan handlade jag några färskvaror.  Efter uppackning satt jag ute ett tag och lyssnade på radion, som för en gångs skull inte tog upp ämnet Meghan-Harry.  
Australien tillhör ju Commonwealth med drottningen som överhuvud, så allt som rör engelska kungahuset ältas alltid i evighet.  
Solen skiner och det är 30C.

Vad gäller ev. Sverigebesök i sommar så är det väldigt ovisst för, för  närvarande har vi inga internationella flyg härifrån.  Allt stängdes ju ned för att skydda oss från Covid och vi har ju faktiskt varit nästan Covid-fria i stort sett hela tiden bortsett från det som hände i Melbourne och då rörde det sig ju om hemvändande aussies, som inte riktigt följde karantänreglerna.  F.n. är det bara aussies som varit strandsatta utomlands som får flyga in i specialchartrade plan och hämtas på flygplatsen och omedelbart tas till ett karantänhotell där de måste vara under uppsikt i 2 veckor och får inte lämna det innan de har haft 2 negativa tester.

Men  det skall väl bli bättre för nu har vaccineringen påbörjats trots att Italien stoppade en sändning hit då de tyckte att andra behövde det mera. Nu har alla frontline workers dvs ambulanspersonal, läkare, sköterskor etc. etc. fått sin första spruta  och nästa vecka skall man börja med de som är över 70 med kroniska besvär är det meningen och där passar jag ju in.   

Ha det så gott.

Hemma i en veckas tid ...


Det är knepigt det här, ja, att det är så svårt att liksom få kläm på tiden som var innan jag hamnade på sjukhus och än knepigare är det att få ihop tiden efteråt -. 

"Ja, men du kom hem i torsdags för en vecka sedan ...", säger pv. 

Däckade helt igårkväll. 

Somnade på soffan .., gick i säng tidigt .., kände att jag hade feber .., tog Alvedon. Hela natten har jag snurrat av och an i sängen .., nattskjortan - den ljusblårandiga som är så fin - var våt av svett. Håret bångstyrigt. 

Men det blir bättre. 

Så ringer dom - återigen - från Folktandvården och jag blir nästan galen. 

Nej, det finns inte på kartan att jag lägger mig raklång och försöker hålla igen hostattacker. Kvinnan, som väl bara gör sitt jobb, säger att hon flyttar fram besöket en månad. 


Lite över sju på morgonen ringer äldsta dottern, nu på väg hem efter en ny omgång nattpass. Först fyra nätter på raken, så en hel ledig dag och så på det hela igen. 
Hon låter skör. 
Den som planerar schemaläggningen vill att hon ska arbeta i Huddinge, men där har hon varit i fem veckor innan jul och vill inte alls. 

Och påskledigheten kan hon se i stjärnorna efter.
Kanske kan dom vara på landet, hos svärföräldrarna? 

För övrigt?
Väntar fortfarande på svar angående utslaget under bröstet (det är inte bältros i alla fall) och halv två är det blodtryckskoll på vårdcentralen, mitt i skidskyttet. 

Nu väntar påfyllning med fågelfrö (jag har ångrat mig, såklart att dom ska få lite mat och ännu har ingen råtta uppenbarat sig i huset sedan pv tätade så noga)  och så hoppas jag hitta riktigt fina vårblommor som ska planteras i blomlådan, den som pv byggde och som sitter till vänster om ytterdörren. Nog måtte väl detta var ett tecken på tillfrisknande .., att man ser framåt. 

Jo, det tror jag.

Dagens fönster ....


"Ett fönster till dig ...", skriver avsändaren som är Ulrika. 

Och alla som har katt, vet att nånting mer ljuvligt än en tom kartong, knappt finns för en kisse. 

Tack Ulrika!

torsdag 18 mars 2021

Torsdag ..


Soligt och fint ute, men kyligt i vinden. 
Går på promenad med pv längs Ejdervägen; kanske tvåhundra meter - inte mera - tror att jag ska dåna och ramla omkull innan vi är hemma. Nåja. Jag  m å s t e  ju ..., kan omöjligen tillbringa tid i eller på soffan, därom fick jag stränga order av läkaren. 

Räfsar ihop humlekvistar och annat som pv klippt ner och lämnat. Räfsar i slow motion. 
Sakta, sakta  Rör på armarna .., det är bra.
Lyssnar till en bofink som inte riktigt hitttat rätta snitsen på melodin, men inte långt ifrån heller 

Och pv har åkt in till stan för att ordna med det som ska ordnas .. ,en ny fågelholk, bland annat och så allt annat. Längtar efter lunch. 

onsdag 17 mars 2021

Nån slags resumé.....

Frånsett besöket i Slöinge som jag redan berättat om, har inte mycket blivit gjort. 

Pv ägnade åttiofem minuter åt den gamla svartvita filmen "Sheriffen" med Gary Cooper och Grace Kelly (bland andra) och jag somnade på soffan .., såå trött och slut på. 

Med posten kom en inbjudan från Jehovas Vittnen i Falkenberg. Tack, men nej tack. 


Nu är det snart kväll. Klockan närmar sig halv sju. Friherrinnan berättade att hon doppat sig vid piren i Steninge idag.  Dithän har jag ännu inte kommit. Kanske i helgen, men bara kanske.