lördag 11 juni 2022

    Det otroliga ....

Den artonde april fanns den här bilden på min blogg. Då hade min syster redan legat på sjukhus ett tag efter den svåra bilolyckan, men sju veckor senare fick hon - efter mycken rehabilitering och hårt arbete - komma hem igen. Jag var inte den enda som undrade hur detta skulle gå?

Ensam i sitt hus .., och efter eländet med nästan alla ben i kroppen brutna. 

Om två år fyller hon åttio. 

Nå, hur gick det? 

Det gick bra. 

Igår - efter ett besök hos sin läkare och en registreringsmyndighet (för körkort) - fick hon veta att hon räknas som fullt återställd och körkortet, som tillfälligt dragits in - fick hon åter. Senare på kvällen tog hon sin nya, lilla bil och körde ner till beachen, liksom för att testa. Det gick också bra. 

"Visserligen är det automatlåda på den och det är jag inte van, men det var inte så svårt ..", skrev hon. 

Vilken kvinna!

(Det enda är att hon nu måste äta upp sig. Vikt vid hemkomsten: 47 kilo).

    Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven alltid redo. Idag hittade den ett underbart blommigt fönster vid Niklasdams handelsträdgård. Där bakom finns ett café.

Sen en dörr till ett av växthusen. Där sker nog lite ”hemligheter” för det var visst enbart för personal. Kanske ett växt-BB ;-)

Hälsningar Turtlan på liten tur i östra Värmland."

//Elisabet skriver: det blommiga fönstret det kommer i ett annat inlägg .., jag förmodar att det här är det där lite hemliga. Och här en länk till trädgården. Tack Turtlan!

fredag 10 juni 2022

   Fredag ....


Bilden: blåregn som ramlat ner .., ungefär som jakarandablommorna från dagens fönster.

Fint väder nästan hela dagen och ännu finare blir det framåt aftonen. 
Lokalradion varnar för långa köer på E6:an - norr om Kvibille och mot Falkenberg - en lastbil har fattat eld och det kan ta många timmar innan vägen är framkomlig. Man undrar hur det hela har gått till?
Fattar en lastbil bara eld så där utan vidare?


Någon vecka gammal bild av luktärtorna. Nu har dom (försöker att skriva "de växt" i stället för dom .., det känns så totalt helt galet!) växt bra. Dags att binda flera snören .., så där för att lotsa stänglarna uppåt. Uppåt! Uppåt!

Sen tar det eld även i det gula huset; ja, i alla fall i min hårtork av märket Remington. I säkert tio år har den hängt med och jag kan sannerligen inte klaga ., den har  tjänat mig i vått och torrt. Om mitt hår ska självtorka, tar det evigheter, men oj, så mjukt det blev utan varmt blås!

Pv är snäll och svänger förbi Elgiganten .., skickar därefter bilder och prisförslag på olika märken.
Jag väljer den billigare. Den får duga och fixar nog att få håret torrt. 


Aftonljus ner mot vägen. Här klipps bara en liten stig, resten får naturen sköta om.

Har känt mig hängig mest hela dagen. 
Och nu har även pv ont i sin axel och vänstra arm och svårt att sova. Han är den tredje i bekantskapskretsen och detta inom loppet av några dagar. 

Och för övrigt? 
DN:s Nutidstest gick bra. Resultatet blev 9 av 10, likadant för pv, men vi hade fel på olika frågor. 
Ordtestet som hemifrån-Ingela lägger ut på Facebook består av tolv frågor. Där hade jag 11 rätt; ja, lyckas nästan aldrig få full pott. Pv hade 9 rätt. (Är alltid lika lycklig när jag slår honom ,-).

Spännande för min syster i Australien. 
Idag får hon veta hur det blir med körkortet. Hoppas innerligt att det inte blir några problem.

    Dagens fönster ...

"Fönster med jakarandablom! Det föll en blomma på mig också medan jag fotograferade."

Vem skrev så?

Jo, madamen i Porto! Tack annannan!

(Det är för övrigt första gången jag ser ett jakarandaträd, vad jag vet i alla fall). 

torsdag 9 juni 2022

 Det tog 1 minut ....

Hon är åttionio år och inte den som besvärar sjukvården i onödan. Före detta sjuksköterska. 

Nu har hon en längre tid haft förfärligt ont i ena axeln och smärtan strålar ut i armen. 

Hon säger att det är på gränsen till olidligt.

Nätterna är svåra.

Men så fick hon tid och var välkommen att besöka sin doktor, ja, men så perfekt. 

Inropad från väntrummet klockan två. 

En minut senare var mötet avklarat. 

Sextio sekunder.

Ställa diagnos inom en halv minut, lite prat i trettio sekunder och tack och hej. 

Kan bemötandet möjligen bero på att hon är försynt kvinna och ganska till åren kommen?

Det är vad jag tror. 

Tre år ....

... var han, lillkillen som försvann hemifrån och nu hittats död. 

Kan det - för anhöriga - finnas en större fasa? 

Och som farmor och mormor och en gång mamma till småttingar, ja, då vet man ju hur fort det kan gå att en liten krabat ger sig av. 

Ett ögonblick av nånting annat. 

Att man svarar i mobilen .., går på toaletten .., och sen: är livet för alltid förändrat. 

   På jakt ...


Så här har det sett ut i mina blomlådor under flera års tid, ja, på somrarna alltså. 
Ungefär så. Det är inte det mest ultimata valet av blommor, ty petuniorna ska hållas efter och vissna blommor ska plockas bort, men i det stora hela har jag varit såå nöjd med dem. 

Tanken var att det skulle bli något liknande även den här sommaren, men det kunde jag glömma!
Helt omöjligt har det varit att hitta rätta färgerna och på Plantagen säljs ju mest enorma krukväxter eller mer populära sommarblommor än petunior och med mig hem hade jag - förutom vackra servetter - två plantor med kattmynta, det var allt. (Otroligt sympatisk kassörska var där!!)


På väg hem svängde jag förbi Antjes Blomsterverkstad i Skipås. Där är så .... fint. 
Ombonat. Rörigt är det också, men på ett härligt sätt. Överallt finns blommor av alla de slag och där är krukor och inte vet man riktigt om allt är till salu, men det är ju bara att fråga. 

Det var vansinnigt varmt inne i butiken som nästan är som ett växthus och Antje berättade att hon inte hunnit med som hon hoppats; ja, hon hade varit hemma i Tyskland på besök; firat sin högtidsdag och även en konfirmation. Det var i Berlin. 

I Ullarp köpte jag även tre dahlior och det (inköpet av dessa) är första gången någonsin!
Nej, jag är ingen dahliamänniska - men man kan ju bli -  och hoppas att dom blir vita .., inte illröda. 

Nu hemmavid i soffan. P1 från radion ., det handlar om årets Sommarpratare. 
Hittar i skrivande stund ingen direkt lista, men den kommer väl. Hoppas att antalet s.k. kändisar begränsas.., dom har dessutom en benägenhet att återkomma år efter år. 






































Hos Antje. 
Kommer ihåg när jag bodde i Ystad och fick höra historien om ägaren till Ystad Plantskola (den låg uppe vid rondellen innan man kom till centrum) och hur han på sin ytterdörr hade en handskriven lapp där det stod "VARNING FÖR AGAPANTHUSEN!" 

För många icke trädgårdskunniga gäster, kunde denna agapanthus tas för nästan vad som helst - själv tycker jag att det låter som en stor ödla - men det var alltså Afrikas blå lilja.
Finurligt!

   Torsdagsfönstret ...

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Hej!

Här kommer några fönster från Wikfors bruk, Långserud i Värmland som vi besökte igår söndag.

Det är så härligt att man sparar gamla fönster.

Det här som kom med i den här håven fanns på en byggnad som inte var renoverad. Men på några av de delarna av bruket man har renoverat och nu åter använder så hade man sparat de äldre fönstren. Så mycket finare än där det var utbytt.

Men visst. Det är ett jobb att renovera fönster….

Hälsninga
r, Turtlan."

//Tack Annica! säger jag. 

onsdag 8 juni 2022

        En bra dag ....


Inte särskilt fint väder, men bra ändå .
Pv kom hem och gav sig ut på den kortaste löptur jag någonsin hört honom ta sig an, men det är en början och vettigt att inte ge sig iväg på milen och därefter få problem med hälsenan eller nånting annat. Nu känns han sååå mycket lugnare. 
Inte samma stress. 

Snabbt besök hos Eva och den halvlånge ikväll. 
Vi sitter ute på deras altan .., Eva pratar länge i telefon med sin systerson för vilken Eva nog blev som en extramamma, då, när hans egen mor gick bort. Jag tänker att hon är så otroligt omtänksam. 


Därefter en sväng till Skallkroken där pv oljar in det allra sista av däcket på båten. En landgång har han gjort för att förenkla min och Harrys ombordstigning. Det blir nog bra, när vi väl vant oss. Sen hemåt. Vattnar i växthuset .,. tar död på två sniglar vilka hittat salladsbladen .., konstaterar att potatisen i stora, svarta hinkar växer bra och sen går den expanderbara vattenslangen sönder och då vill man ju gråta, men gör det inte. 

Nu ett häftigt program på kanal 8 .., om en husbåt som ska ta sig ut på ett äventyr som heter duga. Inget för nervsvaga. Inget för mig.

Ska strax skriva till min syster i Australien som har klättrat upp en trappstege och tagit ner två pokaler som hon putsat. Jo, jo. Nu ska hon väl drutta ner därifrån. Efter brevskrivandet blir det till fortsätta läsandet av Ulf Lundells dagboksanteckningar. Läser på mobilen. Det går det med.

   Så blev det ....


 Ja, så fick den då komma hem, träsnittet av Gert Aspelin, med titeln "Uppstigning". Om ni bara visste hur jag velade när det gällde ram .., herr rammakaren testade olika varianter och när jag kom hem, mejlade jag honom och sa att var det verkligen rätt med den här mörka ramen? Men så ångrade jag mig; det var han som hade valt och jag tänkte att han var ju ändå expert. 
"Gör det du tror på!" skrev jag. 

Det kändes konstigt, men kanske beror det på att vi inte har några svarta ramar i huset. Var skulle den placeras? Nåväl, nu får den stå på byrån och invänta detta att vi hittat en bra plats. 


Men jag  ä l s k a r   den. 
Jag tycker sååå mycket om hur han fått fram känslan av två unga töser som kanske tittar på något tv-program .., så där lite halvslött. 


Kanske - eller mest troligt - var detta hans döttrar och ååå, så jag önskar att jag finge se en film där det här hantverket beskrivs!


Nåväl, jag ska fortsätta att lämna in tavlor till inramning. Eller inte bara "tavlor", även teckningar och annat som betyder mycket. 

Och tack herr Aspelin i din himmel - eller var du befinner dig -! För en ytterst billig penning köpte jag tavlan på någon loppis - kanske Erikshjälpen i Halmstad - och den är för mig, oavsett färg på ramen, till stor glädje.

   Dagens fönster .... 


 "Ett nytorkat fönster med nyinköpta orkidéer, får du av mig idag."

Så skriver Iréne Lundmark Alm som bor i Hemmingen, inte långt från Norsjö. Och när jag kollar på google maps, kan jag se att det är 76 kilometer från Hemmingen till Malå. 

Tack Iréne! Och här finns en länk till byns hemsida.

tisdag 7 juni 2022

    En helt vanlig tisdag ...

Tar Harry på promenad och går Johanssonrundan. Jag går alltid först ner mot havet och så uppför ganska branta och långa backen till fabrikörens stora hus, förbi hästhagarna, det vackra tegelhuset där det på fredag ska firas studentexamen (ser en fönsterputsare i full fart med att göra fint på ett av husen) .., in till Stora Stensjö (f.d "polska ambassaden) och så över vägen och hem. 

Pv gör precis tvärtom. Går åt andra hållet och får nerförsbacke.

Nu blommar hundkäxen och jag plockar ett fång och sätter i vas, även om jag vet att det är nästan meningslöst .., dom vissnar ju så fort. Men  d o f t e n! 

Oxelhäckar ser man nästan överallt i Halland .., kanske för att dom är bra på att stoppa vinden som så ofta kommer från väster och kan vara häftig. Även pv har en; men den är så gammal och skruttig och borde kanske sågas ned helt.

Sååå vackra blad! tycker jag. 

Har inte sett till många bin hittills i sommar, men här uppenbarade sig i alla fall ett. 

Inte många humlor heller, för den delen. Kan någon människa begripa varför de  plötsligt blir dubbelt radavstånd när jag kom till den här bilden? Jag kan det inte. 

Och längst där inne i nyponrosen anar jag något litet kryp, men något bi tror jag inte att det är. 


Träffar "de tre vise männen" vilka alltid går tillsammans, men även Ecke och Britt. Alla tar dom morgonrundan - men olika långt förstås - och Ecke har det sjåigt med rullatorn på grusvägen och Britt frågar om vi vill komma på trekaffe och det vill vi. Lite senare fixar pv rabarberpaj och så tar vi med oss glass. 


Kanske någon - eller några - tycker att det är ett väldigt fikande hos varandra. Ja, det är det, i alla fall sommartid. Men ..., såväl Britt som Ecke är i mitten av de nittio och själv hamnade man på hjärtmottagningen för tio månader sedan och fick covid och var knalldålig för lite mer  än ett år sedan .., ens syster hade kunnat gå hädan när hon krockade med en lastbil härförleden (skriver det som ett ord) och en sak har jag i alla fall insett: det gäller att ta vara på tiden. Inget vet man om någon morgondag. 

Alltså får det bli rabarberpaj och att sitta vid köksbordet i det gula sommarhuset där nere vid bäcken. Bara detta att vara tillsammans. Vilken ynnest.

Så är det.

Om Norma, Victor och Jan ....

Letar en bild (det med köksfönstret och hästen utanför) och snavar över det här inlägget från september 2013. Läser och ler. 

Så här löd inlägget: 

"Man kan ligga på sin soffa eller i sin säng och läsa de allra mest fantastiska romaner, men ingenting går upp mot själva livet.

Att läsa minnesord om människor som inte längre finns .., minnesord som liksom väcker människor till liv, så där så dom stiger fram och nästan tar-i-hand-och-hälsar-och-säger-här-är-jag .., det är - i mina ögon - långt mer fängslande än många Nobelpristagares böcker.


Så idag, en söndag i september, läser jag på DN:s familjesida om det äkta paret Norma och Victor Marin .., om Victor som i 15 års ålder började arbeta som chilensk cowboy och som tillsammans med sin far Julio, drev boskap över Anderna till Argentina.
Vilket äventyr!
Och Norma som arbetade som städerska i Akademiska Sjukhusets kafeteria .., hur många människor har hon inte hälsat på under dom åren?

Och jag läser också om Jan som inte heller längre finns i livet och som vann en tävling där det gällde att spänna ut magen mest, vilket får mig att le.
Hans barns kamrater (som har författat dom så varma minnesorden)  skriver så här:  Janne var också en sådan person vi alla ville bli som stora."

Uppdatering: nu tycker jag synd om Lillemor t.v. på bilden som jag inte skrev något om. Förlåt Lillemor!

    Dagens fönster ...

Från Babsan som numera bor på Raggarön i norra Roslagen, ja, därifrån kommer det här fönstret och det påminner mig om ett annat fönster, med nästan samma utsikt och den som tittat in här på bloggen under många år (tänk, att ni uthärdat!), kanske kommer ihåg det fönstret? Det var antingen från Irland eller Skottland; jag undrar om det inte var det senare?

Så här såg det ut och jag minns att jag skrev att detta - att ha sån utsikt - måste ju vara rena drömmen. 

(Kommer för mitt liv inte ihåg vem som tagit bilden). 

 Men så - utsikt mot en häst - har Babsan det. Tack för att du tog fram fönsterhåven!

Här finns en länk som handlar just om Raggarön.  Måhända ett utflyktstips till den som har vägarna förbi?

måndag 6 juni 2022

    Nationaldagsfirande ....


Och vad gör vi då?

Ja, den där födelsedags-flaggstången väntar jag fortfarande på och den lilla bordsflaggan i trä, den har blekts av solen och är nu inte längre gul-blå, utan blå-vit, så något flagghissande har det inte blivit. Mest har vi varit hemmavid. Eller vi har enbart varit hemma. 


Väggarna och hyllplanen är nu färdigmålade och sååå skönt att ha plockat bort alla böcker som bara "hamnat" där och som vi antingen har läst, eller inte tänkt läsa om ännu en gång. Favoriterna sorterades på två plan och det känns så otroligt skönt. 
Överskådligt. 

Senare i sommar, när turisterna verkligen anlänt, funderar jag på att göra ett loppisbord nere vid vägen och så säljer vi dom billigt och eventuella intäkter får gå till något bra ändamål. 


Nånting som inte rymdes i bokhyllan, det var två av Lars Lerins stora, tjocka böcker vilka inhandlades på Akvarellmuséet i Skärhamn. Dom innehåller ju helt underbara målningar/bilder och två, kanske tre av dem, ska jag låta rama in. Det är inte många gånger årligen som jag sitter och bläddrar i dessa volymer (dom är dessutom så  t u n g a); nu får vi ju mycket mer glädje av bilderna. Härligt. 
(Här är luktsalt till chockade läsare .., varsågoda, ta en nypa så ni inte svimmar!)


Den här t.ex, ska få hamna inom glas och ram. 
Är det någon fågel som jag förknippar med "hemma i Malå" (förutom svalorna som bodde ovanför sängkammarfönstret), så är det storspoven. Tänk, att vila ögonen på den! 


Annat att vila ögonen på: blåregnet som nu  v ä l l e r  ut från väggen!
Den inhandlades som liten planta hos Åbergs Trädgård i Ystad ., efter att jag fallit pladask när jag såg deras planta - stor och frodig - intill kassan vid caféet. 

Så glad jag är för detta vackra. 

Kan också berätta att dom inte så trevliga sniglarna uppenbarat sig. Fyra stycken mötte döden i form av pv igårkväll. Den gröna blomlådan är klar (blev för ljus, jag får försöka hitta rätt nyans och måla på) .., pv har sovit på soffan i ett par timmar och jag har läst morgonens mejl från min syster i Australien. Hon skriver att det går framåt. Det finns inte ord för hur roligt det är med hennes dagliga nyheter från down under. 

Hoppas ni andra är mer normala och firar ordentligt; det är vi förfärligt dåliga på. 
(Såg ett inlägg på Twitter där man uppmanades berätta vilka tre länder man kunde tänka sig att flytta till, ja, om man tvingades lämna Sverige. Hur intressant som helst! Ska fundera på vilka jag skulle tänka mig. Ni får gärna bidra med era tankar!

    Dagens fönster ....

"Lördagsmorgon i Porto. OK, noga räknat så är det eftermiddag, men det är mitt förmiddagskaffe. 

Det är ett fönsterfoto, men det fattar du ju! Mitt favorithipstercafé. Brukar gå hit när jag är gräsänka. Vilket ju inte hänt på två år. Viktig detalj!"

// Elisabet skriver: älskar caféer där hundar får följa med in! Eller pubar. Eller vad som helst. Tack för att du hade håven med dig, säger jag också. (Annannan, förstås).

söndag 5 juni 2022

    Vardagsbilder är dom bästa ...

Alldeles underbara tagna-i-farten-bilden kommer ikväll från sonen i Skåne. 

Det här var en av dem.

Pv och lilla Lykke.

    Sommartid ...

Fint väder, ja, rent av somrigt! Kör till affären och innan jag ens hunnit ett hundratal meter, ja, då väller dimman in! Till en början blir jag orolig .., det är väl ingen som eldar? 

Nej, det är dimma. 

Hissar upp fönsterrutorna ..., luften kyler. 

(Ja,  jag har hellre fönsterrutorna nere, än luftkonditionering).

På parkeringen vid Göstas Café är det fullt med bilar. En husbil försöker klämma in sig, men det är knepigt. En annan husbil väljer en annan parkering, närmare Skepparstugan. 

Det doftar grillat .., eller kanske pommes frites? 


Tidigare idag, vid elvatiden, sitter jag under eken och tänker fixa kaffe till pv. 
Ser kråkungar som vill ha mat av någon av föräldrarna. Ungarna är lika stora som mamman eller pappan och darrar med vingarna och gapar stoooort! 

"Mera mat!" (Ungefär som Lotta på Bråkmakargatan som sitter uppflugen i ett fruktträd och matas med plättar .. ja, nåt sånt).

Nere på vägen upptäcker jag L som är ute på promenad. Jag vinkar till hälsning och han vinkar tillbaka och kommer så upp längs backen ., den som för drygt ett år sedan kändes som att bestiga Kilimanjaro, då efter covid. 
Den är brantare än den ser ut att vara. 
Seg. 
I alla fall för den vars lungor - just då - inte var i form. 
Jag minns att jag hade en grov käpp, ungefär som en hässjestör i ena handen, för att alls orka.


L har vuxit upp i Lilla Stensjö och kan och vet väl nästan allt om hur här varit och hur här är. 
Vem som bor var och allt sånt. Hans pappa dog endast fyrtiofem år gammal (eller ung), mamman blev aningen äldre och själv är han sjuttiofem och tycks pigg. 

Med jämna mellanrum klipper L gräset hos sommarhusgrannar med hus längre ner mot havet till och jag frågar om han kan tänka sig att göra sammaledes hos oss, om det går som det är tänkt med seglingen? Så skönt att veta att man - det första man gör när man kommer hem - inte ska ta hand om en vildvuxen gräsmatta!
Jodå, det går bra, säger han. 

Och så sitter vi där ute och småpratar i kanske en timmes tid. 
Dricker kaffe och på en assiett finns pv:s kanelbullar. 
Så här blir det ofta sommartid. 
Det finns faktiskt inte på kartan att någon kommer på besök och inte blir bjuden på kaffe; däremot händer det väl att den man frågar inte har tid.

Efteråt ringer jag till AP. 
Hon låter så himla glad och berättar att hon, tillsammans med väninnorna, har kört till Strömsholm och tittar på hästtävlingar idag. Mest dressyr, förmodar jag. 

Aldrig är hon så glad, som när hästar är med i något sammanhang. 
Hästar och vänner. 
Och Micke, förstås.

Lite senare: slänger plast på återvinngen,den intill affären. En stor lastbil håller just på att tömma gröna containrar och en ung man i trettioårsåldern kanske, sköter om det hela, på egen hand, alltså. Han ser trevlig ut. Jag frågar om han trivs med sitt jobb? Jo, verkligen! 

"Mellan 06.00 på morgonen till 22.00 på kvällen kan jag själv välja när jag vill starta, huvudsaken är att mina områden blir tömda. Upp till åttio containrar kan det bli per dag", förklarar han. 

Mer sommartid, förstås, allra helst när turisterna kommer.
Det bästa med arbetet?

"Att det är fritt .., jag sköter mig själv .., får vara utomhus, ja, lite så", säger den unge mannen smajlande.

På Twitter följer jag vänsterpartisten Ulla Andersson. 
Hon skriver så fint. 

Så här, .t ex: 
"Älskar min mamma och hon vill så väl för sin omgivning. Dagens oro var att hon ställt ut tvättställningen på balkongen och det är pingstafton. Hon bor på ett ställe där det finns äldre religiösa och de kanske skulle ta illa upp. Men det borde ju torka så fort ....". 

Det bästa med Twitter är att man får så många infallsvinklar. 
Man kan följa människor vars tro eller politiska åskådning man inte alls sympatiserar med, men det är intressant ändå, tycker jag, detta att se andra sidor av världen.
Eller andra åsikter, mera som.

En annan twittrare som jag gärna läser, är Ann-Sofie Hermansson i Göteborg. Hon var under åren 2016 - 2018 kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (representerade socialdemokraterna), men arbetar nu som renhållningsarbetare hos Renova. Hon skriver alltid så vänligt om sina arbetskamrater och vad dom sysslar med. 

    Ugglarps grönt ....


Äntligen finns så möjligheten att återigen besöka denna pärla till gårdsbutik! Nu utbyggd och flera växthus och sååå många olika tomatsorter, så där så att talmannen Andreas Norléns hustru (tillika tomatodlerska på hemmavis) kanske, men bara kanske, ligger i lä! 


Priset: 13:50 hektot. Visst låter det lite billigare än 135:-/kilot?
Uppskattar att det var kilopriset som fanns på skyltarna.


Inne i butiken var det provsmakning och nånting såå smarrigt! Här var det olika tomatsorter, salladslök, flingsalt, olivolja och rödvinsvinäger. Lite finhackad salladslök också.

Är det nånting som jag själv tycker genererar köp, så är det när butiker arrangerar provsmakning av olika slag. Dels känns det generöst .., men det är också - enligt mitt sätt att se det - svårt att säga nej, särskilt om det man bjöds på visade sig vara jättegott.


Utanför entrén var det också tomatprovning, men där kunde man rösta på vilken tomatsort som föll en i smaken. Missade dock vad vinsten bestod i. Påhittigt!


Fina små prisskyltar fanns där, som vanligt. 
Allt är genomtänkt. 
Där finns även ägg att köpa .., "Mor Gunnels inlagda gurka" (himmelskt god!) .., olika sorters vinäger och olivoljor ., blommor i mängd .., ja, det är på det hela taget ett fint utflyktsmål.

    Dagens fönster ...


Madamen i Karlstad har tillsammans med arbetskamrater haft verksamhetsdag på Jäverön, öster om Karlstad. Det var där det här fina fönstret fångades. Tack Turtlan!