Livet ....
Det var just innan jag flyttade till landet Halland, som hon berättade allt för mig.
En knöl i höger bröst .., en mamma och syster som båda har haft, eller har, bröstcancer.
Och oron som gnager henne.
Nästan jämngamla är vi.
"Fast jag tror väl inte ...?" sade hon.
Då.
Men så går mitt flyttlass och idag kommer jag att tänka på henne och av någon annan får jag höra att det var värre än kvinnan hade trott eller hoppats, jo, knölen visade sig vara just cancer.
Skräckordet.
Så jag ringer henne.
Och vi pratar, eller hon pratar .., och berättar att på fredag blir det operation och hon suckar och säger att "bara det inte har spridit sig ...", och ..."du förstår Bettan, jag ska snart bli farmor för första gången .., ååå, jag vill ju så gärna ..!"
Sånt.
"Är du sjukskriven nu ..?" frågar jag.
Nej, inte alls.
Hon har bara lunch från sitt arbete .., om en stund ska hon möta sina arbetskamrater och andra människor; hon ska stå där och smajla och se vänlig ut och prata om väder och vind och hur semestern har varit och tänk, inget regn på länge.
Ingen ska ana det minsta lilla.
Så kan det också vara.
Livet.
5 kommentarer:
Varma tankar till henne.
Förstår. Precis.
Fint av dig ringa upp henne. Många skulle nog undvika att ringa för man vet inte hur man ska bete sig när det egentligen räcker med att bara lyssna.
Turtlan.
Tänker på...
"Tomorrow is promised to no one".
Alltså ingen av oss är lovad/garanterad en morgondag.
Men de flesta vet ju inte om det.
Ett klart besked gör att dagen D närmar sig mycket snabbare än man hade hoppats på.
Varje människa som vi möter...och vi vet ingenting om deras ev "mörker".
Det där Livet...
Kram!
Det är märkligt hur det kan vara här i livet....plötsligt förändras allt på några sekunder. Av ett besked.
Vi tänker ju som om vi ägde livet, vårt liv säger vi, som om det vore något som är vårat. Men det är nog inte så. "Vårt liv" det är bara en beskrivning av hur det varit.
Lever gör vi bara just nu. Något annat vet man inte.
Fint att du ringde upp.
Skicka en kommentar