Elisabet

Kommentarer om detta med annorlunda namn ..


Ruta Ett i Göteborg säger så här ...sa...

Jag härstammar från Skåne och min moster hette Rind.
Jag har aldrig hört talas om nån som heter Rind, men i Danmark finns det en by som heter så. "Rind" på danska betyder "oxe", men det var nog inte därför mormor döpte henne till Rind.
Hon hade hört om någon som hette Rind och tyckte att det var vackert. Länge trodde jag att hon hette "Mosterind".
Min mamma hette Maj-Ethel. Inte heller så vanligt. Det namnet såg min mormor i en vigselannons i tidningen och fastnade för.

Alva sa... , apropå Cecilias fråga här nedanför:

Ginger, precis som Inger men med G före...

Cecilia N funderar över uttalet ...

Cecilia N sa...

Ginger med G-ljud i början ... Hur låter det på mitten då? ginger som gånger fast med annan vokal ? eller som ginndjer?

Alva i Malå säger så här ....

Alva sa...

Hej Elisabet!
Sitter här i Malå och hör hur haglet smattrar på uterumstaket samtidigt som jag med glädje läser om Oliiiver och Julia. Oliver var kusin med min pappa Albert, och den gången jultomten hade svart skägg bakom det vita förstod jag med viss besvikelse att det inte fanns någon riktig tomte...Oliver var den ende jag kände med sådant svart skägg!
När jag gick förskollärarutbildningen på 70-talet hade jag några klasskompisar med ovanliga namn.
Först var det Mabel från Storuman. Hon hette "Maabell" när hon kom till Umeå, men "Mäjbell" innan hon slutade. Sen fanns också Ginger, uttalat med G i början, och Eijan..

UllaMona sa...

Jag kände en kvinna från Malåtrakten som hette Elodia,andra namn från Malå som jag kommer ihåg är Sadura,Reinhold som uttalades Renholt och Sanfred. Själv har jag ett mellannamn Elise som jag inte har stött på så många ggr, kanske är det norskt.

Elisabet säger: Ja, men Elodia .,. det var ju Elodia Westerberg i Fridhem, vi köpte getost av henne! Edvard tror jag att hennes man hette och sonen Stig ,-)


 Berit från Malå säger så här ...

Hej !

Där vi hade sommarstugan i Lillholmträsk så fanns minsann en Oliiiiver och Julia som sålde glass från sin frys i hemmet om somrarna. Lycka att få ta med sig varsin 5 kr och springa ner och handla. Oftast Päronsplit...
Vi reflekterade inte alls över att han hette Oliiiver.

Svårast hade vi nog över att vi, på skoj, brukade kasta om deras namn och säga Olivia och Julius istället, och till sist, när man var liten, så blev man så osäker vad som var rätt, så man vågade inte säga deras namn alls. :)

Vi har ju tydligen också lite speciella namn i vår släkt som jag inte alls heller tyckt varit konstiga. Morbröderna Angelo och Thule brukar väcka uppmärksamhet med sina namn.
Farmor hette Samuella, pappa heter Israel i andra namn och brorsan Edor har inte heller världens vanligaste namn.

Men inget konstigt med det. :)  

Bert Bodin sa...

Och jag tänker på hur olika vi uttalar namn i olika delar av landet, även om det är helt vardagliga varianter.

Lindkvist betonas på sista stavelsen söderut, men på första stavelsen här i norr.

Malin uttalar jag Maaaaalin (med nedåtgående ton på "lin"), medan andra säger Ma'lin, med uppåtknorr på "lin".

Vi diskuterade det där på jobbet en gång och där var Malin med. Hon tyckte att det sörländska sättet var det rätta. Då frågade jag hur hon uttalade sin mans namn.
- Säger du Ras-mus, frågade jag.
Nej, då var det det uttal jag också använder, dvs "Rassmuss" med lätt nedåtgående ton på slutet. 

Monet sa...

Jag känner en person i Skåne som har en syster som heter June.
Och det uttalas precis som det är skrivet med e på slutet och betoning på u:et. 

annannan sa...

Handelsträdgården där min mormor och morfar handlade drevs av Charles vars namn uttalades just så.

Hade han haft en häst så hade det kanske varit en klyssedalare, det vill säga en Clydesdale, en från England härstammande arbetshäst som förekom i Skåne åtminstone under förra århundradets första hälft. 

Rexxie sa...

Även om jag tycker att PV är oförskämd, så var faktiskt "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär" var riktigt rolig!!!

Min mormor (i Hälsingland) hette också Aliiiiiice (och e'et var väldigt viktigt).

Var inne och sökte lite på ancestry.se och även om Hiller är ovanligt så verkar det finnas några få som heter Hiller (de flesta från Västerbotten).

När det gäller Sveren så hittade jag bara en Karl Sveren Stenberg (också från Västerbotten), så det verkar vara ovanligare 

Moster Mjölgumpa sa...

Min farmors bror hette Emil, men de gamla sa alltid Immel...

Cecilia N sa...

För mig är Hiller ett efternamn. (Hej Ulrika från Boden!)

Men å andra sidan var Hilding för mig ett efternamn långt innan jag fick veta att man kunde heta det i förnamn också.

Sveriges radios korrespondent i Frankrike/Spanien/Italien heter ju också Aliice, Petrén.

mossfolk sa...

Sveren har jag aldrig hört talas om.
Inte Oliiiver heller.
Men AliiicE (där e:et uttalas) har jag stött på flera, det måste vara betydligt vanligare..

hedgren säger så här ...

Och jag får ofta höra mitt efternamn uttalas på "norrländska" - vilket tyvärr är fel betoning...

Elisabet säger: och Hedgren heter Kerstin och det uttalas ju helt olika också, jag säger "Tjärstin" rakt av, men i Skåne är det ju mera "Tjääääästin". Tonen går liksom upp och ner.'


Rexxie sa...

Det är väl egentligen inte så konstigt med varken Oliver, June eller Charles.

Det är ju trots allt ett ganska nytt påfund att vi kan engelska lite till mans, och att vi har tv/radio/internet som ger oss ett uttal som egentligen inte hör hemma i en svensk språkdräkt.

När det gäller Oliver så skulle jag tippa på att det började bli populärt p.g.a Oliver Twist som i och för sig hade hade getts ut i en svensk upplaga redan 1844 men som kom i en ny upplaga 1898 (Ljus klassiska folkböcker) och då antagligen fick en betydligt större spridning och läsekrets.

Att folk då läste det och uttalade det som Oliver och inte Ålliver är inte särskilt konstigt.
Att uttalet hängt kvar längre i de norra delarna är inte heller särskilt konstigt med tanke på kommunikationerna.