torsdag 26 juli 2012


Apropå gårdagens äventyr ...

En av mina absolut bästa vänner - Agnetha hemifrån - berättar i en kommentar om hennes äventyr till havs.

Det tröstar kassaskåpshjärtat.

Bilden visar ännu ett "kassaskåp", nämligen rara vännen Ulrika på besök på pv:s större båt.
Det var på Ven.
Här står hon och funderar över hur i all världens dagar hon ska ta sig över det enorma gapet mellan båt och kaj. 
"Kom du, jag tar emot dig!" säger pv.

Här kommer Agnethas kommentar.

"Hej!

Läste i din blogg om din båtresa, känner igen mig.

Vi hade båt tidigare och jag är så rädd att vara ute på vatten så det var en fasa varje gång vi skulle ut med båten. 

Så småningom slutade jag följa med och Jonny fick åka ut själv vilket han inte tyckte var så roligt så till slut sålde han båten.  

En vacker sommardag packade vi fikaväskan och Emelie fick ta med en kompis, vi skulle åka ut till en ö som heter Gåsören och fika där. 

När vi lämnat Killingören, där vi hade båten, och kom ut på havet så blåste det lite grann och jag blev hysterisk. Jonny fick vända om till bryggan och där blev det fika. 

Flickorna var väldigt besvikna kan jag ju säga. 

En annan gång var vi faktiskt ut till Gåsören och när vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan, det kändes som jag satt i en kork, så liten kände jag mig. 

Efter det var jag inte ut på nån båttur mer.


Kram Agnetha."

2 kommentarer:

Turtlan sa...

Jag som numera är på sjön titt som tätt kan ibland känna mig som ett kylskåp men iblandär jag oväntat smidig. M han skuttar som ingenting.Så vi brukar fördela att han sköter de längre skutten o jag de merbehändiga skutten.

Men Sjösjuk har jag varit. Oh yes!

För mig är detta med båtlivet en lyx! Skulle sakna vara utan båt.

Elisabet. sa...

Turtlan: man övar upp sig .., ikväll gick det ovanligt bra att ta sig från båten till kajen ,-)