fredag 24 juli 2015

När den slår till ...


Kanske var det resan till Ghana - all längtan och förväntan som samlats på hög i ett halvårs tid -, och sen hela alltet där; alla upplevelser som strömmade in i hjärnan och hjärtat och så sen .., förvandlingen när affären blir till nånting helt annat än den i vanliga fall är .., när tiden aldrig räcker till och man konstant känner sig otillräcklig .., ja, men jag tror nog att det sammantaget är allt detta som har gjort mig så förfärligt trött ett tag.

Inte alltid,
Men ofta.

Och idag tar vi bilen in till stan; jag bokar tid för synundersökning (tänker på min morbror som var blind .., jag tycker att min syn har försämrats nåt så hemskt på kort tid) och får tid i mitten av augusti och det går bra .., väntar på pv som har åkt till sitt jobb för att göra nånting med datorn, men han har glömt lösenordet och jag sitter på en bänk vid slottsparkeringen och väntar och väntar och till sist kommer han.



I stället för att åka direkt hem, parkerar vi nere vid hamnen, mitt emot där Sonja bor och promenerar lite. Vi ser båtägare fixa frukost eller lunch .., och små eller större hundar som vilar på däck .., vi ser också ett antal män som sitter på några bänkar och dricker öl .., en av dem hejar vänligt och jag tänker att så kan ju livet också vara.


I jättelika krukor frodas blomster av alla de slag och jag tänker att betydelsen av kreativa stadsträdgårdsmästare inte nog kan överskattas!  Titta, det är ju som en marsipanros!


På andra sidan - det som pv påstår kallas Söderkaj - ser det ut så här.
Går man till vänster, följer man Nissan som mynnar ut i havet och det är ju såna här hus, som dom längst till vänster på bilden, man ser överallt numera .., i alla fall där det finns vatten.

I Helsingborg och Malmö och i Hammarby kanske?

En pytteliten sjömanskyrka finns vid kajen och där inne står expediten/föreståndaren och pratar i telefon och lägger ifrån sig luren när vi kommer in .., "vänta ett tag!" säger hon till personen i andra änden av luren och det känns som om man inte vill besvära .., men hon är vänlig och fikat är billigt och av enklaste slag .., 12:- för en halv fralla med leverpastej och smörgåsgurka och kaffet är gott.

Vid ett bord bakom oss sitter ett sällskap friherrar och diskuterar vilken sorts gräsklippare som är den bästa.

Solen strålar.
Ja, det blir som en liten paus.

I bilen, på väg hem, somnar jag nästan.
Vi stannar till på Elgiganten .., köper en ny kaffebryggare .., och väl hemma lägger jag ut ett täcke på gräsmattan och somnar i solen .., ja, jag ligger nog där i en och en halv timme .., vaknar till och hör och ser humlor och andra småkryp som surrar omkring i gräset .., en bit därifrån ligger harry utslagen och sover så gott ..., och mot österväggen står pv uppflugen på en rostig stege och håller på med det fjärde fönstret, som nu är på plats.

Nu cyklar vi ner till havet och tar ett dopp.
Måhända energin återvänder.




4 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Det där med hus vid kajkanterna har vi i Lulstan också. Och fler tjusiga bostäder ska byggas i en gammal del av hamnen som inte används. Säkert fint. Men ack så dyrt.

Elisabet. sa...

Bert Bodin: precis .., jag skulle gärna bo ungefär så om jag nu skulle bo i stan, men har förstås inte råd. Men O M ,-)

mossfolk sa...

Jag tycker att det låter alldeles idylliskt alltihop... alldeles särskilt avslutningen :)

Elisabet. sa...

mossfolk: ja, det blev bra det där .., att ligga på gräsmattan och slumra ,-)