lördag 12 september 2015

"Vad tror du Elisabet, är det min fru eller ...?

Igår på jobbet.
Jag står i kassan och framför mig står Adnan från Syrien.
Adnan har varit kund i affären i flera månader och så småningom lärt sig lite svenska; han har dessutom sett till att ha blivit bonuskund i butiken och rabblar vant upp personnumret

Intill honom står kvinnan som skulle förklara att hon ville köpa Milda matgrädde, den som var veckans prisbomb.
Kvinnan är liten och nätt och har ett öppet leende .., hon har en svart sjal runt huvudet och jag tänker att detta måste vara Adnans dotter.
Åååå, så glad och stolt han ser ut att vara!
Kvinnan har en liten pojke i famnen och intill henne står maken, han som kunde aningens, aningens engelska och försökte förklara, ja, där vid mejerikylen.

Nu strålar Adnan.
"Nå, Elisabet, vad tror du, är det här min fru eller min dotter ..?"

Jag är bombsäker på att det är hans dotter, men så kommer jag ihåg att han är född 1977, alltså nästan jämngammal med mina döttrar och jag hinner inte säga vad jag tror, förrän han förklarar att det här, det är hans fru.

"Hon heter Susanne", säger han.
Kvinnan som heter Susanne ler med hela ansiktet.
Och lillpojken i hennes famn, det är deras son och Adnan presenterar honom för mig.

"Jaha, Samuel ...", säger jag.
Nej, det är fel.
"Elisabet, han heter samma som ett folk långt norrut i ert land,  S a m e r   ....", förklarar Adnan långsamt och då förstår jag ju.

Och den unge mannen som jag trodde var kvinnans man, det visar sig vara hennes bror.
Nu är dom alla tillsammans och kvinnan tar i hand och hälsar och jag hälsar välkommen och tänker att hon kommer att klara sig galant; hon utstrålar verkligen styrka och glädje.

När jag kommer hem på kvällen, säger jag till pv att ..., jag undrar om vi inte ska bjuda hem Adnan och hans familj på middag? Eller i alla fall fika?

Pv säger att det går alldeles utmärkt.


6 kommentarer:

Anonym sa...

Ni är bara underbara. Kram på Er

Friherrinnan

Ruta Ett sa...

Så roligt! Jag hoppas verkligen att ni gör det! De kommer att älska er!

mossfolk sa...

Ja det går förstås inte annat än att hålla med friherrinnan!

Kerstin i Dalarna sa...

Gillar dig och PV ♡

AP sa...

Ja Lyllo er! Tänk vad mycket kunskap och inspiration från deras kultur de kommer att bjuda på. Intresse för olika härliga kulturer har verkligen vaknat till liv här I ghana.

AP sa...

Och...det är vi medmänniskor som är ansvariga för integration. Det är vi. Inte "samhället", inte regering. I slutändan är det vi. De som flyttar hit och de som bor I landet från borjan. Hälsar hon som kämpar med lokala språket men som är tacksam att jag tas väl emot trots bristande språkkunskaper.