Tacksamhet ...
Så här är det.
Igår på jobbet trodde jag att mitt högra knä skulle explodera och gå i tusen bitar.
Förutom när ryggmärgsbedövningen släppte efter knäpoperationen av samma knä i Hässleholm, har jag aldrig i hela mitt liv upplevt sån intensiv smärta.
Och jag tog tabletter, satte mig och vilade i personalrummet .., bet ihop, gick till kassan, försökte sitta så mycket som möjligt och en kund som är läkare såg mitt knä och sa "men Bettan, det är ju inte klokt, försök att komma till vårdcentralen, det kanske borde tappas på vätska?"
När det var dags för stängning stod pv utanför och väntade med bilen.
Jag vred mig som en mask på väg hem .., ja, jag ville egentligen skrika högt, så ont hade jag.
Sen blev det några timmar hemma i soffan ., pv masserade så snällt och efteråt somnade jag och vaknade som vanligt utan någon som helst värk. Det är ju helt obegripligt.
Nu ringde jag vårdcentralen i Slöinge och fick tala med den allra vänligaste av sköterskor.
I morgon får jag komma på så kallad Öppen Mottagning och träffa en läkare.
"Elisabet, kom tidigare än nio, så behöver du inte vänta så länge ..!" sa hon snällt.
Sen får vi se vad som händer.
När samtalet var tillända, ville jag bara gråta av tacksamhet.
Att såna här gånger mötas av vänlighet och förståelse .., det betyder precis hur mycket som helst.
// Ps. Det här är inte sjukvårdens fel. Redan i april sa läkaren i Hässleholm att jag kunde sättas upp på väntelista för revision av knäprotesen, men då tackade jag nej, då ju en av mina arbetskamrater väntade på sin nya knäled och det skulle bli ju hur tokigt som helst om vi båda var borta tre månader var, så jag beslöt att vänta. Ds.
5 kommentarer:
Men - Är det inte dags att du får det där åtgärdat? Nu!
Bert: jag har tid i Hässleholm den 14:e december, då ska det väl bestämmas om och när och hur. Operationer görs nog inte just nu inför julen, men sen kör dom igång igen. Jag vet att ortopeden ( i alla fall protesop. inte görs just under julhelgerna.
Det där låter som någon slags muskelkramp ju! Ibland när jag har sportat lite väl mycket och kanske blivit kall får jag en vidrig skärande smärta på utsidan av vänster knä. Den ger sig INTE och det känns verkligen som om något är jättefel. Jag kan verkligen inte gå utan att halta och värken skär ned i vaden också. Efter värktablett och en natts sömn - helt bortblåst, utan spår.
Men mitt knä är alldeles friskt och ditt behöver fixas, det är ju klart.
cruella: här är det insidan av knäet, precis som innan jag fick protes - då är det ju där man har så djävulskt ont -. Och jag får det när jag arbetat i ett par timmar, eller om jag går med hundarna och då går det knappt att röra sig; man får gå strakbent och så blir andra problem, ja, det är bara skrutt ,-)
Men tack och lov fungerar det vänstra knäet - med den nya protesen - helt underbart bra! Knappt att man känner att där finns nån protes. Underbart!
Jag hoppas verkligen att du ska vakna en morgon och kunna skutta hur du vill och gå hur länge du vill utan att ha ont!
Skicka en kommentar