onsdag 20 januari 2016

Ledig dag ...


Tänk, att det är sån skillnad på att vara fri från jobbet och vara frisk, än att vara hemma och må så där halvbra och få dåligt samvete om man skriver att ååå, så vackert det är ute och vilken ljuvlig dag!
Nu kan man bre på, precis som vanligt.
Tycka att tillvaron är himla bra.

Pv har varit hemma sedan före jul och det är nog bra att vi båda börjar arbeta och jag säger ibland att men hur ska det gå när vi går i pension, för båda är vi ju vana vid att ha ensamtid. Det finns människor som vill vara tillsammans precis varenda sekund av dagen, men dit hör inte jag och då tänker väl människor att .. "men så hemskt, hur kan hon ...!"
Ja, det kan man fråga sig.
Och det är ju inte så att jag på något enda vis är förhindrad att göra precis vad jag vill, nej, så är det inte, det är bara det att .., ja, att det är skönt att ibland vara ensam hemma.

Sigge är nog också en ensamvarg.
Mest hela dagarna ligger han i den rottingfåtölj som han utsett till sin och nu fick jag flytta den närmare fönstret, ty där vill han också vara .., sitta där på fönsterbrädan och titta ut på domherrar, koltrastar och nån nötväcka som springer upp och ned på trädstammen, men det där med gos är helt överreklamerat tycker han och bäst som man stryker honom över pälsen kan han sätta tänderna i ens händer, jo, jo.



Och vi tar bilen och kör till Haverdal.
Vattnar pelargonian hos Ulf och Eva och tar bilder som visar hur fint det blir, nu när deras stuga renoveras.
Det är iiiisande kallt på stranden!
Nelly lullar på lite efter oss andra, som alltid.



Att ta fram kameran och ta några bilder innebär stelfrusna fingrar ....


Men hjälp, så fint där är!
Efteråt tittar vi in i affären och handlar sånt som är extra billigt.
Falukorv för 10:- /400gram .., färsk kyckling (kokas just nu) för 29:95/kilot och så lite annat.
Barilla pasta för 5:-/paketet.



Och vi svänger förbi friherrinnan som har ringt och meddelat att hon har en present till mig.
Hon bor i sina morföräldrars hus i Steninge och där, i köket, är det varmt och gott från vedspisen och i den bakar hon bröd ..., känner ni doften, tro ...?
Tänk, att man kan bli så själsligt jordad av en vedspis!
Vi säger ofta att en sån borde vi ha .., så praktiskt om strömmen tackar för sig och vilken härlig värmekälla.
Hur många av oss har inte haft mor, - eller farföräldrar (eller rent av föräldrar) som haft en vedspis i köket ..? Jag minns mormors .., och hos pappas kusin Sigge i Kalvträsk ..., och jag minns där där spiralformade spiskroken .., vattenkranen som satt där på ena sidan ...,  och jag minns också vedspisen hos min före detta mans mormor - hos Anna i Gargnäs -, bakade hon inte mjukkakor i just den ...?

Nåja.
Presenten visar sig vara ett sååå fint nattlinne i allra lenaste bomull ..., ja, det blir nånting att möta grannarna i när fåglarna ska få mat!  Tack snälla, rara Lena!

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Jag förstår precis, för jag är likadan. Jag MÅSTE ha ensamtid också. En hel del av den varan. Inte alla som förstår eller kan acceptera det, tyvärr.

En vedspis skulle jag väldigt gärna vilja ha. Eller en kamin.
Att kunna sitta och lyssna på eldsprak...

Anonym sa...

Ta det lungt med ensamhetstiden. Oroa sig i förtid.Det löser sig .Ta vara på tiden nu.Det händer saker så snabbt.

Friherrinnan

mossfolk sa...

Åh vad mysigt med vedsprak! Är det något jag verkligen saknar här i huset så är det en kamin...

Maken är likadan, med ensamtid. För honom är det jätteviktigt och därför tar jag med mig sonen och åker iväg heldagar lite då och då. Själv har jag inte alls känt det behovet. Inte förrän jag hade varit hemma föräldraledig och totalt inte ensam längre tid än en handling eller en dusch på ett och ett halvt år... Då passerades någon gräns och maken och sonen åkte och besökte mina föräldrar så att jag fick vara själv hemma en stund. Lyx på hög nivå ;)

Eva i Tyresö sa...

Å så fint att ni har varit i vår stuga. Tack älskade vänner!
Pelargonen blev nog också glad. Fint med bilderna från vår strand!!!
Men det ser hiskligt kallt ut.