Utsikt från Sonjas vardagsrum ... |
Igåreftermiddag var vi bjudna på middag hos pv:s moster Sonja.
Tidigare bodde hon och Gösta i en stor lägenhet - närmast en paradvåning - inne i Halmstad, med hänförande utsikt över Nissan ("floden Nissan") och slottet.
Dessförinnan i ett litet .., ja, nästan sommarhus i Haverdal.
Så dog Gösta och efter en hel del tvekan och så detta svåra att öht få fatt i en lägenhet, erbjöds Sonja en tvåa i lilla Harplinge, några kilometer söder om Haverdal.
Lägenheten är - i mina ögon - u n d e r b a r!
Byggd i mitten av 60-talet och så vettigt utformad.
Först en hall och så ett badrum med två stora, avlånga fönster och fint kakel .., ett kök som är så trivsamt - också med stora fönster - och ett bakbord som man kan dra fram (upptäckte pv genast) och så vardagsrum och sovrum på motsatta sidan.
En uteplats finns också, just nu översållad av krokus och snödroppar och en liten julros tittade minsann också fram! (Då tänkte jag på bettankax, hon tycker om julrosor).
När jag hälsade på Sonja för några veckor sedan, ångrade hon sig storligen.
Flytten, alltså.
Allt var så annorlunda.
Nu .., kändes det bättre, ja, rent av bra .., och det är ju inte konstigt att det tar tid; hela hennes tillvaro har ju förändrats sedan Gösta gick bort. Det är som ett nytt liv. Som att börja om från början igen.
En bra stund satt vi i köket och pratade om hur det kändes och när pv senare slog sig ned vid pianot (skulle det med eller inte ...? det fick följa med, bestämde Sonja ) tog jag fram den här lilla pjuttfilmen och så tittade vi tillsammans och loooog mest hela tiden.
3 kommentarer:
Så svårt, att vara den som blir kvar. Livet! ❤️
Så sant så sant att jag tycker mycket om julrosor. Lika sant som att jag tycker mycket om att läsa din blogg :)
Kattis: ja, omtumlande. Och kanske jobbigt att i åttioårsåldern börja om på nytt.
bettankax: ja, visst var det så! (Med julrosorna). Kram på dig!
Skicka en kommentar