Elisabet

Ledig dag nummer tre ...

Oj, oj, oj ... som det har arbetats idag!

Jag undrar om jag känner någon människa som är mer idog än den här småländske pensionatsvärden?
Hela dagen har han ägnat sig åt att ta ned lister längs husväggen mot gräsmattan, nu är det delen på andra sidan ytterdörren. Sen skulle det skrapas och grundmålas .., kapas nya lister .., sätta upp dem och grundmåla!
Mellan varven kämpade han med solfångarna som inte ville fungera!
Upp och ned på taket .., ringa försäljaren och höra om eventuell hjälp ...,och så målningen igen.

Själv ägnade jag mig åt att flytta ännu flera plantor, ja, det är rena rundgången!

Den här hörnan var tidigare lite glömd .., nu kapade jag MÄNGDER med såväl fläder som nästan stendöda vinrakegrenar, så där så det blev en öppning, ja, vi vill förstås njuta av utsikten mot garaget och presenningen ...

Trätunnan fylldes med kryddväxter och en planta luktärter ..., och så har jag sått luktärtefrön också.
Blir det som i fjol, blir det jättebra!

Brudspireorna är snart gigantiska och kanske - men bara kanske -att vi klipper ner dem nästa vår.

I slänten vid gärsgården, där har jag tagit bort gräsmattebitar .., där ska bli en liten "lund" med gullvivor, pärlhyacinter, vårlökar och en och annan akleja. Sååå nöjd jag känner mig med detta!
Och med gärsgården som bakgrund blev det så mjukt och fint.

Tanken var att vi skulle grilla, men jag var så vanvettigt trött och slut på och hade så ont i högerbenet, så jag bara stekte upp köttet, gjorde en grekisk sallad + tzatziki och efteråt åkte vi till Steninge där jag tog årets längsta dopp.  L j u v l i g t!
Och tänk, nästan ett spegelblankt hav!

En rar kund från affären (som bor i Steninge) kom samtidigt ner till stranden och hon klev i före och jag efter. Alltid så vänlig är hon!  Och där var ett äldre par från Varberg (men frun hade anknytning till Steninge) där mannen (som hade himla långa ben) just hade badat och nu fick hjälp av hustrun med att få på kalsongerna.

Ibland tänker jag att det är en särskild sorts människor som badar i kallt vatten.
Nej, inte bättre människor, utan mer .., ja, just en särskild sort.
Det blir en slags gemenskapskänsla och man behöver inte förklara .., man ligger där och plaskar och tycker att detta är livet.

Om någon undrar varför det är så tyst om friherrinnan, så har hon besök och dessutom har hon närmsta grannen Ulla på nån slags "rehab" i Steninge och bättre rehabsköterska än friherrinnan, det är nog svårt att skaffa sig.