Först igår ett besök på återvinningen i Falkenberg och därefter raka spåret till Ikea i Kållered.
Att besöka Ikea en löningshelg är ju väldigt smart - eller inte -, men det gick bra.
Tanken var att vi skulle köpa en ny soffa - en hörnsoffa - och av samma sort som den vi har, Ektorp, alltså. Egentligen fanns där en annan soffa som jag föll pladask för, men den var halvmetern bredare än Ektorp och det var ju tur, då behövde vi inte punga ut med flera tusen ytterligare.
Kom hem och sin vana trogen skulle pv genast fösa in soffan och jag sa att nej, först måste vi röja i rummet, vilket innebar att pianot skulle flyttas. Åååå hjälp, vilket jobb!!
Vi tog den på en matta och detta till trots var det sååå tungt och så fick den till sist ett tillfälligt boende i rummet där jag nu sitter och skriver.
Idag på morgonen fick den ännu en flytt-tur, nu till Gunnars Rum och det kan jag säga, att var det vidlyftigt igår, var det ännu värre idag, ty nu var det ju höjdskillnad mellan kök och hall och lägg därtill en tröskel in i gästrummet!! Nåja, vi klarade det och hädanefter kan hugade gäster öva sig på pianospel.
Pianot har en gång stått i en sal i Oskarströms skola och när vi nu flyttade det, så kunde vi på baksidan läsa att Liselotte älskar Mattias.
Egentligen är den här soffan för stor för vårt vardagsrum, men nu får det bli så ändå.
Pianot åkte som sagt var ut. Nelly var mäkta bekymrad över soffbytet .., den visade sig vara 4 cm högre än den gamla och hon hade ett sjå att ta sig upp ..,. nu har hon dock fått in snitsen!
Pianot åker ut och annat in.
Byrån som jag en gång köpte på auktion i Heberg för ett par år sedan, fick byta rum.
Den virkade duken har rara Bente i Norge virkat och i ljusstaken ligger små stenar, också från henne.
Träskålen känns nog igen ...?
Den har min morfar Erhard gjort innan han gick hädan.
Och i den vita ramen finns ett gulnat fotografi av min pappa som försöker locka ut mig i kallvattnet hemma i Solviksbadet.
Annat är det numera.
Jag ringde friherrinnan på förmiddagen och frågade om hon möjligen .., och det hade hon.
Lust till ett bad, alltså.
Det blev ett hastigt dopp i ett iskallt hav, men oj, så ljuvligt efteråt!
Efteråt satt vi en stund på den slitna träbänken och tittade ut över havet .., sen kaffe och lite uppvärmd kullaglögg (som inte smakar glögg, inte den här varianten) hemma i Stensjö, allt medan pv härjade vidare i hallen, ja, han drack faktiskt kaffe också med oss.
Det är flera år sedan vi målade (vi ...?) hallen vit, nu har han tvättat väggarna och ska stryka på ännu ett varv, ja, ont om energi har han i alla fall inte.
Och då plingar det till i min mobil; det är AP som skriver att hon i helgen åkt 3,1 mil på rullskidor, allt inför det stundande Vasaloppet som nu ska köras, ja, hela sträckan. Det tar sig! Femtio mil har hon tänkt avverka innan dess .., men till jul åker hon, Micke och pv (och inte att förglömma: Nelly) till Orsa och blir där i ett antal dagar och då blir det nog åka av.
Själv firar jag jul hos Anders och Maja i Skåne.
Min australiensyster lät nästan chockad när hon hörde jul-upplägget.
Va? Skulle pv åka till Orsa med Anna och Micke och jag själv vara i Skåne?
Tänk, sånt bekymrar mig inte det minsta; tvärtom var det jag som uppmuntrade honom!
Och som han längtar!
"Du förstår .., jag längtar nästan mest till mackorna med stekta ägg, dom som jag ska äta på tåget ...", sa han en dag.
Ja, lite så är det här.
Ajöken, sa fröken!
6 kommentarer:
Som jag gillar ditt okonventionella sätt. Jag är precis likadan. Inte bryr jag mig om vad folk ska tycka, det måste ju ändå vara allra bäst att man själv är nöjd.
Dom här små reportagen du gör är ju helt underbara. Sluta aldrig skriva i bloggen. Vi är alldeles säkert många som vill ha vår dagliga dos av dig.
Kram till er alla i det Gula huset/Anne i Mantorp
Sa kul med ikeabesok :) jag langtar tills det ar dags for oss! Da ska vi inte kopa mobler utan svensk mat till julen :)
Jul kan man ju fira som man vill. Viktigast ar val att ha nan att fira den med, ensamhet som inte ar sjalvvald ar inget kul sadana helger.
Jag har inte gjort många Ikeabesök i mitt liv. Igår var jag på Ikea i Umeå. Jag "skulle ingenting ha" bara titta. Jag gick och bar på kassen som blev allt tyngre av ljus och en del annat. Till slut frågade jag en personal jag mötte hur man kommer ut. -Rakt fram, du är snart i mål sa hon. Sen drog jag runt i resten av köpcentret och när jag kom till bilen hade jag så ont i ben och rygg att jag nästan inte kunde komma in i bilen. Det visade sig att jag gått över 12600 steg! Då var några tusen av dem på stan i Umeå, men det var skönt att få lägga sig på hotellsängen ett tag innan vi skulle gå ut och äta middag. Såna där shoppingdagar orkar jag inte med numera!ellem
Anne i Mantorp: nog är det tur att jag har dig ,-) Tack för så vänliga snällord!
Steel City Anna: precis så! Att sitta ensam och inte ha valt det, måste vara hemskt, om man nu helst drömmer om en stor familjejul. Och oj, så mycken ångest det ska vara i juletider bland alla skilda människor där det nu ska pusslas ihop allehanda möten hos mor, - och farföräldrar och bonusmammor och pappor!
ellem: det här var första gången på länge som jag inte ballade ur inne på Ikea och ville gå ut fort. Jag brukar få närapå andnöd av alla dofter, helst nere på lagerdelen och så förstås ont i knäet. Men inte den här gången!! Det var underbart! Annars är shopping inget för mig .., jag vet oftast precis vad jag vill ha och går liksom inte planlöst omkring ,-)
Jag håller med Anne i Mantorp!! Sliuta aldrig!
Finns inget som slår stekta äggmackor och kaffe.
Skicka en kommentar