Då ser det ut så här.
Och jag slår mig ner på en av hällarna - den som är som en avsats - och det är så ljuvligt så det går inte i ord att beskriva!
Små isflak seglar förbi ..., på stranden - som inte syns på bilden, går en mamma med en liten flicka.
Inte ett ljud förutom en svag vind hörs.
Och så vågklucket.
Tanken var att båda hundarna skulle få göra mig sällskap. Jag stod i hallen och lockade och lockade på Nelly .., men ingen kom. Nej, hon hade ingen lust att följa oss .., utan låg ihopkurad för sig själv på soffan och visade med all tydlighet att hon ville vila lite längre.
Så blev det också.
Och nu har solstrålarna nått henne.
Mycket skönare och tryggare är det förstås med en mjuk fleecefilt att kura in sig i.
Pv ler ofta när jag bäddar om henne; han har inte riktigt förstått att det är ungefär som när man var liten och hade dockor .., oj, så jag bäddade om dem om kvällarna!
Och när flickorna var små och hade docksängar, då brukade jag alltid vända dockorna om dom låg med ansiktet neråt och så fick dom en liten filt över sig.
Barnsligt?
Ja, verkligen.
Men jag skulle nog göra samma sak än idag.
5 kommentarer:
Jag är likadan. Det sitter i och är nog nyttigt att ha barnet i sej kvar tror jag :) jag hade en extremt noga turordning på vilken docka eller mjukdjur som skulle få sova med mej i sängen när jag var liten. Hade excel funnits tillgängligt hade jag säkert haft ett spreadsheet men nu var det listor. Och när jag varit ute med socialarbetare och utvärderat vilket stöd folk kan behöva så kom vi en gång till en riktig hoarder. Men jag pratade med alla prydnadsgrejer och hälsade på nallarna och det var grunden till en tillit som gjorde att väldigt mycket kunde bli bättre för den personen.
Steel City Anna: och jag läser och ler .... så omtänksam du måtte vara!
Och jag gläds åt att den envisa gamla Jack Russel-damen faktiskt markerar så tydligt att hon inte längre orkar gå på promenad och då också slipper det. Och att hon blir så fint ombäddad. Det blir vår lilla också när det behövs - fleece i soffa är inte dumt alls.
Monet: Nelly får ofta bestämma lite själv hur hon vill ha det. Mina "långa" promenader är ju inga snabbvarianter när Nelly är med; hon går långsamt till en början, men sen är det full sprutt. Och jag själv kan ju inte gå snabbt, utan haltar på.
Jag vet inte en endaste hund som har det bättre än lilla Nellyfröken, på alla vis.
Punkt.
Skicka en kommentar