Efter en dryg veckas frånvaro på jobbet och därtill tre lediga dagar på raken, var det så helt underbart att vara tillbaka bakom kassan igen! Så många vänliga människor .., så många obekanta ansikten, ja, det kändes nästan som när sommaren närmar sig och kundkretsen blir en helt annan än den vanliga!
Två kunder förgyllde dagen lite extra.
Den ena var en liten tös på fem år och som hade ett rött, glittrigt diadem (eller tiara, jag vet knappt skillnaden) i sitt hår.
"Men ååå, så fin du är, nästan som en prinsessa!" sa jag.
Då pekade lilltösen på sin fina tiara och sa att .."när jag blir stor ska jag faktiskt bli prinsessa, men jag kan inte hålla besticken i rätt hand, jag har kniven i den här (så håller hon upp sin vänstra hand och visar) och gaffeln i den här (viftar med högerhanden)".
Och jag säger att det går säkert lika bra ändå - det här med prinsesseriet - och så pratar vi en stund om den saken.
Lite längre fram på kvällen har jag en ung kvinna i 30-årsåldern kanske framför mig i kassan.
Hon berättar att hon är nyinflyttad och vill bara säga att hon är så glad att det finns en så välsorterad butik i närheten, det hade hon inte förväntat sig och jag tar henne i hand och hälsar välkommen.
"Så du har flyttat hit till Haverdal ...?" frågar jag.
Nej, hon bor i Stensjöstrand.
Jaha, på det viset.
"Stensjöstrand ..., men där bor ju jag också!" säger jag, även om vi som inte bor längst nere vid havet säger att vi bor i Stensjö.
Jodå, hon på Ejdervägen, ja, men det är ju där vi bor!
Det visar sig då att hon och hennes familj och minst en katt har flyttat in i något av husen närmast havet - det är bara en stor äng mellan -! Å, så roligt med lite småttingar här längs vägen .., nu har det blivit ett par barnfamiljer som flyttat hit .., sex, sju stycken barn inalles tror jag.
Ja, det var kul!
Hände nånting mera?
Jo, en kvinna visade sig ha ett sånt vackert tennsmycke runt halsen och hon kunde berätta att det var hennes morbror eller farbror som gjort just detta och så fick jag veta vem han har.
Här kan man läsa om honom.
Min mamma hade på 60-talet några tennsmycken, men numera ser man dem ju allt mer sällan.
 |
| Han som alltid ställer allt på kanten .... |
Och nu är det söndagförmiddag; jag har lyssnat till Söndagsintervjun där det idag var Gudrun Sjödén som satt i intervjustolen och pv ägnar sig för tillfället åt tårtbak; jag ska nämligen fira detta att operationen äntligen blir av med att i morgon bjuda arbetskamraterna på tårta.
Det här är nämligen min sista dag i affären på många månader.
5 kommentarer:
Hur många ägg är det i den botten så hög?
Friherrinnan
Friherrinnan: jag hade tänkt mig en långpannevariant, kanske två tårtor, men han satsade på höjden ,-) Kanske gjorde han dubbel sats?
Jag ska göra detsamma nästa vecka nån dag. Ja, inte opereras förstås, men bjuda på tårta på jobbet. För att fira att jag numera är anställd med tjusig titel och allt. :-)
Och för att säga att åh vad mina arbetskamrater är UNDERBARA människor. Så mycket värme och glädje som ryms i det huset!
Vi hörs ju innan, men ändå: jag önskar dig verkligen lycka till på tisdag och att du slipper må så hiskeligt illa efteråt och att smärtlindringen fungerar och att du får ha det så bäst det bara är möjligt! När jag kommer ner nästa gång får jag nog småspringa för att hålla jämn takt med dig igen, som förr i Ystad. ;)
Jag älskar dig, underbara människa.
Kram kram!!
Så skönt att det äntligen blir av och vilken härlig idé att bjuda på tårta!
Ser fram emot rapporter om snabbt tillfrisknande och "inget-ont".
Trycka till på tisdag och vi tänker på dig o vill att det ska gå så bra!
Bra med tårtan! Alla kommer att njuta ,
Skicka en kommentar