lördag 7 juli 2018

Lördagmorgon i det nya livet ...


Så är det segeläventyret över för min och harrys del och ååå, så härligt det har varit!
Och ja, jag inser att hade det ösregnat och blåst hemska vindar, hade jag inte varit det minsta lyrisk och säkerligen hade jag då bestämt mig för att aldrig mera!
Men nu var det inte så.
Det var strålande sol och otroligt varmt .., det var stilla seglats i total tysthet .., det var gott kaffe och torra bullar och det var fina små sommarhus på land och det var välordnade hamnar och många möten och lika många leenden och hjälpsamma människor.


Var hamnade vi?
Jo, första natten låg vi i Lerkil där pv lämnat båten efter seglatsen till och från Anholt.
Jag var såååå orolig för att ta mig ombord, men den hopvikbara pallen från Gekås i Ullared gjorde susen! Och harry lika förskräckt. Pv fick lyfta honom ombord och jag tänkte att ..., ååå, men hur ska detta gå!?
Bilden är inte därifrån, jag har tappat räkningen på var bilderna togs ,-)
Lerkil är den absolut enklaste hamnen.


Men det gick så bra!
På väg till Donsö - alldeles i början av seglatsen - sa jag till pv att nä, jag vill inte att du ska vara magister och tala om för mig hur allt ska vara; jag känner mig minsanm tillräckligt dum ändå, nån elev på kurs ..., nätack. Det fungerade suveränt! Så fick jag i egen takt ta in och lära mig och det högaktar jag verkligen honom för!

Elvakaffe förvandlades till halv-elva-kaffe och även torra köpebullar slank ner utan bekymmer!


I fina hamnen i Donsö (där det faktiskt finns 1500 bofasta ., lugnt och fint var det där) råkade vi få en båtgranne som firade Sveriges seger i fotbollen med att supa sig dyngrak! Mannen var väl i 40-årsåldern kanske och precis hela kvällen vinglade han fram och tillbaka och vi var fullkomligt övertygade om att han skulle sluta som drunknad i hamnbassängen. 

Att ta sig nerför det något rangliga och svajiga .., ja, den här lilla anordningen från kajen till piren, det var ett äventyr för den druckne .., och vi skakade på våra huvuden mer än en gång och höll andan. 
På väg till servicehuset för tandborstning och annat mötte jag honom. 
Då vinglade han omkring och letade "sitt hem". 
"Hör du, jag vet var du bor, jag tycker att du ska gå och lägga dig bums!" sa jag och döm om min förvåning när den vinglige så småningom verkligen kom sig till båten. 

Donsö var underbart! 
Vi badade i en liten, liten vik mellan släta klipphällar och åt god mat på restaurangen.


Nere i viken stod en skottkärra med ett anslag fasttejpat att den som ville fick gärna ta upp tång från stranden - en grep fanns också - och jag behöver väl inte säga vem som tog sig an den uppgiften.
Nej, just det. 

Lite till höger i bilden syns en dansk kvinna från Jylland vada ut i vattnet. 
Hon och hennes mamma - Lone - hade åkt båt från Fredrikshavn till Göteborg och tagit en dagstur ut till Donsö. Jag stod en stund och pratade med Lone, som hade supersnaggat hår och var så fin. Det visade sig att hon gick på "kemobehandling" för en ovanlig form av blodcancer och ville nu få nånting annat än illamående att tänka på. 
Rara, fina människor var det, hon och hennes dotter.


Jag skulle kunna lägga in hur många bilder som helst, men annat ska göras också.
Här är en i alla fall. 
Vi har sedan tidigare en flytväst till Harry, men se, den fungerade inte alls! 
Den var otymplig och alldeles hopplöst var det för honom att lägga sig ned, han blev bara stirrig och orolig. Till slut fick det bli så här; jag kopplade honom och så fick han ligga i sittbrunnen och där sov han precis hela tiden. 
Och ja, hade vi blivit prejade eller båten tippat, då hade det blivit ett elände, men nu blev vi inte det. 
Och hade det blåst kuling, då hade västen åkt på. 
Det här fungerade jättebra! 
En ny - annan sorts flytväst - ska dock inhandlas kan jag lugna alla med.
 

På ett sätt var det som om harry och jag själv följdes åt mentalt på den här resan.
Vi var lika oroliga i början, men slappnade av allt eftersom (ganska snabbt faktiskt) och vi lärde oss båda att ta oss av och på båten tämligen enkelt och harry fick bra miljöträning. Han, som bara träffar enstaka jyckar eller människor per dag .., här blev det ideliga möten och till slut var det som om han inte orkade bry sig längre. 

Och på uteserveringen i Donsö lade han sig helt enkelt ned och sov. 
Och andra hundar kom med sina respektive och passerade vår båt på piren och inte minsta morr eller rest ragg .., nej, det var som om han hade blivit så mycket tryggare!
Ja, det var sååå skönt att det fungerade!



Tredje övernattning blev på Björkö.
Där blev det förstås också bad och jag fick en brännmanet rakt under mig och förstod direkt vad som hänt; det brände som ELD på underarmar, lår och ovanför bysten! När jag skyndsamt kom upp på klipporna kom andra som stod intill fram och sa att "men du har manettrådar över hela dig!" och en annan besökare lämnade sin filt och tog fram cortisontabletter och gav mig en tablett att ta bums .., sen blev det till att snabbt duscha och duscha ännu mera och på det hela taget gick det bra. 
Det sved och brände bra på natten, men sen glömde jag det hela.

Här på bilden ser ni pv och det var från igår, när vi hade vänt söderut igen.
(Så här var det: första övernattning i Lerkil, där båten låg och väntade på oss. Därefter till Donsö och andra natten där, vi kom dit vid lunchtid och fick en härlig eftermiddag, men jag somnade i båten och sov nu två timmar rakt av. Därefter till Björkö och övernattning där; vi kom dit samma tid, mitt på dagen. Och vände vi och seglade tillbaka söderut, övernattning igen i Donsö och igår så mot Lerkil där bilen stod parkerad). 
Det blåste ganska bra, men motvind .., så det blev ideligen till att kryssa för att få fart på båten. 
Och pv var fokuserad och ibland kom det svärord farande och beklagande över hur underliga vindarna kunde vara .., men det gick bra.


Under lång tid såg vi inte en endaste båt ..., men se där .., där kom två! 
Många som hade segelbåtar gick för motor och sånt tycker pv är på gränsen till fusk. 


Och så här såg det ut för det mesta - på hemvägen -.
Det blev till att hålla i sig och ta stöd med fötterna.
Ibland sol, ibland helmulet.


Frånsett två fiskmåsar som följde oss under säkert en timmes tid på väg till Lerkil, så var den här blomflugan (tack Bert!) vårt enda sällskap. Tänk, att man kan bli glad över en liten fluga som slår sig ned på ens pekfinger! 

Vad var då det bästa med en här för mig så annorlunda resan?
Jo, det var att jag växte inombords.
Jag upptäckte att jag faktiskt klarar långt mer än jag trott .., att jag inte är så rädd som jag trott .., att jag faktiskt inte var sjåpig alls. 
Jag tyckte också att det var vansinnigt roligt - men det berodde nog lika mycket på vädret! - och jag kanske inte skulle vilja tillbringa fyra veckor rakt av på en båt varje sommar, men två, tre kanske, med reservation att det måste bli gräsligt tjatigt om det regnar  och blåser och man ska sitta inne och titta ut på eländet. 
Just det, det är vissa resvervationer. 
Men pv, han skulle nog lätt kunna tillbringa mest hela sommaren på en båt, därom är jag helt förvissad.

Så var det.

11 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Oj, vilken fin vecka som ni verkar ha haft.
Jo, förresten, jag kommer inte neröver i sommar, tiden och pengarna räcker inte till just nu :-)

Elisabet. sa...

gunnar i vaplan: men du kommer såklart ner NÄSTA sommar ,-) Kram på dig!

Lena i Östersund sa...

Det har varit så roligt att följa din segeltur, tack för att du delar med dej⛵🌊💦

Babsan sa...

En härlig tripp på många sätt🤗😘

Elisabet. sa...

Lena i Östersund: tack snälla! Och tack som hängde med!

Babsan: ja, på sååå många sätt!

Cecilia N sa...

Fin tur!
Nu var det många år sen jag seglade, men sen sålde pappa båten. Han tyckte precis som pv (och jag) att det är fusk att köra med motor. Säkerhet när man ska manövrera i hamn, men som transport är det fusk.
Det är underbart när seglen är satta och motorn stängs av.

Elisabet. sa...

Steel City Anna: jag försökte med att dom kanske hade extra bråttom .., men då kanske man ska ha en motorbåt? Härligt att ha upplevt det här i alla fall. Från Donsö och till Björkö var det tidvis nästan ingen vind eller väldigt lite. Sååå ljuvligt att bara glida förbi kobbar och skär och denna tystnad! Är inte detta blodtryckssänkande, då vet inte jag.

mossfolk sa...

Det ser sååå härligt ut! Jag har aldrig varit på en segelbåt. Liten motorbåt och färja, men inget däremellan.

Elisabet. sa...

mossfolk: en enda gång hade jag varit med på pv:s båt, det var halvdagstur mellan Ystad och Kåseberga. Men oj, så roligt det här var. MEN .., jag är medveten om att vädret betyder allt.

Bert Bodin sa...

Tänk! Du är ju lika äventyrlig som jag.
😉

Elisabet. sa...

Bert: knappast ,-) Men kul var det.