lördag 13 mars 2021

Dagens fönster och lite till ....


Det blev en lite orolig natt, den mot idag.  Pv gick i säng redan vid åttatiden och kände sig risig, jag var pigg  Äldsta dottern arbetade natt som vanligt och jag tänkte att det var så tryggt att ha henne här, men det är ju förstås bara ovanan nu att vara hemma igen. 

Idag halverad dos cortison; från tolv små piller som ska lösas upp, till sex. Jag kan säga att halva orken tackade för sig samtidigt, vilket väl är en rimlig förklaring. Gick en sväng runt huset och tog mig knappt in igen, såå darrig. Nej, jag beklagar mig inte. Nej, jag tänker inte förta mig. Nej, jag tar det lugnt, men måste ju ändå röra på mig lite. 

Nu skidåkning på tv och elvakaffe. 

Och en underbart grön fasad från Portugal. Tack annannan! 

På familjechatten små filmer från Malmö. En snart tvåårig krabat som målar med vattenfärg .., sånt. Pratar med före detta svägerskan i Göteborg - Carina - sambo med exets yngste bror. Gråmulet ute. Ibland lite sol. Känns skönt med bokstäver som gör som jag vill. 

Känner mig så  t a c k s a m.

5 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Känner igen den där fullständiga tröttheten från min kraftiga lunginflammation 1993. När jag "tillfrisknade" något sånär och rekommenderades utevistelse funderade jag på att beställa taxi hem, när jag var på Konsum som låg 250 m från hemmet. Fullständigt slut.

Din namne Elisabeth med h sa...

Inte konstigt att du är orkeslös efter den pärsen. Skönt i alla fall att du har fått komma hem!

Turtlan sa...

Det kommer väl bli två steg fram och ett bak ett tag. Inte så snällt skriva så men tänker så.

Huset! Helt underbart grönt!

mossfolk sa...

Ja, men det är klart att man måste få röra lite på sig. Orken kommer nog vad det lider, om än inte riktigt lika snabbt som önskat 🙂

Elisabet. sa...

Bert Bodin: ja, jag hade en hemsk lunginflammation på 70-talet när vi bodde i Sthlm Gick ner mängder med kilo och spelade Artur Eriksson så nålen glödde på skivspelaren. Jag är ännu tröttare nu, sååååå darrig, men det går nog ändå framåt.

Bettan med h: ja, gud så skönt att få vara hemma! Jag kände mig som fem år och var mest rädd hela tiden.

mossfolk och turtlan: det får ta tid. Jag är så lycklig bara att ha fixat det.