Elisabet

Onsdag ....

En bra dag. Har idag hunnit köpa födelsedagspresenter till min äldsta syster och till  pv och i morgon ska jag försöka ordna med såväl present samt julklapp till B som om en vecka återvänder till Australien. Att skicka via Postnord blir dyrt; ofta är frakten väl så dyr - om inte dyrare - än själva innehållet i paketet. 

Och hur glad blir man inte när expediten hos Claes Olsson undrar om man vill utnyttja sin bonuscheck på sextio kronor? Ja, jag vet, det är ingen stor summa, men ändå, det bidrog ändå. 

Kom hem, fick besök av friherrinnan och vi satt ute under parasollet och drack kaffe och pratade om allt och inget - en hel del om hennes och väninnans vistelse i Dalarna - den som blev så lyckad. 

Innan dess hade jag gjort ett storkok på cowboy-soppan och den räcker nog till femton personer .., ja, i det här avseendet - att laga stora laddningar mat - går jag sannerligen i mammas fotspår. 

Bäst ändå idag: kvällsdoppet tillsammans med grannen Britt. Oj, så tveksam hon var när jag frågade om hon ville göra mig sällskap .., men så slog hon till och vi låg länge i vattnet och på väg hem upptäckte jag att alla mina fingrar - eller från leden i mitten - var alldeles vita!

Lite känns det som höst. Det var kallt ute i morse. 

Nu är spindelvävens tid. Överallt är dom! Ibland räddar jag flugor från att bli spindelmiddag .. jag tar dem helt enkelt från fångstnätet och herr eller fru spindel blir säkert förgrymmad .., men sen, i nästa sekund - när jag väl är inomhus - slår jag utan bekymmer ihjäl andra flygfän med flugsmällan. 

Tala om dubbelmoral. 

Nu är den andra omgången renfanor igång och dom är nästan vackrare nu, än i mitten av sommaren! Liksom sprödare. 

Och tänk, kaprifolen blommar! 

Och luktärterna!  

Och kortvuxna höstanemoner!

På instagram ser jag att grannarna från andra  sidan kustvägen har plockat kantareller och själva har vi björnbärsmarmelad till någon gång, ja, så där .., ungefär till 2027.

För övrigt? Den femte vaccindosen väntar på oss ., den nionde september är det dags. Skönt. Jag kommer att ta varenda dos som erbjuds mig, vill aldrig någonsin bli så sjuk - om jag kan undvika det -.

Och trots att det regnade sååå rejält när vi var i Bohuslän, så har boken - den som står i slänten och säkert har svårt att suga upp vatten - kastat sina blad. Nu ligger dom torra och frasiga i backen och på uppfarten. 

Lägger in dagens bild. Efter badet.

Min pappa sa alltid att jag var så rufsig i håret och så tog upp han upp plastkammen från bakfickan (han som knappt hade något hår att kamma) och försökte få styr på lockarna. Sidbena ville han att man skulle ha.

Nej, han lyckades aldrig att få någon ordning på mitt hår och det är ungefär likadant sextio år senare. 

Bilden togs just innan jag gick ut med Harry ikväll. Sticketröjan - den såååå älskade - togs på för nästan första gången i höst och innan jag gick ut, försökte jag vika till kragen, den som bara hasar ner.

Ja, det är så det är. 

Det var allt.