Äntligen ...!
Fann detta i min inkorg på morgonen.
"Nåja, nu är jag hemma igen efter en ganska otrevlig pärs som började i fredags morse.
Jag satt vid köksbordet och kände att näsan började rinna, upptäckte att det var blod,
men torkade bara bort det. Då plötsligt rann det på sånt allvar att jag var tvungen att
gå till diskbänken och sätta mig vid hon. Vad jag än gjorde så verkade det bara bli värre och värre Rena Hallet Coves Blodbad!!!
När det hållit på i över en timme ringde jag
efter ambulans, som var här inom 7 minuter med 2 paramedics som gjorde vad de kunde
för att stoppa det hela.
Det lyckades inte, så de ringde efter en mera specialicerad person,
som inte heller kunde fixa saken utan sa att jag omedelbart måste till Flinders sjukhus och så blev det. När jag kom dit blev det bråttom in till ICU där 3-4 läkare höll på hela dagen med olika
åtgärder. Det gör ju inte saken bättre att jag är på blodförtunnande medicin.
Till slut körde de in som en uppblåsbar tampong i näsan och blåste upp den. Jag var visserligen förvarnad, men detta var bland den värsta smärta jag någonsin känt. Hela huvudet började sprängvärka, men blodet rann inte längre och jag fick åka upp till en sal, där jag sedan har legat. Efter ca 3 timmar fick jag i alla fall en spruta Fentanol, så smärtan gick bort.
Tampongen fick jag ha i näsan till i går morse när man bytte ut den mot en annan typ som skall integrera av sig själv efter några dagar och i morse fick jag åka hem.
Nu hoppas jag verkligen att det är slut med alla dessa sjukhusbesök för min del på ett långt tag.
Ja,nu vet du vad som hänt."
5 kommentarer:
Ja, du ser! Det man tror är vanligt enkelt näsblod kan utveckla sig ett faktiskt livshotande tillstånd. Extra problematiskt när man står på blodförtunnande också. Jag hade visserligen bara det milda Trombyl men det åkte bort också. Skönt att din syster slapp transfusioner - jag fick sex påsar blod plus plasma så det var inte mycket kvar i mig. Märklig känsla att få någon annans blod i sig. Väldig tacksamhet mot blodgivaren förstås men eftersom jag fick väldig klåda som biverkan påmindes jag hela tiden om att jag ’hade något främmande” i mig. Säger som din syster - man hoppas efter den här sortens pärs att slippa sjukhus ett tag framöver. Samtidigt oändligt tacksam att de finns och faktiskt räddar livet på en! Hälsa din syster från mig!!
Skönt att höra
Monet och Babsan: ja, härligt att få veta att det nu är bra! Jag minns hur hon ofta blödde näsblod när hon ännu bodde hemma och jag fick springa och hämta bomullstussar till henne.
Den där tamponaden hon fick är inte trevlig… säger hon som jobbat på öron näs och hals. Fy bubblan.
Kommer ihåg hur patienterna låg där med sina grejor minst sagt lätt plågade.
Det är verkligen det ena och det andra för systern.
Turtlan: Birgitta är den mest smärttåliga människa jag vet, så säger hon att det var det värsta i smärtväg, då gjorde det nog ont. 😉 Hu!! / Elisabet
Skicka en kommentar