Söndag i oktober ....
Gråmulet, hällregn, uppehåll, skyfall, hagel, solsken, duggregn, uppehåll. Ingen ordning alls är det på vädret numera. Pv tog cykeln till Skallkroken för att ordna med batterierna till båten och på väg hem igen öppnade sig himlens alla portar och ni kan tänka er ..., hur han såg vid hemkomsten.
Då blev det brått, ty vi var ju bjudna till alltid så vänliga grannen Birgitta, snett mitt emot oss. Där var också hennes närmaste grannar (på samma sida av vägen) med sin 2-åriga tös Bella, där var hennes barnbarnsbarn från Oslo - Filippa med med sin sambo eller make Herman - (på väg åter till systerlandet i väster) och där var lille Frank med sin pappa (hans mamma är barnbarn till Birgitta, men befinner sig just nu i Rom) och så vi då. U n d e r b a r t trivsamt, som alltid.
Ett tag var det många läkare i sällskapet och kanske är det då inte förvånande att det här var leksaker vilka kom till användning. Stetoskop och läkarväska fanns också på plats.
Minns att jag själv ofta lekte sjukstuga, då i början av 60-talet. En slags droppanordning hade jag, i plast .., och plastsprutor förstås .., och mamma fick vara svårt sjuk patient och ligga på soffan i vardagsrummet.
Själv var jag - syster Elisabet - förstås jour och kom omedelbart till undsättning.
Mamma var en bra patient, men hon var även en utsökt kund hos frisörskan som var jag. Problemet var bara att hon hade så tjockt hår, så där så att papiljotterna i blå, ljusgul eller rosa plast, var närapå omöjliga att få på plats. Det fanns även andra sorters papiljotter, i nån slags metall och stickiga, men sådana använde inte mamma.
Efter tre timmar hos grannen tackade vi alla för oss. Då hade vi avhandlat - om inte världsproblemen - så i alla fall det vansinniga i att en patients journal inte kan läsas av en läkare i en annan kommun och vilka problem detta kan generera, för patienten, alltså, men även för behandlande läkare.
Harry, som fick vara hemma, var över sig av glädje när vi kom åter och vi såg minsann spåren av hur han legat uppe på soffan och spanat ut genom fönstret. Nu ligger han nära-nära husse .., allt medan det är hästhoppning på tv och det brinner en eld i kaminen.
Och solen strålar ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar