Elisabet

Fredagkväll ...

Lågtryck hela dagen och då blir det som vanligt: jag däckar totalt. 

Halvsomnar på soffan .., tittar lite på två avsnitt av brittiska Akuten .., orkar knappt engagera mig i finalen av bordtennisen. 

Men sen .., bryter solen fram så där vid sju-åttatiden och då gullber jag pv att han väl kan följa mig till Skallkroken för ett kvällsdopp. 

Det blåser nåt hemskt, han meddelar att något bad för hans del blir det sannerligen inte, men jag tar ett dopp, simmar lite under ytan och vattnet är ljummet och fullkomligt ljuvligt. Livgivande, är vad som beskriver det bäst. 

Oj, så det smäller i alla segelbåtslinor ("fall" heter det, säger pv, men jag säger linor) och det låter som voro vi strandade på Nordpolen ., så är ljudet. Noterar ett bibelord som namn på en mindre segelbåt, det hör inte till vanligheterna. (Ty så älskade Gud ...). Det är en tysk gästbåt. 

Vilken kväll! 

Det är så vackert och vi räknar till åtta husbilar, varav två är tyskregistrerade. 

Båten till höger på bilden är en gästbåt som kan glädja sig åt att få ligga längs-med. Tre, kanske tilll och med fyra sådana platser finns.

På väg till bilen upptäcker jag en död liten sädesärla som ligger på sidan på bryggan. 

Stackars lilla krake. Så tog ditt liv slut av någon anledning och inte hinner du flytta söderut och komma åter nästa vår. 

Jag tar den lilla fågeln och bär den i armvecket och lägger den så en bit från där vi går .., lite för sig själv, så där så den får vila i lugn och ro. 

Svänger förbi affären. Skriver ett anslag och berömmer den som gräddade gårdagens Cinelle-wienerbröd. Så vansinnigt perfekt gräddade var dessa och fint dekorerade!

Sen hemåt till en bytta havskräftor, vitlöksbröd och gott vitt vin. I morgon är det Cykelvasan för Micke, Emil och Peter (plus deras vänner) och jag hoppas regnet upphör och att det blir en bra dag för dem! 

Och under dagen får vi veta att en i vår närhet drabbats av vitiligo och dessutom behöver medicinera med levaxin. Vi har hittills varit sååå lyckligt förskonade från svåra sjukdomar och tänker att det ändå kunde ha varit så mycket värre. Själv tycks den drabbade ta det lugnt.