Dagens trauma, (för att inte säga Årets Trauma) och lite till ..
.jpg)
Ja, det inträffade för en halvtimme sedan, då Sigge Nilsson tvingades uthärda ett julbad. Att ensam hålla fast en motsträvig katt, duscha honom genomvåt, skumma in med lite schampo, duscha bort alltsammans riktigt noga - allt medan denna kissen motsträvigt jaaaaamar och försöker slippa undan - det är inte det enklaste.
Ser ni hans mjuka mage? Jag ÄLSKAR DEN. Förr fick man aldrig ens nudda magen, nu - om man är riktigt ömsint och försiktig - tycker han om när jag drar med fingret och säger att hans mage är så leeeen och fin.
Och så avdelningen "lite till". Jo, ett idag helt underbart "Tankar för dagen" med Staffan Westerberg. Här en länk till det korta programmet som jag ändå fann tänkvärt. Denne finurlige herr Westerberg med så mycket klokskap inom sig, berättar bland annat om baktid och framtid.
(Mycket kärlek var det här, i tyska Bad Doberan där det var bröllop på hotellet där vi då bodde. Här fotografering av brudgummen och hans vänner).
Lite baktid och även framtid, kan man få ta del av i - enligt mitt sätt att se det - en av årets bästa och varmaste filmer, nämligen "Den sista resan" av och med Filip Hammar, Fredrik Wilkinsson och framför allt Filip Hammars far. Vilken film! Den finns nu på SVT-play (därav länken). Sååå sevärd! Den har vi sett tidigare, men ska se om den. Ikväll kanske?
Mera film! Igårkväll tittade vi på "En liten bit av kakan" - en iransk film som fått fina recensioner. Den handlar om en sjuttioårig kvinna som lever ensam i Teheran (dottern bor i Sverige med sin son) och maken är död sedan länge. Den handlar om ensamhet, längtan och vad en enda dag kan betyda. Den filmen går på bio just nu, men själva såg vi den via Triart.se (49:- för två dygn). Här kan man läsa om vad som kan hända när man gjort en sån här film - en film som visar upp hur det kan vara i Iran - och priset man kan få betala om man visar upp verkligheten.
Om kärlek - på olika sätt - kan man lyssna till här, även det från Tankar för dagen. Och vilken härlig skånska uppläserskan har - Christina Claesson heter hon -.
6 kommentarer:
En liten bit av kakan såg jag på bio i höstas. Tyckte mycket om den. Den sista resan ska vi se i kväll på ettan, kl 20. Värd att se igen! Så Sigge gillade inte sitt julbad, stackarn! ellem
Men varför var ni tvugna att bada Sigge?
Det var vi inte alls tvungna att göra, men eftersom han ligger hos mig om nätterna och jag vet hur han gräver och har sig ute, så tyckte jag att det var dags. Han fick ju nästan ny päls! Efteråt låg han intill mig och putsade och pälsen och spann ,-)
ellem: Nej, säg den katt som tycker om att bli badad ,-)
Ojojoj, Sigge, vilket bestyr! Men jag är säker på att du blev riktigt, riktigt ren och fin och fluffig och fräsch. / annannan
Det kan du tro! Precis så som du skriver, fluffig och fin. Man ser ju hur raggig pälsen ofta blir på gamla katter, nu ser han ju rent elegant ut ...,-)
Skicka en kommentar