Elisabet

Närapå storm ...

Fredag. Tillbringar man torsdagkvällen med att i timmar titta på filmen "Forrest Gump", ja, då kan man känna sig aningen seg dagen därpå. 

Det finns onekligen filmer som sätter spår. Amelie från Montmartre gick direkt in i mitt hjärta och det berodde på hur finurligt ihopsatt filmen var. 

Dels ett helt ljuvligt foto (hela filmen går i grönt och rött ...) och vilken klippning! Dessutom var det var mycket i handlingen som var oväntat och så blev man ju så glad av den. Och musiken, inte att förglömma! 

Likadant, men på ett annat sätt, är det med Forrest Gump, regisserad av Robert Zemeckis efter en novell av Winston Groom. 

Här är det så påhittigt .., det är som att sätta sig i en tidsmaskin och det är så mänskligt och sorgligt och hjärtevärmande, allt på en gång. Dessutom fantastiska skådespelare .., Tom Hanks förstås, men även Sally Field som spelar hans tappert kämpande mamma.

Den filmen tittade vi på ända till slutet och  s o m  vi kämpade för att orka .., det var ju ideliga reklamavbrott - däribland Ikeas senaste som jag tycker är så bedrövligt usel -! (Kvinnan som tycker att det är så billigt när hon får kvittot och springer ut till en väntande bil där det sitter en man - är han hennes pappa, eller make eller ...., och jag undrar verkligen hur reklambyrån tänkte ...?)

Somnade genast och mina underliga drömmar fortsätter att segla runt i huvudet. Igår var jag i Malå och höll på att komma för sent till jobbet (var dessutom ute och promenerade med en hamiltonstövare) och nu på morgonen kände jag mig alldeles oriven inuti, men kommer inte ihåg drömmen. 

Tanken var att vi i eftermiddag skulle ha middag tillsammans med friherrinnan och A-M, men den förstnämnda hade inte kunnat sova natten mot idag, detta på grund av stormen, så vi tar det i morgon i stället. Det går lika bra.

Från min namne i Helgerum (tänk, om jag minns fel!) kom den här bilden för ett tag sedan. Nog är det väl fantastiskt vad en liten blomma kan betyda! Så fin! Tack Elisabet!