Elisabet

Årets första fönster ...

Nyårsaftonen tillbringades - åtminstone delvis - hos friherrinnan och Anne-Marie i Steninge. 

Lite som knytkalas var det (alltid så praktiskt) och såväl lättsamt som trivsamt. 

Lena bjöd på underbart god torskrygg (så mjäll och fin!) och till dessert pannacotta med hjortronmylta. (Själv hade jag gjort små piroger fyllda med spenat/getost/vitlök/sambal oelek, hackade valnötter och sesamfrön utanpå).

På en skänk i vardagsrummet står en rejält stor julkyrka, helt gjord i kartong och den kyrkan har hållit ihop hur länge som helst; i alla fall i sextio år, berättade friherrinnan. 

Den är gjord av hennes så älskade morfar Karl, plus en kusin (till F) och är ihoplimmad av mjöl/vatten. Nu håller den på att krackelera lite, men jag förstår att den är älskad .., den är såå fin i all sin enkelhet. 

Vad gjorde vi? Slog runt? Nej. 

Vi pratade om Anne-Maries uppväxt och härstamning från Lovisa i sydvästra Finland, men hur hon senare kom till Kungsbacka och ännu senare i livet till Luxemburg där hon bodde med sin schackspelande make. 

Att Gott Nytt År på finska heter "Onnellista uutta vuotta" elller "Hyvää uutta voutta!", ja, men det är ju bra att kunna.

Det var lite om gårdagkvällen det. Körde hem i regn och rusk (rusk = förfärlig blåst!) och pv tittade på hockey och själv gick jag i säng, lyssnade till domkyrkoklockornas ringande i vårt land och tänkte att den från Luleå hade sååå vacker klang och det var INTE bara för att den var norrifrån!