Kort och koncist ....

Ja, så kan man också göra. Kärnfullt, tycker jag. Och här kan man få veta bakgrunden till det hela.

Tittade ikväll in på Norrans sida för dödsannonser och upptäckte att en kvinna hemma - född 1958 - inte längre är i livet. 

Den kvinnan var gift med en f.d klasskamrat till mig. I dödsannonsen fanns ett citat av henne, som löd så här: "Hä är ju enkelt. Hä är ju bara å göra."  Jag tänkte att det var nog typiskt för henne .., hon var handlingskraftig.

Hennes pappa Georg kom ofta hem till oss och satt vid köksbordet hos pappa och pratade jakt. Georg var stor och ganska bullrig, men på ett härligt sätt. En gång hade mamma gjort en ostsufflé och bjudit dem på och detta var nog första gången Georg åt något sådant. Det blev väl kanske ingen större succé, men till sist sa Georg: "Men hä va i alla fall för jävligt god gelé!" Ja, hon hade tydligen lite gelé till.

Dagens fönster ...

... fångades av hedgrenskan i Trelleborg. 

Så här skriver hon: "Ett eftermiddagsfönster. Planschen inköpt på Ordrupgaard och konstnärens namn är Auguste Rodin."

Tack Kerstin!

Så här såg herr Rodin ut. 

Att denne Auguste Rodin även var målare/konstnär, hade jag noll koll på. För mig var hans namn enbart synonymt med hans skulptur "Tänkaren". 

Jo, så är det .., det är minsann mycket man inte vet här i världen.

Igår barmark ....

Idag vinter. 

Pv är ute och skottar snö, men enligt SMHI ska det börja regna senare under dagen. 

Vi får väl se vad det blir av detta.

Och upptäcker jag inte en liten fågel som sitter i eken och väntar på frukost ...?

Och i Malå var det - 28 grader nu på morgonen. "Inte en mygga i sikte!" skrev bildfångerskan, som var Maria.

 Dagens fönster ...

Baderskan i norr - ellem - har fångat tre vackra fönster i Sankt Olovs kyrka i Skellefteå. Det tackar jag verkligen för - tack, tack -! 

Och är det fler än jag själv som inte besökt kyrkan, så kan man ta en virtuell rundtur genom att klicka på den här länken. Så himla bra!

Lördag i ett gult hus på en kulle ...

Uppehållsväder, men rejält blåsigt. Spenat, - och getostfyllda piroger i ugnen, att njuta av i väntan på att potatisgratängen ska bli klar och även det som ska grillas. Mycket spring hit och dit. In och ut ur uterummet .., grunnar på huruvida Anne-Marie dricker rött vin (nej, det gör hon inte) .., och var har vi servetterna? 

Dekorerar bordet med små grankvistar. Ja, men så perfekt att julgranen ännu var på plats .., jag bara hämtade sekatören. I morgon hoppas jag att granen får komma ut och bli till lite skydd till småfåglarna. 

Den äldsta berättar om bister kyla i Malå, men aldrig att hon tycks upphöra över vyn över den nu istäckta Malån när hon vaknar. 

AP skriver på instagram att idag blir det besök i Uppsala domkyrka, där har hon aldrig tidigare varit och jag svarar att det har inte jag heller. 

Var det idag tro som sonen skulle bege sig till Hässleholm på barndop, eller var det möjligen i morgon?

Och Emma är lyrisk över besöket i Florens och lägger in instagrambilder - mest av mat - från besöket där, men även denna. 

Från min syster i Australien kommer ett mejl och hon berättar att det är 26 plusgrader men molnigt, men mest av allt berättar hon om det hemska som hänt utanför Stready Bay i södra Australien, där en 27-årig surfare blivit attackerad av en "White Pointer" - en haj, alltså - och är nu försvunnen, troligtvis dödad av denna haj. Senast det hände i samma område var 2023. Hu, så hemskt. Och stackars, stackars föräldrar till surfaren .., han var hemma på besök över jul och nyår och så händer detta. 

Så ringer friherrinnan. Hon har uppgivit fel adress till färdtjänstmannen, men missade bara med ett enda gatunummer, så det lär ordna sig. Vid 3-tiden är dom här. 

Tog tidigare idag en sväng till affären och möter där en kund utanför entrén. Vi har nog bara pratats vid så där vid kassan tidigare, men nu blir det ett längre prat. Hon berättar att hon gick i pension tidigare i höst, att hon i alla år har arbetat som lärare i svenska, men nu är det alltså ett annat liv som väntar, eller som tagit sin början. Född 1955. 

Möter ett annat betydligt äldre par och vi blir stående ute i foajén och småsurrar. Det är väl det jag saknar mest. Småpratet. 

Plockar ut pirogerna från ugnen, nu är det gratängens tur. Det doftar vitlök. Pv knåpar med DN:s lördagskorsord. 

Så är livet i ett gult hus på en kulle, en lördag i början av januari.>/div>

Dagens fönster ...

Bici & Baci hyr alltså ut vespor, elbilar, cyklar och ordnar vandringsturer. 

Ja, jag vet inte om jag hade vågat mig på att köra skoter i Rom, det var nog betydligt enklare att köra till Hemköp i Haverdal tur och retur.

Emma tog bilden. 

Vad ryska ungdomar i Sankt Petersburg tycker om sin president ....?

Det kan man få reda på här. 

Och hur fylld är jag inte av beundran över det mod somliga visar.

Närapå storm ...

Fredag. Tillbringar man torsdagkvällen med att i timmar titta på filmen "Forrest Gump", ja, då kan man känna sig aningen seg dagen därpå. 

Det finns onekligen filmer som sätter spår. Amelie från Montmartre gick direkt in i mitt hjärta och det berodde på hur finurligt ihopsatt filmen var. 

Dels ett helt ljuvligt foto (hela filmen går i grönt och rött ...) och vilken klippning! Dessutom var det var mycket i handlingen som var oväntat och så blev man ju så glad av den. Och musiken, inte att förglömma! 

Likadant, men på ett annat sätt, är det med Forrest Gump, regisserad av Robert Zemeckis efter en novell av Winston Groom. 

Här är det så påhittigt .., det är som att sätta sig i en tidsmaskin och det är så mänskligt och sorgligt och hjärtevärmande, allt på en gång. Dessutom fantastiska skådespelare .., Tom Hanks förstås, men även Sally Field som spelar hans tappert kämpande mamma.

Den filmen tittade vi på ända till slutet och  s o m  vi kämpade för att orka .., det var ju ideliga reklamavbrott - däribland Ikeas senaste som jag tycker är så bedrövligt usel -! (Kvinnan som tycker att det är så billigt när hon får kvittot och springer ut till en väntande bil där det sitter en man - är han hennes pappa, eller make eller ...., och jag undrar verkligen hur reklambyrån tänkte ...?)

Somnade genast och mina underliga drömmar fortsätter att segla runt i huvudet. Igår var jag i Malå och höll på att komma för sent till jobbet (var dessutom ute och promenerade med en hamiltonstövare) och nu på morgonen kände jag mig alldeles oriven inuti, men kommer inte ihåg drömmen. 

Tanken var att vi i eftermiddag skulle ha middag tillsammans med friherrinnan och A-M, men den förstnämnda hade inte kunnat sova natten mot idag, detta på grund av stormen, så vi tar det i morgon i stället. Det går lika bra.

Från min namne i Helgerum (tänk, om jag minns fel!) kom den här bilden för ett tag sedan. Nog är det väl fantastiskt vad en liten blomma kan betyda! Så fin! Tack Elisabet!

Dagens fönster ...

Icke allenast är det ellem  som tillhör de hurtigas skara, nej, här är en till - nämligen Turtlan -. 

Så här skriver hon: 

"Hej!

Håven är med. Fullt med folk här på gymmet idag. Januarieffekten?

Nu slut på pausen. Dags fortsätta på stepbrädan!"

Tack Annika, säger jag.

Och så ett kvällsfönster ...

.... från hedgrenskan i Trelleborg. Titta, så vackert! 

Tack Kerstin!

Ännu mera sevärt ...

Man kan ju undra vad som tagit åt SVT 2; det är det ena underbara programmet efter det andra och inget undantag idag, då jag råkade hamna i dokumentären "Vägen till ingenstans" och här blev jag sittande. 

Så här beskrivs programmet: "Det finns en märklig väg ute i vildmarken långt upp i norra Sverige. Den byggdes i mitten av 1950-talet och skulle gå från Kiruna till Norge. Man började med att förbinda fem små byar mitt på sträckan. Sedan avbröts arbetet och nu ligger en ensam vägstump på två mil utslängd i vildmarken. Under tre år följer filmaren Johan Palmgren det stillsamma men samtidigt händelserika livet i byarna längs vägen norr om Torneträsk."

Programmet finns på svt.play och kan ses t.om den 30/12 2026 och kan - tyvärr - endast ses i Sverige. 

Här en länk, om någon vill följa med i ett inte alldeles vanligt sätt att leva. 

Och vilka underbara människor!

Här kan man få veta lite mera om filmaren Johan Palmgren. Jysses, så produktiv den mannen varit!

Stort tack till SVT 2 och den som köpt in filmen.

Här och nu ... 

Foto: Anders E. 

Andra januari. Svea har namnsdag. Vi hade en granne i Malå som hette Svea. Gift med Holger. I deras hall, i en vacker porslinsskål med lock på, hade hon alltid karameller, typ Marianne, men ändå inte. Mindre, lite glansigare. 

Intill skålen stod säkert tiotalet små porslinskatter. Svea och Holger hade - mig veterligt - inga barn. Ibland hyrde de ut ett av sovrummen och en som bodde där var Helge. 

Helge rökte John Silver utan filter och brukade, när pappa åkt tidigt till skogs för att jaga hare, smyga in i vår källare och "låna" några flaskor med pilsner. Minns jag rätt körde han även ut färskt bröd från Lundgrens bageri och han hade en svart Wolksvagen. Det var då det. 

Idag lär solen ska visa sig.

Dagens fönster ...

Så underbart roligt när man lyckas locka ens barnbarn till att fånga fönster! 

Det var Emma, nu på besök i Italien (Rom och Florens) som tog fram fönsterhåven. Ni kan tro att jag blev glad.

Tillsammans med pojkvännen Fabian (fotbollstränare och fotbollsnörd ,-) och lillebror (som inte är liten längre) ska sällskapet se Roma - Lazio (fotbollsderby) och någon match i Florens också, om jag förstod det hela rätt. 

Här är menyn till pizzerian, om ni har vägarna förbi just här. 

Tack Emma!

Bilder från idag, hemifrån ....

 Norrsken minns jag ofta från åren i Malå, men upplevde jag dem så här vackra?

Och en bild från Ringvägen, även det hemma. I huset till höger på bilden växte jag upp och det blev även mitt hem från året när jag var tjugofyra fyllda, tills vi - femton år senare - flyttade till Skåne.

Då, var huset helt grått (byggt i betong) och något garage fanns inte i min barndom, det byggde Tommy. 

Maria var det som tog bilderna. Tack!

Årets första fönster ...

Nyårsaftonen tillbringades - åtminstone delvis - hos friherrinnan och Anne-Marie i Steninge. 

Lite som knytkalas var det (alltid så praktiskt) och såväl lättsamt som trivsamt. 

Lena bjöd på underbart god torskrygg (så mjäll och fin!) och till dessert pannacotta med hjortronmylta. (Själv hade jag gjort små piroger fyllda med spenat/getost/vitlök/sambal oelek, hackade valnötter och sesamfrön utanpå).

På en skänk i vardagsrummet står en rejält stor julkyrka, helt gjord i kartong och den kyrkan har hållit ihop hur länge som helst; i alla fall i sextio år, berättade friherrinnan. 

Den är gjord av hennes så älskade morfar Karl, plus en kusin (till F) och är ihoplimmad av mjöl/vatten. Nu håller den på att krackelera lite, men jag förstår att den är älskad .., den är såå fin i all sin enkelhet. 

Vad gjorde vi? Slog runt? Nej. 

Vi pratade om Anne-Maries uppväxt och härstamning från Lovisa i sydvästra Finland, men hur hon senare kom till Kungsbacka och ännu senare i livet till Luxemburg där hon bodde med sin schackspelande make. 

Att Gott Nytt År på finska heter "Onnellista uutta vuotta" elller "Hyvää uutta voutta!", ja, men det är ju bra att kunna.

Det var lite om gårdagkvällen det. Körde hem i regn och rusk (rusk = förfärlig blåst!) och pv tittade på hockey och själv gick jag i säng, lyssnade till domkyrkoklockornas ringande i vårt land och tänkte att den från Luleå hade sååå vacker klang och det var INTE bara för att den var norrifrån!