Elisabet

 När nackhåren reser sig ..

Bilden vet jag inte riktigt vem som skickat? 

Igårkväll - det var när jag stängt tv:n och inte lyssnade på någon musik  - hörde jag plötsligt hur det lät som om någon knaprade på kattmaten (torrfodret), den som finns i en skål på köksbordet. 

(Varför på bordet, undrar vän av ordning? Jo, för vi kunde aldrig ha kattmaten ståendes på golvet, då åt ju Harry upp den bums. Sen har det bara fortsatt.)

Men Sigge .., han låg ju intill mig och sov så gott. 

Smöööög på parketten så försiktigt jag kunde, men hörde då ett "domp" mot köksgolvet och jag tänkte att antingen möter jag en förskräckt råtta eller en katt som tagit sig in via kattluckan. 

Nej, där var vare sig det ena eller andra. 

Vilken fasa! 

Tänkte att .., var det en katt har den förstås hunnit slinka ut igen, men var det en RÅTTA .., vart tog den dååååå vägen? 

Ställde in den lilla radion med P4-prat-musik på köksgolvet, för det är ju när det är tyst som man ibland kan tro sig höra att vi har besök ....., stängde alla dörrar - även till övervåningen - och Sigge fick följa med mig upp och även sovrumsdörren stängde jag, ja, den var hermetiskt tillsluten. 

Enda oron var ju att Sigge kanske skulle bli kissnödig och vilja gå ut, men tänka sig, han sov hela natten rakt av liggandes i min säng! (I vanliga fall går han ner och äter lite .., går ut en sväng och kommer in igen). 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för följande: Nej, jag kan inte gå omkring och oroa mig för eventuella råttor på besök (en katt spelar ingen roll), jag får baxa undan den rädslan, pv är ändå inte hemma och kan hjälpa mig. Så är det. Och den lilla radion får stå på köksgolvet varje natt. Så blir det också. Och sängkammardörren förblir stängd.