Elisabet

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid 5-tiden, men ligger kvar betydligt längre. Sigge som kurat hos mig flera timmar natten mot idag och var såååå nära att våga krypa under täcket, har gått ner. 

Mobilen ringer. Det är AP som är på väg till jobbet och hon sjunger högt - ungefär som när man fyller år - men nu handlade det om jag är vaken? Jodå. 

Det blir det vanliga småpratet som hon egentligen inte tycker är så väsentligt, så plötsligt bryter hon av,  "men mamma, jag tycker inte att vi på familjechatten har pratat tillräckligt om Porromas härliga vinst i helgen!" säger hon och jag ler för mig själv och sen blir det genomgång av vad vi nu tycker om olika reportrar, om Viaplay, saknaden efter Ola Brännholm när han inte är på plats och hur det nu var med de svenska damernas skidor innan jul. Med AP döpratar man liksom inte och väder och vind - eller vad man ätit till middag - är för henne HELT ointressant. Underbart när ens ätteläggar har helt olika personligheter!

När vi sagt hejdå och jag lämnat sängen och gått en trappa ner till pv, berättar jag för pv om biskop Mariann Edgar Budde som inför den nyinstallerade presidenten och andra höjdare ledde en slags predikan/bön där hon bad presidenten att ha "mercy" .., att helt enkelt ha förbarmande över alla de som nu kanske lever i skräck och rädsla för att bli utvisade ur USA .., alla homosexuella, transpersoner och immigranter, ja, alla de som också bär upp det amerikanska samhället .., städare, vårdpersonal, de som arbetar hårt inom jordbruket och så vidare. Här en länk om någon har missat talet. Vilket mod denna Mariann visade! All, all heder till den kvinnan!

Den här onsdagen i januari var det dags för ett besök på frisörsalongen, den som ligger nära Nissan. 

Eftersom den ordinarie frisörskan var sjuk förra gången, hamnade jag då hos hennes kollega, hon som är uppvuxen i Bosnien men har tillbringat de senaste nio åren i vårt land.

Det visade sig att hon hade bra koll på lockarna och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. 

Som vanligt var jag på plats en kvart i förväg och satt i soffan och tittade lite på när den manlige frisören klippte en man i 30-årsåldern och oj, så fin han blev i håret! 

Mitt emot mig satt en äldre herre och tittade ner, allt medan han vickade på ena foten i takt med musiken.

Det är nu inte alla människor som begåvats med lång hals (det var tyvärr slut på den varan när det var dags för min skapelse ...), ja, men då kan ni tänka er hur det ser ut när man sitter i frisörstolen med ett svart skynke fäst bakom halsen. Jo, det ser ut som man är helt UTAN hals. Hemskt, är det. 

Vi för en ojämn kamp frisörskan och jag själv .., eller egentligen alla frisörer som jag besökt, ty alla vill dom göra en fin dam av mig (frisyrmässigt) och det går inte. Jag vill inte!

"Vill du ha spray i håret ...?" frågade den rara frisörskan och jag sa att nej, nej, nej, absolut inte! Då log hon. 

Bad henne klippa upp i nacken och det fixade hon. Det är mer än underbart att ha kort hår, även om det händer att jag ångrar mig .., det var ju så behändigt att bara sätta upp håret! Och vad pv tycker bättre om, det vet jag. Det är inte det korta och lockiga.

En sak till. Igårkväll råkade vi fastna framför tv:n och såg då en fantastisk norsk dokumentär vars titel var "Okänt landskap". Filmen är gjord av Silje Evensmo Jacobsen, född 1986 . Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket vi tyckte om den här skimrande guldpärlan till dokumentär!  Här kan man få veta lite mer om hur filmaren Silje (vilket vackert namn!) tänkte när hon tog sig an det här projektet. Filmen finns att se fram till den 18:e februari i år. (Och tänker sig walkaboutSweden att titta, så se till att ha en näsduk till hands ...).

Det var allt för idag.