Elisabet

Söndagmorgon i landet Skåne. 

Sitter på - inte handlarns trapp och gråter så övergivet - men väl på lilla hamnkontoret (som för övrigt tycks vara bara ett litet rum) - och försöker se om jag kan få iväg några rader. Min telefon som hackat betänkligt den senaste tiden, avled lugnt och stilla igårkväll och så var det med den saken. 

Det är inte ens säkert att detta går att få iväg, men kanske. 

Vi är på Ven och som alltid är vi först uppe, sen kommer alla hundägare - dom flesta har små pudlar - (lätthanterliga att ta av och på en båt) och det är då ofta männen som rastar dem. Själva tog vi ett dopp i ett kylslaget hav .., och nu är det den allra vackraste morgon man kan tänka sig. 

Mitt emot där jag sitter, ser jag en man stå på sin balkong och titta ut över hamnen .., svenska flaggor vajar i en ytterst försiktig vind .., och svalor flyger av och an. 

På agendan idag står att ta sikte norrut. Egentligen vill jag ju gärna vara kvar, men det är perfekta vindar för att gå till Mölle eller Höganäs, säger pv och han är ju kapten på skutan. 

Utan telefon blev det tidigt sänggående. Halv nio låg jag under täcket. Vaknade tidigt och lyssnade till någon repris som handlade om skrattgrodor .., därefter var det mest om USA-Iran och Trump som sade att en sååå fantastisk operation som den USA utfört nu, hade väl aldrig världen varit med om. Och igår kunde man i ett klipp höra honom säga att jovisst borde han tilldeleas Nobels fredspris, tänk bara Rwanda, Kosovo och så drog han upp alla krig som varit och jodå, han hade minsann sett till att få fred överallt. Man tar sig för pannan. 

Nu ska jag försöka posta detta. Ingen internetanslutning har vi.