Minnesglimtar ...
.jpg)
Nog måste vi väl vara ganska många som minns dessa kaffepannor?
Fanns det inte någon som gick under benämningen "Vissel-Johanna"?
Jo, då satte man ett litet "lock" på pipen och när kaffet började koka, så lät det som en visselsignal.
Vi hade en liknande i min uppväxt - det var alltid kokkaffe, förstås - och kaffet fick inte stormkoka och sumpen skulle gå till botten innan man hällde upp och serverade i kaffekopp.
Min svägerska Elenor anänvde sig av er perkolator (trodde alltid att det stavades med u .., perkulator) och min svärmor hade två runda glaskupor, den ena ovanpå den andra.
Kanske skulle jag ändå ha köpt kaffepannan, då pv av misstag inhandlat 2 pkt kokkaffe i stället för det vanliga.
2 kommentarer:
Don Pedro's har jag haft i några omgångar (alltså två glaskupor). Gott kaffe, men väldigt bökiga att koka med...
Min farmor hade en Don Pedro. Håller med Rexxie att kaffet blev väldigt gott. Mina föräldrar klagade alltid på att det såg så vingligt ut... Farmor själv tyckte inte om kaffe så det var inte ofta hon utsatte sig för fara.
Min morfar å andra sidan föredrog kokkaffe. Jag kokade kaffe åt honom under mina besök åren innan han gick bort, jag var i sena tonåren. Han instruerade nogrannt och jag smög alltid till ett par skopor kaffe... Varje gång utbrast han att att kaffet blev så gott när jag kokade det :-).
Skicka en kommentar