Elisabet

En onsdag ...

Ä, så glad och tacksam är jag att pv hann hänga upp ljusslingan i eken, innan han åker iväg norrut. 

Visserligen döljer löven en hel del av ljuset, men det är ju bara en tidsfråga, så blir det annorlunda. 

Två hela dagar kvar hemma för pv. 

Idag har vi tagit emot sotaren hos Hilda och Martin vilka båda två var på sina respektive jobb. (På den där skalan 1 - 10 om hur bra man trivs på jobbet, svarade sotaren utan tvekan 8! Han var 55 år och hade ägnat sig åt det här yrket sedan 1991 ...,) 

Men först av allt hämtade vi upp Sonja i Harplinge och så fick hon göra oss sällskap, då det var alldeles på tok för länge sedan hon träffade Hilda och Edvin ,så det var nog extra trevligt för henne. 

Och pv hade gjort en supergod äppelpaj och så glass till och nu var det nymodigheter .., bland annat en kaffemaskin med hela bönor och gott blev det också. I väntan på att Hilda och Edvin skulle komma hem, blev det en hel del småprat runt köksbordet.  Sonja vittnade om sin glömska .., att det ibland blir på tok för rörigt i huvudet och lite sånt. Och en hel del från åren i Ljungby förstås 

Och väl hemma berättade Hilda om sitt arbete på specialisttandvården .., det handlade bl.a om barn där narkos ingår i behandlingen, att hon trivs så bra där .., och vi fick veta att hon i hela sitt liv, så långt tillbaka som hon kan minnas, har  ä l s k a t  att gå till Folktandvården. Det var knappt vi trodde våra öron. 

När två hem slås samman, kan det bli knepigt. När jag kom till pv var mitt bohag minimalt och hade tidigare rymts på 31 kvm i Ystad. 

Vissa saker vägrade jag att gå med på ., den gamla guldbrokadsoffan och de två klumpiga och förfärligt tunga fåtöljerna som funnits i hans föräldrahem t.ex, liksom några gardiner som plockades ner. 

"Så hemskt för honom!" sa en del. 

Nej, det tyckte jag inte. Att komma inflyttande till någon som bott i samma hus i långt över tjugo år och bara ge upp det man själv tycker om, nej, det vore ju förfärligt, då är man ju bara inneboende. 

Hilda verkar flexibel och jag blev så glad när jag upptäckte "hennes "hylla" i vardagsrummet. Å, det var så mycket "Hilda!" 

Ett vackert och ombonat hem har dom i alla fall. 

För övrigt har - åtminstone förmiddagen - ägnats åt att räfsa löv och ännu mera löv. 

Såå många löv är kvar på träden, men man behöver ju inte nödvändigtvis titta upp och se allt detta.

Jag undrar om någon längs den här gatan har fler lövträd på sin tomt, än vad vi har. Här är stora, höga björkar .,. minst två bokar (låter så konstigt!), här och där någon lönn .., och flera ekar. 

Det tar liksom aldrig slut. 

Kanske blir jag klar i morgon.

Nu ska vi titta på "På spåret", vilket vi totalt missade i fredags i Bunkeflo.