Elisabet

År 2025 .., December.

I början av december är jag ännu kvar i Malå och den sista dagen får jag förfärlig hosta och det blir bara värre och värre. 

Maria har redan legat i ett par dagar och snart ska även pv bli dålig. 

Blir knalldålig på flyget till Arlanda, hämtas av Emma som vill skjutsa mig till närliggande Danderyds sjukhus, men jag vägrar. Får ligga isolerad i gästrummet som har skjutdörr .., duschar hur många gånger som helst och Emma är ett under av omtänksamhet och blir efter tre dagar sjuk även hon. 

Tar tåget hem en måndag - allt går bra - och Amaryllisen blommar så här fint när jag väl kommer hem. 

Funderar på julklappar och den där julångesten som så ofta kommer över mig, den knackar redan på hjärtedörren så här i början av december. 

Den lilla grå-vita keramikskålen till höger om amaryllisen, inhandlades i Kåseberga för hundra år sedan. Eller i alla fall trettio. 

På dom små piggarna i botten, river man vitlök. 

Ännu mera hemma igen. På utflykt - förmodligen hem från återvinningen i Falkenberg - ser jag detta när jag närmar mig Ullarp. Lyckades hitta en grusväg att svänga in på och bråttom var det, ja, solen hade brått att tacka för sig. 

Den 18:e december körde Maria, Pv (och hundarna)  ner till Stockholm, men i närheten av Uppsala blev det stopp. 

Klockan 5 på morgonen ringde min mobil. Det var pv .., samtalade började med att han sa : "Det har hänt nåt förfärligt, men alla lever". 

Har aldrig någonsin honom så bedrövad. Själv blev jag alldeles torr i munnen.

Men allt löser sig .., Maria ska väl i slutet av den här månaden ta flyget till Sthlm och köpa sig en - om inte sprillans ny bil - så en bil, i alla fall. 

Och pv kom hem och ägnade två dagar åt att skrapa bort blåmusslor och havstulpaner (säkerligen bra mental terapi) på flottörerna som i vår ska komma på plats i hamnen. 

Vi firade lillejul hos Hilda, Edvin och Martin i det hus dom flyttat in i bara några månader tidigare. Så fint där blir! Mymmel var också med och Edvin glad och tacksam över julklapparna och sorterade små saker i en utdragbar kartong. 

Dagen därpå - på själva julafton - körde vi till Bunkeflo. Det var Maja, Anders, pojkarna, Majas föräldrar, Tommy (Karin firade med sina fyra döttrar och åtta barnbarn) och så pv och jag själv. Som vanligt trivsamt och på juldagen åkte vi hemåt, men via Ystad. Tanken var att besöka min syster med familj i Västerstad, men systerdottern Rita hade blivit sjuk och i stället körde vi raka spåret hem. I baksätet satt Lykke; hon skulle vara hos oss i en veckas tid, medan husse och matte firade nyår i Västerås. 

Och vi fick besök av AP som först hade hälstat på Tristan i Åtvidaberg och därefter kom körande till landet Halland. Det blev sedvanlig hårborstning och prat om den lägenhet hon köpt på Kungsholmen ..., hon sov i gästrummet, gick på promenad med Lykke och lärde henne - i ett huj - att gå fot. 

Ungefär så var december månad. 

En månad som ibland var fylld av oro, men också av oändlig tacksamhet.

Vad ska då 2026 bära i sitt sköte? Det kan man fundera på.