Elisabet

Fredag. 

Vaknar av att jag känner mig iakttagen. Jo, på golvet nedanför sängen, sitter den svartvita katten och stirr-glor på mig. Uppfordrande. Hon vill ha frukost. 

När jag så lämnar sängen, springer hon före nerför trappan och in i köket, men först vill hon ut och kissa. (Vi har kattlucka, men den är stängd nattetid så ingen obekant katt kan komma in och förse sig från matskålarna. En kattlåda finns också i pannrummet). 

Jag fixar frukosten .., mitt ägg blir för löskokt .., tittar på panelen i Nyhetsmorgon ..., diskar bort ., allt medan pv går ut och tar reda på ännu mera gammalt virke från Ecke och Britts sommarhus. 

Idag ska jag vara honom behjälplig och bära in det rostiga gallret (rutmönstret) som ska ligga ovanpå all frigolit och på värmeslingorna och när det är klart, då är det dags för gjutning av golvet. 

"Ja, det blir ju i alla fall inte innan påsk ...," sa gjutarmannen. 

Fyra plusgrader ute nu på morgonen. Är det verkligen möjligt att det ska kunna se ut så här i växthuset om ett par månader?

Idag blir det i alla fall våffelkalas i uterummet, tillsammans med Ecke, Britt och grannen Birgitta, hon som för övrigt hade födelsedag i helgen som var. 

Och igår eftermiddag hade vi besök av flickan som pv ska hjälpa med matten. Det var hon och hennes föräldrar och de satt alla i uterummet och pv sa, efteråt, att det nog skulle bli bra. 

Nu var detta det allra första besöket, så det var väl lite trevande och aldrig i livet att min pappa eller mamma hade fått vara i närheten om det här hade varit Elisabet Nilsson i fjortonårsåldern, men det tycktes inte bekymra henne. Å andra sidan ville de väl se vad det var för sorts människa dottern skulle vara hos, så det kan jag förstå. Trevliga och lättsamma var de i alla fall (jag serverade bara kaffe och katterna var nog nyfikna .., vad hände nu här på gården ...?)

Inget publicerat nyhetsbrev i DN än så länge. På ordtestet hade vi lika många rätt eller fel, men vi hade fel på olika ord. (10 av 12). 

För övrigt intet nytt. Ingen sädesärla, ingen gransångare, inga gravänder, ingen sjungande koltrast, men krokusarna tittar upp.