Elisabet

Regnig lördag i slutet av mars, Galapagosöarna, om att lära sig sy och Hundarna.

Men igår var det fredag och då hade vi årets första tårtkalas i uterummet. 

Det KÄNDES verkligen som vår och det blev till och med alltför varmt där inne och ett fönster fick ställas på glänt och vi hörde - och såg - ett sällskap tranor flyga förbi och jag upptäckte vårens första humla!

Det var Ecke, Britt och Birgitta( den senare som nu börjar flytta ut lite inför sommaren) och Eckes porslinsöga hade halkat lite på sniskan, men det gjorde ju inget. 

Mycket surr som vanligt. En hel del om Malå .., och Trump kommer man förstås aldrig undan. 

Ecke som i sin ungdom studerat och tillbringat några år i USA och därefter betecknat sig som USA-vän, vittnade om hur den vänskapen  - efter herr Trumps inträde på den politiska arenan  - tackat för sig. Jo, så kan det gå.

Och det blev prat om en av Birgittas söner som gått i pension och nu - tillsammans med goda vänner - tillbringat ett par månader till havs på en katamaran (eller kanske en trimaran) och bland annat besökt Galapagosöarna. Den 11:e januari var han klar med sitt yrkesliv och tio dagar senare tog seglingen sin början, ja, för hans del. 

Då hade sällskapet dessförinnan gått någon slags kurs på Karolinska och lärt sig hur man syr ihop ett sår, ja, utifall att .., ja, säkert lärde dom sig annat också. Så  s m a r t! 

Sms:ade Birgitta och frågade hur många de var ombord. 

"Sedan Magnus gick ombord har de bara varit tre. Tidigare omgångar har de säkert varit 5-6 personer som hoppat av innan Magnus kom", svarade hon.

Ooch vi pratade också om SVT-serien "Hundarna" som vi tycker är så  b r a .., ja, det var lite sånt. På bilden visar Birgitta hur stort nånting var .., men jag kommer inte ihåg vad. 

Och  t ä n k .., blå himmel! När såg man den senast? Termosen på bilden är en present från körmedlemmarna i Malå och används ofta. Dom gröna assietterna (som jag helst vill stava med ett enda s ...) och den gröna skålen, fick vi helt apropå av Bettankax i Lund. Så där i farten bara, när vi var på väg till Bunkeflo.  Av henne fick vi också gröna bordstabletter i exakt rätt (för mig) grön nyans, men dom har tackat för sig och nu är det dessa gröna, som jag inte alls tycker lika mycket om. 

Och våffelgräddaren satt vid kortsidan så han skulle ha nära till våffeljärnet. Skjortan hade han köpt på Nystedts Kläder i Malå, den där klädaffären som även har en cafédel där man - bland annat - kan köpa sig en ljuvlig tunnbrödmacka till kaffet. 

Den guldiga saxen användes till att klippa våfflorna i mindre bitar. Att som helt blind kalasa på våfflor är inte det allra enklaste, inte om man på våfflan har vispad grädde och hjortronsylt. Jag ska testa själv någon gång .., så kanske man lär sig att servera våfflan på ett vettigare sätt. 

Innan pv skjutsade hem herrskapet Bengtsson, tog Britt en promenad ner till sommarhuset (som nu ägs av yngste sonen med fru) för att se hur renoveringen fortgått och av bara farten gick hon ner till havet och en bit längs vägen som följer samma hav. 
Hon såg glad och lycklig ut när hon återvände.

I tre timmar blev vi sittande i uterummet, allt medan två nyfikna katter lullade omkring och tittade in genom glasdörrarna. Allt kändes bra.