Elisabet

I början av vecka 11 ...

Bilden: Den dagen 2012 när Sigge hittade en solstråle i hallen. 

Det är när jag har duschat och tvättat håret, samt torkat av väggarna med så kallade "mirakeltrasor", som jag ställer badrumsfönstret på glänt. Det är just då som jag hör honom .., herr Stare! Eller egentligen är det två bevingade herrar som sitter på var sitt hustak och flöjtar så där försynt, ja, som de ofta gör i början av våren. Eller när de nyss anlänt. 

Vilken glädje! Vilken otrolig glädje! 

Några timmar senare tar jag igen mig i solstolen, trött efter att ha räfsat ihop ett antal säckar med frastorra eklöv.  Då blir det ännu mera glädje! En liten citronfjäril fladdrar förbi och försvinner lika snabbt, men vilken lycka! 

Nu väntar jag på gravänderna vilka brukar sitta på parad på ladutaket på andra sidan vägen ..., tofsviporna har kanske redan anlänt, men ännu har jag inte hört dem.

Så här skrev jag den 12:e februari i fjol:

"Efteråt, lite längre in mot stranden upptäckte jag till min glädje att GRAVÄNDERNA kommit. Ja, bara två stycken, men ändå. Går in på bloggen och letar tidigare noteringar. 

Torsdagen den 12:e april 2012 räknade jag till tolv gravänder på lagårdstaket här intill.  Måndagen den 13:e mars 2017 upptäckte jag dem nere på stranden i Steninge. För sex år sedan upptäckte jag dem den 26:e februari. Torsdagen den 3:e mars 2022 såg jag ett sällskap gravänder som simmade ute i havet."

Och den 24:e mars 2014 upptäckte jag vårens första sädesärla. 

För övrigt kan jag meddela att Vickan (den spräckliga kattmadamen) idag uppvisat sina klätterkonster. Hööögt upp i eken tog hon sig och satt där och spanade ut över den lilla plätt av världen som nu är hennes.