Elisabet

Helgen som gick ....

Från lördagförmiddag till söndagförmiddag hade vi besök av den här gossen. 

Katterna flydde för livet (men återvände efter hand ....) och pv fick hjälp med bygget av nya rummet (bäst var skruvdragaren!), det målades, tittades på Bamse på någon slags barnkanal som jag knappt visste att vi hade och han fick lära sig att humlor inte är det minsta farliga och att alla små djur, även myror, måste få leva.

Våfflor var smaskens och när vi fick trivsamt besök av Hilda, Edvin och Martin, samt hunden Otto (springer spaniel), satte sig 3-åringen i en solstol på gräsmattan. Plötsligt blev han blyg. 

När mamman återvänt efter väninneträffen med övernattning i Tylösand och tagit med sig sonen åter till Skåne, infann sig Den Stora Tystnaden. Testar med ram på bilderna. Nja. För många år sedan fanns i redigeringsprogrammet en ram som hette "mirror" och som jag tyckte sååå mycket om. 

Då såg det ut så här och jag tycker fortfarande att det blev så fint. Den möjligheten plockades bort i mitt red.program. Sååå synd, tycker jag. 

För övrigt strålar solen denna måndag i april, då Hilda fyller 38 år. Ikväll blir det tillsammansmiddag på restaurang inne i Halmstad. Hilda var i 20-årsåldern när jag kom in i bilden och har alltid varit så rar och fin. Ja, alldeles enkelt kan det väl inte vara, detta när ens förälder får en sambo och tillvaron förändras.

Ajöken, sa fröken.