Elisabet

I landet Skåne ....

Dag 2 av 5.

Igår ägnade jag en stor del av dagen åt att dammsuga och vaska golven och dammtorka och sånt .., det är ju alltid enklare att städa borta än hemma, det ska erkännas. 

Var totalt döfärdig när  kvällen närmade sig. I timmar satt vi och tittade/lyssnade på allt politikprat. 

Jag berättade att det varit val och med största säkerhet skulle bli regeringsskifte. Min äldsta syster som alltid röstat rött eller illrött, tyckte att det bara pratades och pratades och vi kunde väl ändå byta kanal? 

Så det gjorde vi. 

Själv önskar jag att allt löser sig till det bästa .., att överlämnandet av regeringsmakten sker på ett snyggt sätt och jag önskar Magdalena Andersson all lycka till. (Någon pr-sinnad människa i hennes omgivning måtte ha uppmanat henne att le betydligt oftare, ty den sista veckan log hon nästan konstant.)  

Bilden: Alldeles vid min systers infart. Himlen som en ostkupa över åkrar och ängar.

Tidigare på dagen, lite över 14.00, hade vi (hon) tid hos frisören i Sjöbo. Som alltid var jag ute i god tid, så vi fick sitta av en kvart eller mer än så i bilen. Det var ständiga frågor vad vi egentligen gjorde .., va, skulle HON klippa sig .., nä, aldrig i livet! sa min syster och jag tänkte hjääälp, om hon vägrar i sten. 

Det gjorde hon inte. 

Frisörskan visade sig vara ett under av vänlighet, hade nyss haft semester (1 vecka i Albanien, hur jättefint som helst, billigt att äta och vänliga människor, sa hon) och min syster satt tyst mest hela tiden. I profil tänkte jag att hon påminde om sin mormor Tekla som jag bara sett på bild.

"Så fiiin färg det är på ditt hår", sa frisörskan och min syster nickade lite och sa "jaha, det är ju bra". 

Efteråt, i bilen, sa hon flera gånger ..., "men den där kolan som dom bjöd på, den var då verkligen god"!

På kvällen var jag så trött, så trött, kanske mest mentalt. Gick i säng före min 85-åriga syster, som satt kvar och tittade på tv. 

Och nu på morgonen var det hennes tur att vara förbi av trötthet. När klockan närmade sig halv elva, meddelade jag att frukosten var klar, nu var det väl ändå dags att stiga upp.

I säkert 1 timmes tid fick jag vänta. 

"Jaaaaaa, jaaaa ..., jag kommer snart ...", sa hon gång på gång och jag anade en viss irritation. 

Å, det är inte enkelt att bli äldre när tillvaron krånglar och att då ha en lillasyster som håller på och flänger omkring i huset och säger att "men nu måste du ändå komma .., du ska ju ha all morgonmedicin också!" kan inte vara det enklaste. Måtte jag somna in för gott innan detta drabbar mig. 

Min systerdotter har - med 70-talsbokstäver - plitat ner en lista där jag får veta vilka läkemedel som ska ges och när och hur och morgondosen är kopiös .., först en mängd piller, därefter tre inhalatorer som ska användas! 

I den ena inhalatorn, där ska hon dra tio djupa andetag. 

"Nej du, jag gör bara fyra, det tycker jag räcker", sa min syster bestämt och jag log inombords. Jag har väl berättat att hon har arbetat som sjuksköterska ..., och så är hon ju storasyster också.

Här sitter vi, min syster och jag .., ja, man kan tänka sig det. Den högra fågeln får symbolisera hon som tycker att fyra djupa andetag får räcka. 

Idag körde jag till Sjöbo för att ladda bilen, men nu var det hos mig det krånglade, ja, när det inte fanns Q8-laddstolpar och jag blev allt mer stressad, ringde pv ..., och min syster som gjorde mig sällskap, frågade vad det var som hände egentligen. 

Till slut gav jag upp .., berättade för henne att jag hatar app-systemet som vissa laddstolpar har .., nej, jag struntade i laddningen och gick in på Coop och köpte något gott till kaffet, som tröst. 

Så hemåt längs väg 13. Stora jordbruksmaskiner låg framför oss på vägen och det blev långa köer .., jag svängde in på p-platser och lät andra passera och väl hemma satte vi oss ute på altanen och drack pulverkaffe och nu var hon glad och uppåt, solen strålade och hon läste en tidningsartikel som handlade om hur man dukar ett fint julbord.

"Hör här!" sa hon.

Nu, när klockan är halv fyra har hon gått och lagt sig, kanske tar hon en gubbvila ..., diskmaskinen är igång och jag ler när jag kommer ihåg gårdagkvällen, då hon mitt i alltsammans sa, när hon tittade på tv: "Jaha, där är ju Ed Sheeran!"  

Det var inte långt ifrån att jag trillade baklänges. Nog är det förunderligt vad det är som fastnar i minnets arkiv! 

Uppe i Arvidsjaur är nu begravningen av min f.d. svåger Robert tillända och där ligger nu hans dotter och dotterdotter mentalt däckade. Detta är hullerombullerlivet i ett nötskal.

(Den översta bilden togs för många, många år sedan. Min storasyster ÄLSKAR nämligen Portello.)

I morse plockade jag in några kvistar av det som fanns kvar av sommaren ., och satte i tre vaser. 

Den här vasen ställde jag på byrån i hallen. När jag nyss kom in i vardagsrummet, stod vasen på bordet 

"Ja, för jag tyckte att det var en sån bukett ..." sa min syster. 

Så kan det också vara och så glad jag blev.