Elisabet

Om filmen ...

Först ..., hur var nu filmen "Diktatorns tårta", den vi tittade på igår? 

Ja, det var i sanning en annorlunda historia. Det hela utspelar sig i det tidiga 1990-talet då Iraks f.d president/diktator Saddam Hussein skulle firas storligen på sin 50-årsdag och alla uppmanades förstås att delta i detta spektakel, vare sig man ville eller inte, så även skolbarnen. 

En av dem - flickan på bilden, Lamia - tilldelades av sin stränge och rättrogne lärare uppgiften att baka en tårta till presidenten, något som visar sig vara närapå hopplöst svårt, då det på grund av USA:s bombningar och alla sanktioner .., knappt finns något mjöl, smör eller socker att köpa och finns det, så är priset (inte enbart i pengar ...) skyhögt.

Filmen som prisades i Cannes, kan för 49:- ses på bland annat HÄR men finns nog på typ Folkets Bio och andra ställen också. 

Pv och jag själv valde 13.30 -föreställningen och kön var lång utanför Röda Kvarn, nittiofem procent visade sig vara kvinnor i vår ålder. 

Filmljudet var HÖGT .., det var flygplan, bomber och torgliv och jag, som har problem med ständigt sus i vänster öra, höll på att bli galen, ja, jag blev så utmattad av allt detta, så det hände mer än en gång att jag bara blundade och närapå somnade. 

I stort sett handlar väl filmen om hur Lamia och hennes kamrat, ficktjuven Saeed ger sig ut i vimlet i ett försök att finna ingredienser till tårtan och detta blir sannerligen inte enkelt. 

Manus och regi står Hasan Hadi för och detta var hans debutfilm. 

"Iraqi writer and director Hasan Hadi based the film on his own experiences growing up in Iraq during the 1990s. Under the brutal dictatorship and international UN-backed economic sanctions, basic items like sugar, flour, and eggs were scarce and expensive.

Despite the widespread poverty and starvation, schools held mandatory class lotteries where children were chosen to provide expensive gifts, such as a birthday cake, to celebrate Saddam Hussein's birthday. While the specific journey of the nine-year-old protagonist Lamia is a narrative fable, it reflects the real psychological terror, forced loyalty tests, and surreal pressure placed on ordinary citizens—even children—by a totalitarian government.